Förlåt? * kap 3 |
Okidoki lite drama i denna delen, SUPERLÅNG men hoppas ni orkar läsa:$
förlåt att det tog så lång tid att komma ut med en ny, men nu kommer det två tre delar på raken ist(A)
Hihihi kommentera? Är det någon som vill läsa fortsättningen på den?^^
Så tyst jag kunde låste jag upp dörren och smög in i hallen. Milo kom framrusande och strök sig mot mitt ben samtidigt som han spann högt och tittade på mig med tiggande blick.
”Du ska få mat om du är lite tyst, mamma sover” viskade jag snäsande och han sprang iväg mot köket. Jag tittade mig snabbt runt i den ner släckta hallen för att se så att allt var i sin ordning och sparkade av mig skorna så de studsade tyst in i väggen. Dörren in till köket stod på glänt och en liten strimma av ljus passerade genom dörrspringan. En kvävd hostning hördes inifrån köket och jag hoppade till av det plötsliga ljudet, kanske mamma inte var så sovande jag trodde. Tyst tassade jag mot dörren ifall jag bara hört fel och mamma faktiskt låg och sov. Försiktigt öppnade jag dörren och fann mamma sittande på soffan målandes naglarna med en morgonrock på kroppen och hennes långa blonda hår var inlindad i en ljusblå handduk. Hon kastade okoncentrerad blick mot mig och log hastigt.
”Hej är du redan hemma?” mumlade hon och tittade ner mot naglarna som hon la på ett sista mörkblått lager av nagellack. Hon blåste hårt på naglarna och undvek att titta på mig utan stirrade envetet ner i bordet ”jag hade tänkt gå ut ikväll så du måste stanna hemma med Milo så att han inte kissar inomhus eller något”
Jag var rädd att min haka skulle lossna och falla ner till golvet när hon uttalade den sista meningen, eller att minen som var den nästa min att ta plats i mitt ansikte skulle få mamma att brista ut i gapskratt.
”Men de går ju inte mamma, det är fest ikväll, och jag SKA dit” sa jag som för att förtydliga att jag verkligen inte skulle stanna hemma. Frustrationen steg och blev ytterst svår att hålla tillbaka men jag lyckades att lägga band på min ilska innan jag fortsatte med hård röst ”och jag har inte tänkt vara hemma bara för att du ska ut en kväll helt plötsligt”
Hon tittade trött på mig och gav mig en blick som fick mig att förstå precis vilken predikan som nu skulle komma.
”Lilla snuttegumman jag vill inte att du ska ut och festa en fredagskväll då inte jag är hemma” sa hon och tittade på mig med hundvalps ögon men helt plötsligt blev något allvarligt i hennes blick” jag vill inte att du ska hamna i dåligt sällskap så som jag gjorde med…”
”Pappa, och han gjorde dig illa och sen så blev du gravid och då stack han bara, sen kom han tillbaka på min femårsdag och allt blev panik och kalabalik och du svimmade och han, nej urs mamma jag vet” sa jag och tittade på henne med en halvt om halvt road blick samtidigt som det fanns ett litet uns av förståelse i den, mamma tittade på mig utan att flytta blicken från mina ögon. De var som fastklistrade.
”Så det blir ingen diskussion om saken, du stannar hemma” sa hon bestämt och fortsatte att måla naglarna. Ett stort arg frågetecken fyllde upp alla mina tankar och fick mina armar att falla ner längs sidorna. Var hon korkad eller? Jag skulle inte vara hemma, och så enkelt var det bara. Ursinnig rusade jag in på mitt rum och i farten slog jag hårt igen dörren. Samtidigt som den höga smällen brann av drog jag upp axlarna högt och andades in genom tänderna. Ops hoppas att mamma inte kommer efter mig, det var inte meningen att slå igen den så hårt, tänkte jag skuldmedvetet och stannade mitt i ett steg då dörren rycktes upp och plötsligt stod mamma i dörröppningen. Jag kunde höra hur hennes häftiga andetag studsade mellan väggarna och gruvade mig för att vända mig om, men det visade sig snart att jag inte behövde göra det.
