Without you I'm nothing - del 10 M/M |
Jag kan inte göra annat än att be tusen gånger om ursäkt för att det har tagit en sådan förbannat lång tid tills det att denna del kommit ut, men nu är den det så det är bara att läsa
(och Madds du kommer att hata mig, haha)
Del 10
Han sitter på sin plats och ser ut genom fönstret. Solens strålar skiner in och smeker hans lår. Långsamt sluter han ögonen och känner hur han dras iväg från verkligheten och hans tankar hamnar på en annan plats, under en annan tid.
Han såg på, vad han trodde var, sin älskade pojkvän och drog ett hackigt andetag. Tårarna som fyllde hans ögon var på väg att rinna över. Han ansträngde sig till det yttersta för att hålla emot dem.
Han skakar lätt på huvudet och blir imponerad av sig själv, att han faktiskt lyckades tänka på honom. Det hade inte hänt på år och varför han gjorde det har han ingen aning om. Kanske var det så att den där killen som går utanför fönstret påminner om honom. Kanske var det så att den där citronliknande doften luktar som hans hår gjorde. Eller kanske var det så att det helt enkelt inte fanns någon annan anledning än att hans hjärna spelar honom ett ondskefullt spratt.
Vetskapen om att killen, eller snarare den unga mannen, som stod framför honom hade svikit honom ännu en gång gjorde väldigt ont inom honom. Han visste att han borde veta bättre än att tro att det faktiskt skulle blir de två på riktigt.
”Min älskling”, viskade han fram och höll ut sina armar. Långsamt gick han närmre och lät sig bli omfamnad av honom.
”Gråt inte älskling, jag ska inte svika dig igen”, fortsatte han och ännu en gång svek han sig själv genom att tro på hans ord.
”Maximilian!”. Maximilian rycker till av det höga tilltalandet och ser sig chockat omkring, precis som om han glömt bort att det faktiskt var i skolan han befann sig.
”Eftersom att du tydligen har bättre och mycket viktigare saker att tänka på så kan du antigen dela med dig av dem eller så löser du matteuppgiften som jag skrivit upp på tavlan”, säger hans lärare och Maxen ser på whiteboarden och inser att han aldrig kommer att klara av att lösa den uppgiften, då matematik inte är hans starka sida. Så till allas förvåning, och framför allt hans, reser han sig upp, plockar ihop sina saker och säger långsamt:
”Faktum är att jag tänkte på den person som svek mig gång på gång och som jag ändå tvingade mig själv att utföra oralsex på”. Han ser snabbt på sin lärare och lämnar sedan rummet med allas förbluffade blickar efter sig.
Då han går ensam i korridoren känner han hur all en där starka kraften, som nyss fanns inom honom, försvinner allt mer och mer och då han kommer fram till sitt skåp kan han inte göra annat än att sjunka ihop på golvet. Han gömmer ansiktet i händerna och ger tårarna tillåtelse att rinna längst hans kinder. Han gråter inte för att han tänkte på den där killen som han var tillsammans med, inte heller för att han tänkte och saknar Nicklas så mycket. Nej, den här gången är det helt enkelt för att alla han bryr sig om väldigt mycket alltid försvinner ifrån honom. Så har det alltid varit och varför skulle det vara något annorlunda nu för? Nej, han kommer inte att umgås med Hampus mer, för de bådas bästa.
”Maximilian?”. En tyst och svag röst säger hans namn och det är något med den som gör att han faktiskt ser upp. Då han gör det så blir han ytterst förvånad. Varför har Hampus ögonen fyllda av tårar egentligen?
”Jag ber dig, berätta för mig vad det är som plågar dig, snälla?”, säger Hampus med lika tunn röst och det gör Maxen orolig. Hampus ska inte vara så här. Han är ju stark och ska inte påverkas av Maxens tårar och ord.
”Se på mig”. Han kan inte göra annat än att lyda Hampus ord. Det ångrar han att han gjorde, för synen som möter honom är inte vacker. Det är inte vackert att se någon som man älskar ha ett plågat ansiktsuttryck och att veta att det är ens eget fel gör ju inte saken bättre.
