Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Jag hatar att jag älskar dig [oneshot]

Fick något ryck & skrev denna (a) :D
Låten är Jag hatar att jag älskar dig med Håkan Hellström<3
Haru inte hört den (konstiga människa (a)) så tycker jag att du ska det (;
[sök på youtube :D]
Kommentera gärna, då blir ja glad ! :]]



Snön knarrade belåtet under hans stora vinterkängor. Ljudlöst föll små, vita snöflingor - alla lika unika - ner för de mörka molnen som dolde den blåa himlen. Solen var redan på väg ner och snön glittrade i dess sista sken innan den skulle säga godnatt och försvinna bakom horisontens kant.
Killen satte sig på bänken i den lilla parken och begravde ansiktet i hans stora, bara händer. Tyst började han snyfta och tårar rann ner längs hans kinder och ner i de stora, bara händerna.

Jag har hört att du träffat nån.
Jag har hört att han är allt jag inte var.
Och jag hör att du är säker nu,
jag vaknar med den tanken varje dag.
Och jag hör att han är den rätte.
Ja, dom säger att du verkligen menar det.
Och jag hatar att jag älskar dig.
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.


Han kollade upp och ut över den frustna sjön. Solen var på väg ner och snart skulle den vara försvunnen och den blåa isen glittrade så vackert den bara kunde.
Han snörvlade till och torkade bort tårarna ifrån ansiktet.
Ett leende prydde plötsligt hans läppar och hans bruna ögon log också lika sorgset.

Och jag skäms för att be, och jag skäms för att gråta.
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt fin vän få veta.
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig.
Skratta åt det, då kanske jag kommer över det.
Hur kunde du falla när han sa:
Jag älskar dig. Jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.


En fågels plötsliga ankomst fångade hans uppmärksamhet. Ännu en fågel anlände och de började bråka om någonting som den förste fågel hade haft. Han flinade åt dem, men sorgsenheten fanns fortfarande där.

Mina vänner säger:
"Vakna upp, och sluta tänk på det".
Men vad vet dom? Nu är nån annan än jag närmare.
Livet innan det kunde jag, utan och innan.
Jag kunde haft det så föralltid.
Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade.


Minnen kom tillbaka till honom och han såg hur de skrattade och rullade runt i gräset. Hon med de bruna långa håret och de gröna vackra ögonen som alltid glittrade utav glädje. Han minndes hur de hade spelat kort och hur sur hon blivit när han vunnit och hur han sedan lät henne vinna - bara för att se det där söta leendet och de glittrande ögonen.

Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans.
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam.
Och alla vill väl ha dig nu.
Dom har ju väntat på det här.
Och jag hatar att jag älskar dig.
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.


Minnen spelades upp inför hans inre syn och de lockade fram tårar.
Det sista minnet med henne - och det som förstörde hans värld. Hur hon sa att det var slut, hur han hade skrikit på henne. Att det inte alls var hans fel. Att hon skulle ge honom ännu en chans.
Han minndes hur hans vänner tvingat med honom på en fest och hur han träffat en annan - bara för att hon påminde så mycket om henne.

Det var en gång det var en fest.
Och jag gick med nån för hon påminde om dig.
Men sen kom gryningen, jag reste mig, gick ut genom dörren.
Och jag gick genom den tidiga morgonen.
Den rena, tidiga morgonen.


Han reste sig hastigt upp och sparkade till en sten som legat brevid bänken inte riktigt blivit helt snötäckt. Smärtan ilade upp genom hans ben och högt svor han.

Och jag visste inte varför jag gjorde så.
Åh, jag visste inte varför.


Han satte sig ner på bänken igen och försökte lugna ner sig. Hans händer hade börjat anta en blåaktig ton men han ignorerade detta och kollade istället ut emot sjön. Fåglarna var borta. Han reste sig upp och gick sedan emot en utav de höga våningshusen.
Han öppnade munnen och började sedan tyst sjunga medans han fortsatte gå:

"Jag har hört att du träffat nån,
Och den här gången är du riktigt säker.
Och jag hatar att jag älskar dig.
Älskar dig så mycket att jag hatar mig"

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
hannisch - 21 mar 09 - 22:02
verkligen, verkligen bra.
Mp3 - 21 mar 09 - 16:07
riktigt fin :)

Skriven av
vargunge
21 mar 09 - 15:27
(Har blivit läst 114 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord