vackra, vacker ,vackraste, del 2 |
Jag stänger mina ögon för stunden och låter solen värma hela mitt ansikte, men bara efter några få minuter känns det som att jag har en hel maj brasa framför mig, det borde säkert vara runt trettio grader idag, typ världsrekord på länge för vara i Sverige, där det nästan alltid är snöstorm på midsomrarna. Bussen töms snabbt på folk efter varje busstation . Jag kan bara inte låta bli att titta åt det hållet han sitter, tänk han kanske har gått av bussen och jag har missa hans sista leende, och med hastig blick kollar jag snabbt dit för att ta reda på om han är kvar, men mina ögon stirrar bara på ett tomt säte.
Fan också, har han klivit av och jag har missat han, kan det bli värre? Jag märker att det är dags att kliva av nu, som vanligt tappar jag alltid balansen och ramlar in i ett buss säte och måste sätta mig ner, jag gör jämt så, jag fattar inte, jag borde nog seriöst ha världen bästa balanssinne, eller så är det något med de här bussarna . Jag pryder ett leende på mina läppar, bara för att jag i huvudtaget tänker på sånt här just nu.
Mina foppa dojor åker nästa av fötterna när jag nuddar marken, bara för jag kommer med världens fart ur bussen, typ som att något att slängt ut mig, jag personligen ville aldrig köpa de här skorna, men mamma tvingade mig använda dem här istället för mina trasiga converse, som ser ut som något hunden har använt som snutte filt. Jag tittar upp och inser att tåget går om någon några få minuter så böjar gå till tåget, jag fattar bara inte en sak? Varför ser alla tåg likadana ut, lika tråkiga, man borde ju liksom pimpa upp dem tycker jag, typ som pimp my ride på mtv, hö hö jag vet det är en sjuk tanke.
Tåget är som är begravning som vanligt, gamla människor som halv dreglar och man kan nästan tro att dom är döda, nej här kan jag inte sitta, jag går till nästa vagn, okej här var det lite bättre, men fortfarande begravning, det är liksom sommarlov, det borde vara lika vilt som när någon fånge kommer ut och ska träffa sina gamla supar vänner eller nåt. Slutligen så bestämmer jag mig för att vagn fem får duga, och sätter mig i ett säte för två, jag breddar ut mig över det andra sätet, bara för att vara säker på att jag slipper sitta bredvid en främling.
Precis innan tåget ska rulla, så kommer det någon och springer och hinner exakt innanför dörrarna innan dom stängs, jag tar en lite närmre titt på vem den där personer är, och nu händer det, mitt hjärta hoppar nästan upp bland stjärnorna, det är han, som är , vackra, vacker ,vackraste, jag tror jag dör av lycka, jag som trodde jag aldrig mer skulle få se han, men där står han som född på nytt. Han bär en snygg ryggsäck lite så där slarvigt på hans axel, han sätter sig ner för att rota fram en tågbiljett, sedan vandrar dom där is blå ögonen runt på tågets säten, det är riktade på mig, herregud, han tittar på mig, han har tittat på mig!, han sätter sig framför mig, och i mellan springan kan jag se på hans biljett att han ska till Örebro, dit där min vackra fia bor, just nu snurrar alla tankar runt i huvudet på mig som en virvel vind, jag tror på ödet nu, det gör jag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | purs_08 - 21 mar 09 - 17:23- Betyg:  | | nej inte underbart utan ASBÄST hehe <3 | | thaNAMEisPSYCHO - 20 mar 09 - 23:03 | den här novellen stavas med nio bokstäver:
U N D E R B A R T! |
|
|
|