”Jag är här och jag försvinner ingenstans, vare sig du vill det eller inte”. Hans ord får en varm känsla att sprida sig i Maxies kropp. Hans ord tränger sig in genom hans öron och in i hjärnan, som då förflyttar orden till den delen av hjärnan som alla de saker som aldrig kommer att glömmas bort finns.
”Maximilian, jag bad dig att berätta för mig om alltid, som hade skett i ditt liv, den gången då du för första gången kom hem till mig och då hoppades jag på att du gjorde det också, men jag inser nu att du inte gjorde det och därför ska du och jag gå hem till mig och prata om exakt allt”, säger Hampus bestämt och tar tag i hans händer och drar honom upp på fötter. Då de börjar gå bort mot dörren så fattar Hampus hans hand och trycker den hårt och släpper inte förrän de är hemma hos honom.
”Så, berätta nu”, beordrar Hampus och ser på Maximilian. Hans blick vandrar längst hans kropp och stannar till vid ansiktet. Han ser på det och inser att ägaren till det är mer sårad och trasig än vad han hade tänkt att han var. Ögonen utstrålar så mycket sorg och lidelse att inte ens alla hans hemska upplevelser tillsammans är lika för jävliga som hälften av pojken framför sig är. Maximilian är trasig.
”Du hade inte tänkt berätta för mig om det där va?” Sekunden efter det att han säger klart meningen så inser han att det är sant. Den här gången kommer inte Max att prata ut med honom, det vet han bara. Max har bestämt sig för att inte mer dela med sig av sina plågor, för han är alldeles för skrämd över att han, Hampus, kommer att lämna honom.
”Nej, jag hade tänkt att inte göra det. Jag har redan sagt för mycket”, säger Maximilian med en liten och tunn röst. Chockat ser Hampus på honom, för hans röst bevisade för honom att han skulle gå sönder på riktigt den här gången om någon lämnade honom. Han skulle splittras i så många delar att det omöjligt skulle gå att få ihop dem igen – inte ens med superlim.
”Maximilian”. Mer behöver han inte säga, utan han lägger istället sina armar hårt om Maxens kropp och ignorerar hans misslyckade försök till att försöka ta sig ur hans grepp, för den här gången skulle han inte släppa. Den här gången skulle han hålla fast enda tills Max verkligen förstår att han inte kommer att lämna honom. Han skulle hålla fast så länge att Maxie inte längre sitter och försöker komma loss. Han skulle inte släppa förrän Max slappnar av i hans famn och det är precis det han gör.
”Hampus?”, viskar Maximilian tyst ut i mörkret.
”Vad är det?”, frågar han med en röst som låter som om dess ägare kommer falla i sömn vilken sekund som helst nu.
”Jag bara undrar en sak…”, viskar han och har fortfarande samma försiktiga röst om han brukar ha då han undrar över något som han länge funderat på.
”Vad då?” Hampus fråga är inte kall och avvisande, utan den är precis tvärtom, trots att han håller på att somna.
”Varför bryr du dig egentligen om mig? Varför orkar du försöka hjälpa mig trots att det inte går? Varför ger du aldrig upp och lämnar mig?” Det sista viskar han fram så lågt att Hampus knappt kan urskilja vad han sade, men han hörde och han öppnar sina ögon och ser på honom en låg stund innan han drar honom tätt intill sig. Hud möter hud. Elektriska stötar går genom hela Maximilians kropp och han inser just varför Hampus orkar bry sig. Det behövs inga ord för att förstå det, inte ett enda. Han älskar mig.
Försiktigt trevar Hampus hand upp och ner över hans rygg. Långsamma och otroligt kraftfulla rörelser. Deras blickar möts och Max tvingas att dra ett hastigt andetag. Så vacker, så perfekt, så… omänsklig, tänker han sekunden innan deras läppar snuddar vid varandra. Ett begär av att vilja ha mer sköljer över Max och det får honom att dra Hampus ännu närmare sig själv. Deras läppar pressas mot varandra och tungorna virvlar runt med varandra som i en dans. Fingrar utforskar kroppar och söker efter de speciella punkterna som får kropparna att rycka till ofrivilligt av välbehag.
