Klart att det är sorgligt. |
Sorgligt, klart det var sorgligt.
Fyra män i kostym som om dom var viktiga. Med det var dom inte. Kläderna var säkert lånade från släktingar, för inte hade de där männen några kostymer inte.
Ironiskt. Jävligt ironiskt. På mitt sätt.
Visst, nu var hon borta. Nu skulle jag vara utan henne. Visst. Inte behöver jag en annan människa för att överleva?
Mitt liv är mitt liv. Det är jag som lever det, ingen annan. Så. Vad ska jag hitta på nu då.
Hon ligger där i kistan, troende att jag ska sitta och sakna henne varje sekund. Varför skulle jag göra det?
Jag klarar av att sova ensam. Det är ju jag som sover, och varför skulle jag behöva en annan människa för att jag ska kunna somna? Nä juste.
Värst vad mycket blickar man får på en sån här begravning. Bara för att jag inte gråter, eller? Visst, jag kände henne bäst. Vi hade varit bästa vänner i tio år.
Varför ska alla klä sig i svart på en begravning? Hennes favoritfärg var ju gul, visa lite respekt för helvette.
Min tröja var gul. Vad annars skulle jag ha på mig?
Ja. Nu ska man säga hejdå då. Vad är det för mening? Hon stack ju utan att säga farväl till mig, så varför ska jag jaga henne och envisas med att ta farväl? Hennes val.
Inget farväl för mig. Men visst, en blomma kan hon väll få. Jag lägger den på kistan då och går tillbaka. Varför stå och gråta över ett trälock och säga ord hon inte hör? Nästan patetiskt.
Jag kan nästan tycka att de ska sörja för mig. Tänkte ingen på att det var hon som lämnade mig? Nej nej. Alla tårar till henne.
Rumskompis i tre år, so what? Careface liksom.
Låt mig ruttna, tänker dom väll. Men inte fan ska jag ruttna. Jag är inte ensam?
Ser ni inte människorna på bänkarna brevid mig? Dom är här, så alltså, jag är inte ensam.
Jag hade ju min katt, så varför skulle jag vara ensam? Den lever ju iallafall.
Oförklarligt.
Varför lämna sin bästa vän, själen som står en närmast, utan att ens säga hejdå?
Fyfan vilken vän man hade då. Ja nu ska väll alla gå till det där jävla fikat.
Vem kom på tanken att bjuda på fika efter en begravning? Respektlöst. Man vill att gästerna ska prata om den bortgångna, och sen inte prata mer om den.
Som en jävla planerad fest.
Fest för att hon lämnade mig? Nej fyfan.
Inte orkar jag stanna här längre. Jag går hem till MIN lägenhet. Just det, nu delar jag den inte med någon!
ENSAM I MIN LÄGENHET! Kan du förstå hur jävla skönt det är?!
Ingen annan som säger vad jag måste göra eller när jag ska kliva upp!
INGEN! JAG ÄR ENSAM NU!
ENSAM!
ENSAM!
KOM TILLBAKA! SNÄLLA SNÄLLA JAG SAKNAR DIG SÅ MYCKET ATT DET INTE GÅR ATT BESKRIVA!
MIN KROPP SKRIKER, MITT HJÄRTA SKRIKER OCH MIN HJÄRNA SKRIKER! HUR FAN SKA JAG ÖVERLEVA? JAG KLARAR DET INTE! JAG KLARAR DET FÖR FAN INTE SJÄLV!
LÄMNA MIG INTE! HUR SKA JAG NÅGONSIN KUNNA VAKNA PÅ MORGONEN? UTAN DIG! UTAN DIG MIN ÄLSKADE VÄN!
HUR FAN SKA JAG ÖVERLEVA UTAN DIG?
UTAN DIG!
ENSAM!
|
| Kommentarer | | C0NS0LE - 30 mar 09 - 19:46 | | Nej det har det inte ^^ |
|
|
|