”Ungjävel vad är der för fel på dig, ska du ha sönder dörren eller?” skrek hon och jag hörde hur hon krampaktigt tog tag i dörrhandtaget och slet hårt åt sig den, så hårt att rutan som vätte ut mot gatan vibrerade när dörren slog igen.
”Ska du säga, du kan ju försöka att inte ha sönder den själv!”
”Det är mina pengar!” skrek hon ännu argare och stängde in sig i sitt sovrum. Jag suckade högt och irriterad och kastade mig i sängen så att fjädrarna small till och jag väntade mig nästan att höra mammas röst skrika från sovrummet att vara försiktig så att sängen inte skulle gå sönder den med, men det var tyst. Hur barnslig fick en vuxen bli, undrade jag och lade mig på rygg och studerade de små mörka fördjupningarna i taket från alla håll och kanter, så poppade tanken att varje liten fördjupning kunde innehålla flera miljoner olika universum upp, varje liten partikel i mitt lilla rum kunde faktiskt vara ett helt eget litet universum. Tanken var smått skrämmande och halvsvår att få in i huvudet. Att varje liten partikel var ett universum, så kunde det väl ändå inte vara, eller kunde det vara så faktiskt? Snabbt skakade jag av mig tanken och kliade mig i pannan, nu vidare till nästa fråga, hur skulle jag kunna gå på festen utan att mamma m ärkte det? Jag tittade med svepande blick ut över rummet, ett skrivbord, en stol, en hel kroppsspegel, en affisch på Emilie Autumn, några klädhögar och en tv, inget av det skulle i alla fall kunna hjälpa mig att ta mig ut utan att mamma såg. Efter ett tags funderande utan större framgång gav jag upp, reste mig istället och gick fram till hel kroppsspegeln. Det hårt blonderade håret var slavigt uppsatt och en liten tiara var placerad mitt på huvudet, de svagt sotade ögonen såg trötta ut och den rosa ganska korta klänningen såg även den lite sliten ut efter dagen. Att jag börjat klä mig ganska halvt alternativt ibland hade kommit med tiden, så även den hemska kroppsfixeringen. Visst jag var nöjd med håret, det såg sådär snyggt slitet ut, ansiktet var helt okej, benen var jag tvungen att erkänna för mig själv att jag gillade, C-kupa var väl även det helt okej, det var större än de flesta andras och tillät mig att bära lite djupare och mer tilltalande urringningar. Det var vad jag tyckte i alla fall. Magen avskydde jag, trots att jag ändå inte var långt från platt mage kunde jag inte låta bli att känna hur en svag känsla av att känna mig äcklig och grotesk kastade sig över mig så fort jag åt mig mätt, även om det resulterade i att mina höftben börjat sticka fram lite genom skinnet, men bara lite. Att jag skulle ha en ätstörning blåförnekade jag inför mig själv, jag kände mig inte tjock framför spegeln utan bara i vissa kläder, vissa dagar, just efter jag ätit om jag var tvungen att prova kläder, och det var väl helt normalt, bara vanliga tonårsnojor eller hur? Jag stötte bort tanken eftersom jag kände mig osäker på svaret och vände mig om från spegel och tittade ner på klädhögarna som låg osorterade smutsiga och rena kläder längs väggarna, urs jag skulle verkligen behöva göra något åt dem var min sista tanke innan mamma öppnade dörren in till mitt rum och stod uppklädd till tänderna i öppningen.