Hampus stannar till och ser djupt i hans ögon och vid det ögonblicket är det inte Hampus ansikte som Maxie ser, nej, det är någon helt annans. Plötsligt är det som om det är Nicklas som ligger på honom och som om det är Nicklas djupa ögon han ser. Hur hemskt det än känns och hur ogärna han än vill göra det han alldeles strax ska utföra, så vet han att han måste, för att kunna gå vidare. Maximilian sluter ögonen samtidigt som han drar ett djupt andetag och skakar lätt på huvudet. Maximilian skyfflar undan Nicklas och då han öppnar ögonen igen så är det Hampus blick som möter hans. Hampus läppar som han pressar mot sina egna. Hampus kropp som smeks av hans händer. Världens bästa och mest förstående Hampus.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Det finns så mycket som jag borde berätta för dig. Saker som du inte har en aning att har hänt. Saker som jag inte ens trodde att de skulle inträffa, men det hände och det gör mig förvirrad. Jag vet inte längre hur jag känner, jag vet inte vem jag är nu mera. Förr så visste jag precis vem jag var, för jag var killen som hade förlorat sin bästa vän och pojkvän och jag kände att jag aldrig mer skulle kunna bli kär i någon annan och Hampus var bara en vän till mig som gjorde allt för att få mig att må bättre. Men nu, ja, jag vet inte. Jag tror inte att jag är kär i Hampus, men jag tänker på honom nästan hela tiden, men jag kan inte vara kär i honom, för jag är kär i dig. Eller jag tror i alla fall att jag fortfarande är kär i dig, för när jag drömmer om dig så pirrar det sådär som det brukade göra i mig då jag tillbringade tid tillsammans med
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
dig, likaså då jag ser fotografier på dig. Jag tänker fortfarande på dig alldeles för ofta och jag tycker fortfarande att det gör ont att tänka på dig ibland. Men ändå, det känns som om jag håller på att ”gå vidare” och jag är inte säker på att jag gillar det egentligen. Jag vet att om jag kommer att upprepa det som hände med Hampus igår natt så kommer jag att bege mig ut på okänt vatten. Då vet jag inte hur min framtid kommer att se ut. Det gör mig osäker, men ändå så vill jag så gärna vara med Hampus, för jag trivs i hans närhet, inte ås att jag är kär i honom, för det sade jag ju att jag inte var, men har får mig hela tiden att glömma bort att mitt liv är trasigt. Han lagar det bit för bit.
Markus, nu finns det ju mycket mer att säga liksom. säger:
Jag behöver prata med dig, Maximilian.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
… okej?
Markus, nu finns det ju mycket mer att säga liksom. säger:
Ja, lyssna på mig nu okej? Det är viktigt att du gör det.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Jag lyssnar.
Markus, nu finns det ju mycket mer att säga liksom. säger:
Bra, för det första, får jag komma hem till dig i helgen? Och svara bara ja eller nej, fråga ingenting.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Eh… alltså, jag. Eller ja, du kan komma.
Markus, nu finns det ju mycket mer att säga liksom. säger:
Bra. Nu till det där andra. Hur ont gör det inom dig då du tänker på Nicklas?
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Va? Jag vet inte, eller jo, självklart vet jag, men, alltså, det gör ont, men bara ibland nu. Det känns inte lika hemskt nu.
Markus, nu finns det ju mycket mer att säga liksom. säger:
Bra. Den tredje och sista frågan, är du tillsammans med någon just nu?
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Jag vet inte. Jag gillar en person, men jag är inte kär i honom, tror jag, eller jag vet inte. Med den hände saker mellan oss igår, rättare sagt, vi hade så gott som sex, men, ja, jag vet inte.
Markus, nu finns det ju mycket mer att säga liksom. säger:
Bra. Du har alltså gått vidare?
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Kan du bara säga bra? Och nej, det har jag inte, för jag bryter fortfarande ihop för ingenting, men jag börjar acceptera läget.
Markus, nu finns det ju mycket mer att säga liksom. säger:
Okej, fan, jag vill bara åka hem till dig nu på direkten, men jag måste vänta tills i helgen, för jag behöver verkligen prata med dig och det jag vill snacka om går inte att ta på MSN. Men nu ska jag gå. Vi ses till helgen!
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Okej. Ja, jag förstår inte så mycket nu, men ja, vi ses då.
Förvirrat stirrar Maximilian på skärmen framför sig och försöker komma på vad som just skett. Han läser igenom konversationen en gång till och anstränger sig för att lägga ihop orden. Att Markus skulle hem till honom i helgen har han förstått, men han anser att det är ganska konstigt med tanke på att de två knappt pratat med varandra och senaste gången de gjorde det så var det flera, flera veckor sedan.
Han klickar ner konversationen och hans blick fastnar på bakgrundsbilden på datorn. Ingen speciell bild egentligen, bara ett foto i svartvitt som föreställer en lekpark och framför allt ett par gungor. Det var Nicklas som tog den bilden och Maxie hade nästan glömt bort att den finns där. Långsamt börjar hans huvud och tankar att fyllas av Nicklas. Nicklas som skrattande försöker att klippa sitt eget hår och misslyckas totalt. Det blev en tripp till frisören och Maximilian kan inte låta blir att skratta av det minnet.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Du anar inte vad som just hände. Jag kan inte ens fatta det. Du minns Markus, din polare? Han och jag har inte snackat på flera veckor, nej, månader och idag frågade han mig på MSN ifall han fick komma hem till mig i helgen. Han frågade även om jag hade träffat någon ny och då sade jag som det var, att jag så gott som hade sex med Hampus igår. Oj, du visste inte om det där. Förlåt att jag sade det på det här viset. Förlåt att jag nästan hade sex med honom, men det bara blev så. Det var inte min mening att vara otrogen. Det bara blev så som sagt, eller givetvis ville jag vara med honom, annars hade det aldrig hänt något, men äsch, jag vet inte. Mina förbannade snurrar runt och runt och jag har absolut ingen kontroll över dem. Jag vet inte ens vad jag snackade om från början. Jo, juste ja. Markus skulle komma till mig i
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
helgen och för att vara ärlig så undrar jag verkligen varför. Jag menar, det är ju inte så att vi är bästa kompisar eller något, det har vi aldrig varit. Han verkade ganska upprörd eller något och han verkade verkligen vilja prata med mig och då var det inte vid MSN. Jag undrar faktiskt varför. Inte det att jag inte vill prata med honom, men jag känner mig ändå ganska obekväm i det hela. Han får mig att minnas dig så otroligt lätt och jag vet inte hur jag kommer att reagera när jag möter honom. Förhoppningsvis så kommer det att gå enkelt och smidigt till, men jag tror snarare att det kommer att bli ganska stelt. Jag har ju aldrig varit bra på att snacka med folk om man säger så. Eller jag pratade ju med Hampus, väldigt mycket pratade jag, men det är ändå inte samma sak. Hampus är ja, jag vet inte vad han är, men jag vet att jag
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
tycker om honom väldigt, väldigt mycket. Jag vet att han kommer att ställa upp bakom mig i alla lägen och jag litar på honom. Jag känner att jag kan säga det allra mesta till honom, eller jag kan säga allt, förutom det där som jag satt och tänkte på, på lektionen. Juste ja, du vet ju heller ingenting om det. Jag har ju glömt att berätta, men nu ska jag göra det. När jag satt där på lektionen så var det helt plötsligt som om mina tankar bara flög iväg och jag var hemma hos honom. Du minns då du frågade mig 10-frågor? Då fick jag ju en fråga om jag varit tillsammans med någon tidigare, på ett seriöst vis, och jag svarade att jag varit med någon halvseriöst. Det var den här typen som jag tänkte på i skolan som jag syftade på då. Du fick aldrig höra historien om honom, för jag ville inte säga något. Det finns ingen tid i mitt liv som jag
