Död pojke |
En liten pojke sätter sig ner,
framför fönstret som ingen ser.
Han tänker på sitt oförglömliga bittra fel,
han tänker på lögnet som känns hel.
Sedan han sakta ler, ingen märker något ändå..
ingen vill bry sig nå' .
Ingen som ser .. Ingen som hör.
Det ända som verkar förstå är snöflingorna..
Snöflingorna som tränger sig in med svårighet genom fönstret,
Sökande efter värme.
Han känner något som ömt smeker hans kind,
den känslan av en kall berusad vind.
Var det någon som stog där?
I samma rum , under samma tak?
Som andades in samma luft som pojken själv?
det svaret fick han aldrig veta...
eftersom han redan blev en ängel hos gud...
Dom kom allihoppa med blommor vita små ,
och hörde den stora ynkliga klockan slå.
Dom tänkte på den lilla stackars pojken
som hade förtjärnat all livets guld..
även om han bar på en skuld..
Men vad kunde dom göra mer än att sätta blommorna på graven och säga adjö..
Till den pojken som dom aldrig trott skulle dö..
Adjö och farväl är lätt att säga ..
men kvar ska smärtan stanna..
i hjärtat på alla dumma och ohjälpsamma ..
|
| Kommentarer | | sannafrykman - 18 sep 06 - 02:35 | | fin |
|
|
|