”Nu tar jag och går, förlåt för att jag blev arg tidigare, du har mat i kylen och” sa hon i ett och samma andetag, lätt snubblande på orden innan hon tog ett djupt andetag och fortsatte” jag kommer hem vid tre kanske, jag vill att du sover då”
Detta gjorde det hela mycket enklare än vad jag trott att det skulle bli, ibland visste man inte riktigt vad mamma kunde hitta på för något för att hålla mig inne, men om det bara var de här små sakerna så kunde jag inte klaga. Det skulle bli lätt att smita ut. Jag följde med henne ut i hallen och hjälpte till att välja vilken av alla hennes jeansjackor hon skulle ta just ikväll, man skulle ha ”En jeansjacka för varje tillfälle” som brukade lägga det. Just innan hon skulle gå ut rusade hon fram till mig med handväskan hängande över axel, gav mig en puss på pannan, önskade mig en trevlig kväll och sedan var hon borta. Jag begravde ansiktet i handflatorna och skakade på huvudet, nu var det bara att skynda sig ordentligt om jag skulle hinna allt som behövdes ordnas innan jag kunde sticka.
Väl inne i köket tittade Milo på mig med stora ögon och frågande blick.
”Jag ska ut ikväll och du skulle bara våga kissa inomhus eller något” väste jag och öppnade kylskåpet. Fyra öl, en ost, smör, ett juicepaket och min påse med mat var det som låg i det relativt tomma kylskåpet. Jag plockade fram påsen med mat med ena handen och tog tag i tallriken som mamma ställt fram med den andra samtidigt som jag stängde smidigt igen kylskåpsdörren med höften. Försiktigt hällde jag ut lite mat på tallriken och tog gaffeln mamma lagt fram åt mig på bordet och rörde ut den så det såg ut som om jag ätit upp allt innan jag gick vidare till vardagsrummet och slet ut några filmer på golvet. Perfekt, mat och filmkväll snyggt dramatiserat tänkte jag stolt och stängde in mig på mitt rum. Ännu en gång satte jag mig på min säng, men denna gång fylld av en förväntan på en helt magisk kväll.
Solens strålar speglade sig i spegeln och kastade en stor solkatt lysande på väggen och detta gjorde mig helt hänförd, det var så vackert. På något sätt var det ännu en liten detalj som stärkte min övertygelse om att änglar faktiskt måste finnas, lika väl som denna fantastiska spegelbild så mycket skönare och ljusare än spegeln själv, måste änglar finnas som en spegelbild mycket skönare och vackrare än människorna, och jag var på lur att syster var en av dem. Med ett förnöjt leende på läpparna och en varm lugnande känsla inom mig som pulserade i takt med blodet som rann i mina ådror ställde jag mig upp och startade den öronbedövande musiken. Ännu bekymmerslöst dansade jag omkring i rummet till de skräniga tonerna och skrek med i de både höga och låga skriken som spelades högt ut från högtalarna. ”Tha’ts how I stay alive” sjöng jag med i texten och hoppade glatt runt samtidigt som jag röjde runt i klädhögarna efter något att ha på mig under kvällen. Tillslut hittade jag ett par korta mörkblå shorts och en lågt urringad t-shirt som jag trädde på mig utan problem i takt med den dånande musiken. De sotade ögonen fick vara och jag satte bara upp det långa platinablonda i en lös hästsvans och lät några hårslingor hänga ner och rama in mitt ansikte. Ett litet silvrigt halsband med en hjärtberlock med texten Dead is the new alive, ett citat från en av Emilie Autumns låtar med samma titel åkte på till outfiten. Jag stod länge och granskade mig själv i spegeln, drog upp shortsen en bit och såg till så att man inte såg min mage något och övervägde åtskilliga gånger att byta tröja innan jag slutligen stängde av musiken, släckte lampan och stängde dörren in till mitt rum ifall Milo ändå skulle få för sig att kissa inomhus så att det inte skulle bli inne på mitt rum han gjorde det. På vägen ut genom dörren satte jag hastigt på mig ett par sneekers och såg till så att allt var i sin ordning innan jag tog påsen med mat och stängde dörren efter mig, låste den och gömde nyckeln under en blomkruka mamma ställt ut på den lilla bron. Det första jag gjorde när jag kom ut till soptunnorna var att slänga bort maten i den starkt luktande komposttunnan och snabbt springa där ifrån så att inte mina kläder skulle ta åt sig av den fräna doften. Då var det bara den jobbiga delen kvar tänkte jag och början gå.