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
skäms lika mycket över som den tiden. Jag har inte sagt någonting om detta till någon. Nu är du död så då spelar det ju ingen roll om du får veta, för jag ville ju egentligen att du skulle veta allt om mig. Så nu kommer jag att berätta, tror jag i alla fall. När jag var femton år så sket jag i det mesta, vilket du vet, och jag mådde riktigt dåligt, men vägrade ta emot någon hjälp ifrån någon. Det var då någon gång som jag träffade honom. Han tog han om mig kan man väl säga. Jag menar, mamma gjorde det ju inte. Hon tog inte ens hand om sig själv, men han gav mig chansen att bo hos honom och allt det där och jag tackade givetvis ja. Till en början var det väldigt bra mellan oss. Vi var enbart vänner då, men efter några veckor insåg jag att jag var kär i honom. Jag sade som det var till honom en kväll då vi satt och åt mat. Till en
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
början såg han bara på mig med ett oläsligt ansiktsuttryck. Just då ville jag bara försvinna ifrån jordens yta för att jag hade gjort bort mig, men innan det skedde så reste han sig upp, gick bort till mig och kysste mig försiktigt. Han såg på mig med ett par ögon som inte utstrålade något annat än förälskelse och han lät sin hand smeka min kind. Den kvällen var det den första gången som jag gjorde annat än att bara kyssa en person, fast vi hade inte sex. Så långt ville jag inte gå. Det här höll i sig i några veckor och han fick mig att börja i skolan igen, men en dag så kom jag hem och fann honom i sängen med någon annan, usch, vad fult det där lät ”fann jag honom…”, nej, jag såg honom ha sex med en person som inte var jag. Då var det något som brast inom mig. Jag hade äntligen börjat repa mig lite efter pappas död och så hände det där
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
och POFF så var jag trasig igen, värre denna gång. När han såg att jag såg honom så såg han bara bort och jag rusade där ifrån. Om jag hade känt dig då och vi hade haft lika förhållande som vi hade så hade jag sprungit hela vägen hem till dig, för så upprörd var jag. Det går nästan inte att förklara i ord. Då jag kom tillbaka till honom så började han genast att förklara sig och säga att han var så ledsen och att han älskade mig – och jag trodde på honom. Jag trodde på honom gång efter gång och jag tillät honom att tvinga mig att utföra oralsex på honom. Jag gjorde allt det där och idag skäms jag så mycket över att jag var så lättlurad. Jag var patetisk rent ut sagt. Det finns mer att berätta om den där tiden, men det vill jag inte göra. Det klarar jag inte av. Jag vill inte att du ska veta det, inte nu, kanske senare någon gång i framtiden.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Nej, nu måste jag faktiskt gå och lägga mig. Klockan är mycket mer än vad jag trodde och det är skola imorgon. Då ska det bli kul att se hur Hampus är mot mig. Du Nicklas, jag vet att du finns någonstans där uppe och att du tittar ner på mig ibland och därför så vill jag att du ska veta att jag älskar dig, så enormt mycket och om jag kunde så skulle jag offra allt, ja, allt och alla, kanske till och med Elias och Hampus, för att få tillbaka dig. Puss och god natt min ängel.
Maximilian stänger av datorn och klär sakta av sig kläderna samtidigt som han lägger sig ner i sängen. Han somnar så fort hans huvud nuddar vid huvudkudden och han drömmer om Nicklas och om Hampus och tittar man riktigt noga så ser man att deras ansikten i drömmen är båda två hopblandade så att det ser ut som om Hampus är både sig själv och Nicklas och som om Nicklas är sig själv och på samma gång Hampus. De två är som en och samma person.
