paranoia |
Jag känner ögon i nacken när jag går hem, hör någons steg på gruset bakom mig. Jag ökar farten lite men stegen ökar också farten. Det är ljust ute och solen skiner äntligen. Det är kallt och det kommer rök ur min mun. Jag kan fortfarande känna ögonen bränna i nacken. Snabbt lyfter jag upp iPoden för att spegla mig men vinklar den istället aningen bakåt så jag kan se bakom mig. Det är tomt. Jag kan höra stegen och känna blicken bränna i nacken men det är ingen där.
För ett ögonblick försvinner obehaget men kommer snart tillbaka i form av kvävningskänslor. Jag har en Palestina schal på mig men den sitter inte tajt. Jag kan känna hur någon håller sina händer runt min hals men jag kan fortfarande andas. Jag knycker lite på nacken och känslorna försvinner.
Senare på kvällen är jag ensam hemma. Det är mörkt ute och gatlamporna är tända. Jag har tänt så många lampor som möjligt i huset och jag har satt på tv:n med lagom volym. Jag blir tvungen att gå upp på övervåningen för att hämta något och när jag går ner har jag släckt lamporna. Det är mörkt och jag tittar genom fönstren som leder ut mot balkongen. Jag tycker mig se en skepnad stå där ute och kolla in men kollar sedan snabbt iväg. När jag är på väg nedför trappan ökar jag farten. Jag kan känna hur någon håller sina händer på mina axlar, samtidigt som jag vet att det inte är någon där.
Senare sitter jag vid datorn och kollar på tv, med ryggen eller vänster sida mot fönstren. jag rycker till och tycker att jag ser någonting där ute, men sedan inser jag att det var tv:ns flimrande ljus som skapade illusionen.
Paranoian kväver mig nästan. RÖR MIG INTE! Jag sätter upp fötterna på stolen bredvid, vågar inte ha dem på golvet. Funderar över dagen som komma skall. Vilka ord ska jag få höra? Vad ska jag säga? Är det ens rätt av henne att lägga sig i mitt liv? Jag tycker att det är upp till mig att bestämma om jag är beredd att berätta. Jag vill inte att någon ska veta min hemlighet. Jag gillar hemligheter, mystiken...
Paranoian som kommer smygande igen gör det svårt att koncentrera sig, att sova. Jag kan inte sova med garderobsdörrarna stängda, för då kanske det sitter någon och gömmer sig där inne… Jag får inte titta ut genom takfönstret på toaletten för då kanske jag ser någon annans ögon.
Jag känner allas ögon på mig, undrar vad de tänker om mig. Jag är en sådan tjej som faller handlöst om du bara ger mig en komplimang eller en vänlig blick. Jag är dum som har så höga tankar om mig själv och min inte speciellt tilldragande person.
Paranoian kommer smygande på tippe-tå. Tittar de på mig? Pratar de om mig? Vad säger de? Vad skrattar de åt? Ett skämt? Är det mig de skämtar om?
De banor mina tankar färdas i håller inte. Jag vill ha uppmärksamhet, ändå oroar jag mig för deras blickar.
“…Well is it really paranoia
or is somebody after me…”
|
| Kommentarer | | Diskret - 26 mar 09 - 07:23 | Wooo O.o monster bra! Speciell och monster bra. Jag är också extremt paranoid, men mot mina kompisar (kanske lite dåligt)
Jag måste bara fråga, går du i 9F på Tullbro? Jag kollade på din bilddagbok, och (om det nu inte är du) du liknar en tjej där... |
|
|
|