Kvällen var väldigt varm och jag ångrade nästan att jag inte tagit på mig en kort tunika istället, men funderade inte ens på förslaget att gå hem och byta, det skulle ta på tok för lång tid det visste jag eftersom då skulle jag springa omkring minst en timme till hemma och byta håruppsättningar och tunikor så många gånger att jag skulle missa hela festen. Jag kände mig förväntansfull och spänd över hur kvällen skulle bli, vi brukade jämt ha helt sjuka fester med mycket skratt, dans, skrik och alkohol. Det sistnämnda var inte något våra föräldrar uppskattade men de kunde inte göra något åt saken, vilket vi ungdomar tyckte var alldeles förträffligt.
Jag såg flera ungdomar förutom jag som tysta smög ut från bakgårdar och ytterdörrar för att ta sig till festen och slog följe med Jenna som var en charmig liten tjej från min klass som jag brukade umgås med ibland, både med och utan syster. Efter bara en liten stund var vårat samtal helt spårat och det enda som vi pratade om var hur många Jäger vi skulle dricka och vilka killar som hon skulle ragga upp under kvällen. Jag log åt tanken att få bli riktigt full med syster och bara dansa och ha kul som om inget någonsin hade hänt. Som om Mikael aldrig hade kommit in i vårat liv och vänt det helt upp och ner med lögner svek och jag ryste vid minnen av det, den både psykiska och fysiska misshandeln han faktiskt utfört på syster.
Snart hördes ett tungt dunkande från en liten gul villa några meter bort. Jag och Jenna tittade menande på varandra och log, vi var framme. Med en lätt knuff fick jag upp den stora dörren och staplade in i hallen som om jag redan druckit en hel del. Hallen var nästan helt mörkerlagd men det blinkande ljuset från vardagsrummet lyste stundvis upp. Två obekanta ansikten låg i hallen bland ytterkläder, mössor och hånglade. Försiktigt klev jag över dem och fortsatte in i vardagsrummet där det var fullt med folk som rörde sig till den rytmiska öronbedövande musiken. Automatiskt började min kropp att röra sig till den pulserande musiken i takt med att den fyllde mig till brädden. Utan att jag riktigt visste hur det hade gått till hade snabbt jag hamnat uppe på ett bord bredvid två andra dansande tjejer. Efter en stund började jag skratta helt hysteriskt och hoppade ner från bordet, det kändes som att jag var berusad på musiken som pumpades ut genom lånade högtalarna, jag älskade det. Dansande fortsatte jag in i folkmyllret. Det kändes som att vardagsrummet aldrig tog slut men jag gissade på att det egentligen bara var så mycket folk att man knappt tog sig någon stans. Plötsligt fick jag syn på en soffgrupp bara några meter från där jag stod och satte in siktet ditåt. Jag trängde mig mellan och förbi dansande ungdomar, hann svepa två voda-lime som en kille bjöd mig på och dricka en liten Jäger innan jag lite berusad dansat mig fram till soffgruppen. Jag skulle just till att sätta mig ner i en av sofforna då några välbekanta röda lockar fångade min uppmärksamhet, syster. För några få hundradelar undrade jag förvånat vem hon satt och hånglade med i sofforna innan jag såg de där jävla byxorna, i efterhand önskade jag så himla mycket att Mikael hade kunnat sätta på sig ett par andra byxor just den där kvällen så jag sluppit förstått vem det var. Det kändes som att någon högg mig med en kniv i mellangärdet och jag vek mig nästan dubbel av smärtan, syster måste ha hört mig flämta till för hon vände sig om precis för att se min chockade sårade blick och klev snabbt ur hans knä. Först stod jag som förstelnad och bara stirrade samtidigt som en huggande giftliknande känsla spred sig ut genom varje kroppsdel och hela kroppen dunkade av smärta. Hur kunde hon, hade hon ingen hjärna, vad fan höll hon på med, kunde hon inte ens för min skull var några av de tusentals tankarna som rusade genom mitt huvud. Tankarna liknade bilar på en full motorväg och deras oväsen och skrikande stängde ut alla andra ljud. Plötsligt vände jag mig om och började springa mot utgången, jag hörde hur syster hann med nöd och näppe efter i mitt höga tempo samtidigt som vi banade iväg som i en labyrint genom folkmassan.