Jag älskar er båda
Så, det var det och jag ska verkligen försöka att skynda mig med nästa del. Kommentera och gör mig glad för då kanske jag skyndar mig... eller något.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | DrownedDoll - 11 apr 09 - 23:30- Betyg:  | | FYFAAAAAAAN va bra :D:D:D<3 | | purs_08 - 4 apr 09 - 21:52- Betyg: | | fan nu får du skriva fort som fan, lipar vid varje del och måste få veta vad markus vill säga <3 | | PsychicPlay - 21 mar 09 - 11:50- Betyg: | uuuuh!
nu är det ju riktigt spännande, det här med markus. o:
asbra. <3 | | LisaHoglund - 20 mar 09 - 21:12- Betyg: | Åh... Jag vet redan hur bra du skriver, ändå blir jag förvånad varenda gång för att den ena delen är bättre än den andra. Och den här delen var verkligen fantastisk. Jag älskar Hampus för att han får Max att må bra igen :) MEN åh, vad jag vill veta vad Markus vill honom :O Du måste fortsätta NU, människa, annars dör jag :O <3
P.S: NICKLAS </3 Jag älskar honom! | | EMORAiNBOW - 20 mar 09 - 19:37- Betyg: | | ge mig mer ge mig mer ge mig mer ge mig mer! *mässande tonfall som inte kan vara bra för hälsan* Åh åh åh, jag är fast och jag är besatt, jag måste läsa vidare nu nu NU! Kom med ett nytt kapitel typ genast, för jag kreverar här bakom skärmen! Fantastiskt skrivet!!!!!!! | | NeMriA - 20 mar 09 - 18:15- Betyg: | ..jag gillar hampus :D
men alltså, UHU maxi ;_;<33
*ge honom anti-trasig-medel*
jag blir alldeles sentimental här borta -.-
skynda dig med nästa del nu va :O
<3 | | Maadelen3 - 20 mar 09 - 17:19- Betyg: | där ett tag där uppe började jag nästan gråta för att jag blev så arg :Y
jag verkligen HATAR hampus! HUVVA! HAN ÄR DUM OCH JAG GILLAR HONOM INTE!!!! HAN TOG MIN ÄLSKLING NICKLAS PLATS OCH DET ÄR OACCEPTABELT! HUVVA!!! ;o
fast jag tycker markus är okej, faktiskt, eller, jag HOPPAS HAN ÄR OKEJ! bara han inte kommer och säger att han typ, hade sex med nicklas ellernått, FÖR DÅ ÄR DU SÅÅÅÅ HIMLA DÖD EMSS! ;o
nicklas, elias och markus är braiga pojkar <3 maximilian (som jag förresten ibland blandar ihop med maximilien roberspierre som blev dödad i franska revulotionen *stoltöverattkommaihåg*) duger, ibland.. men ändååå, jag gillar inte han för att han gillar hampus som jag hatar ;C
MEN!
nu skriver du NÄSTA DEL för jag VILL VETA VAD MARKUS VILL SÄGA OM ÄLSKLING (jag antar att det är om älskling!) ! SWMMMPH!
SEN
så tycker jag att du ska lägga till elias lite mer i serien igen för elias är grym och nästan lika bra som älskling! ;C
men fatta hur bra du skriver emss, helt underbart är det! :D du är den bästa av alla jag känner påatt få mig.. inne i en serie, seriöööst, jag ser dessa som RIKTIGA PERSONER :D helt underbart bra är det och jag längtar jättejättemycket till nästa del :D
BARA DET INTE BLIR NÅGOT MER MAXEN-HAMPUS (nästan)SEX för då avlider jag, HUJEDAMIG ;o
men helt underbart bra är du på å skriva (du är det som person med ju ;D) och nu ska du ta och skriva nästa del så jag får veta vad markus-okej vill säga om nicklas-älskling :) snällllllllla (a'
underbart! :D
ne-ej, nu ska jag sluta kommentera ;o men bäst är du iaf! :):):):):)
MERA NUUUUUUU EMSSSSBÄST! :D <3<3<3 |
|
|
|