En ung kille stod och höll upp dörren för sin kompis som just var på väg in då jag rusade med tårarna brännande och ilskan dunkande ut på asfalten. Jag stod stilla och andandes häftigt samtidigt som jag försökte samla mig någorlunda då jag hörde hur dörren smälldes upp och syster kom utspringade.
”Vad fan tänker du med?”skrek jag med både förtvivlan och hysteri i rösten samtidigt som jag vände mig och stirrade rakt in i ett par sorgsna och förvirrade ögon ”han är farlig för fan fattar inte du det eller? Hur jävla långt ska det behöva gå innan du fattar? Ska han behöva slå mig eller?”
Hon skakade förtvivlat på huvudet och jag såg tårarna glänsa i hennes vackra ögon och hennes underläpp darrade. Nu var det upp till henne, jag hade försökt få henne att förstå så många gången och om hon inte stoppade mig nu så skulle vår vänskap vara bruten, vårt systerskap skulle ha ett hål i sig som det skulle behöva så mycket jobb på att reparera att tiden var knapp, för om jag fortsatte stå ut med allt detta så skulle hon fräta bort mig helt, det visste vi båda, men lika väl stod hon bara där och stirrade på mig. Besviken vände jag bort blicken och började springa, men syster stod bara kvar på gatan och tittade efter mig med förtvivlade ögon fyllda med snö och regn i andhämtningen.
Jag sprang utan att stanna tills jag att jag kommit hem, jag hade ett fruktansvärt håll och tårarna smetade ut mitt smink men bättre var då det än att behöva se träden som även de tycktes gråta och skrika. Med ögon dimmiga av tårar fumlade jag fram nyckeln från blomkrukan och i något som påminde mig om panik låste jag upp dörren. Så stod jag där i hallen. På något sätt hade jag lyckats ta av mig skorna och sjunkit ihop till en hög på golvet. Skakande och snyftande kröp jag till mitt rum och skrek av ilska då jag märkte att jag stängt dörren och var tvungen att resa mig upp och öppna den. Näst in till hyperventilerande stapplade jag in och kastade mig på sängen. Varför, varför, varför, nej, nej, nej var de ord som skrikande upprepades i mitt huvud.
”God morgon gumman, hade du det trevligt igår kväll?” undrade mamma från dörröppningen ”klockan är två så jag tror att det är dags att kliva upp nu”
Jag hummade och drog täcket över huvudet då hon försiktigt stängde dörren. Vad hände egentligen igår, undrade jag samtidigt som hastiga minnesbilder från gårdagen blixtrade förbi och fick minnet att åter väckas till liv. Huvudet dunkade och jag kunde inte avgöra om det var på grund av baksmälla eller en annan känsla som fick mig att bli yr och må illa. En känsla som fick mig att vilja snabbt skära upp handlederna så att inte känslan skulle äta upp och döda mig innan. En känsla som fick mig att hårt blunda och bita mig i handen tills att ett falskt lugnande insatte sig. Vad var det med mig egentligen? Undrade jag samtidigt som den oroande tanken slog mig, hur kommer nu skolan att bli, och framför allt, vem är jag egentligen utan syster? Syster hade alltid funnits där, de flesta såg oss nästan som en och samma person. Vi var ju AA, Annie och Aurora, där Aurora fanns även Annie. Jag kved till och reste mig besvärad upp. Hur skulle allt nu bli?
|
|
|
|
