Vem <3 Vem? (Del5) |
Ja här kommer del 5 av novellen XD
Det har gått lite segt att få ihop den här delen. Det står helt still i huvudet på mig, så snälla om ni har någon idé på denna novell så säg det. :D
Men jaja nu kommer i allfall en del XD
”Du är så jävla snygg. Vet du det Ronja.” Sa Hampus när dom satt på ett av dom finaste caféerna som finns i närheten av skolan. Ronja och Hampus satt i en av sofforna på cafét. Dom satt i var sin ände. Men för varje minut som gick så hoppade Hampus närmre Ronja. Tills sist satt han så nära att dom snuddade vid varandra. Han gjorde en fejk gäspning och la sin högra arm bakom Ronja, och vände hennes huvud mot sitt.
”Jag har alltid velat göra detta.” Sa Hamups lågt och lutade sig mot Ronja, och snuddade lätt vid hennes läppar. Han kysste henne. En lång. Och Ronja besvarade kyssen. Hampus tittade Ronja i ögonen och hon vek undan blicken och lutade sig mot hans bröst. Hon våga inte se på honom, hon våga egentligen inte häller röra honom. Men hon vill inte att Hampus skulle få fel uppfattning. Hon tycker om honom. Jätte mycket. Precis som Lina och alla andra tjejer.
Vad sysslar jag med, tänker Ronja. Vill jag verkligen att han ska få den här uppfattningen?
”Följ med mig hem Ronja.” Mumlade Hampus i hennes hår. Ronja ställde sig upp.
”Nej.” Sa hon först lågt. Hon vill inte detta.
”Jo men snälla Ronja. Du som är så jävla snygg. Jag vill ha dig.” Sa han samtidigt som han reste sig upp och tog tag i Ronjas arm.
”Snälla kom.” Han förde Ronja lite lätt framåt framför sig.
”Nej. Hampus jag vill inte.” Ronja drog lås sin arm men Hampus tog tag i den igen.
”Men Ronja. Kom igen det är ju inge farligt ju. Det är ju bara en liten skit sak ju. Kom igen. Jag älskar ju dig.” Sa Hampus och drog in henne in till sig.
”Eller du kanske har någon annan.” Sa Hampus och gav henne en svart blixtrande blick. Ronja skakade på huvudet. För hon hade ju ingen annan. Visst tyckte Ronja om Hampus. Men hon ville inte gå så långt första gången dom är själva.
Hampus la armen om Ronjas axel och började gå med henne. Han hade ett kraftigt tag om hennes axel.
”Snälla Hampus släpp mig. Jag vill inte.” Gnällde Ronja när Hampus och Linneas hus började synas.
”Nej, du ska med mig. Ingen annan är hemma nu så det är lugnt Ronja. Det är bara du och jag.” Sa han och låste upp dörren och förde in Ronja i hallen. Ronja stog som förstenat kvar i hallen när Hampus hade tagit av sig jackan och skorna. Han gick och tog av Ronja hennes jacka och fick henne att ta av sig skorna efter tio minuter. Hampus lyfte upp Ronja i famnen och bar henne ner en trappa och in på hans rum.
”Hampus.” Sa hon gnälligt när han la ner henne i hans säng. Han satte sig bredvid henne, hon försökte resa sig upp några gånger. Men varje gång så la han armen över hennes mage, så hon inte tog sig upp. Ronja låg och blundade med gråten på väg upp i halsen. Hon vill inte vara här. Hon vill inte vara här med honom. Inte såhär och inte nu.
”Hampus, jag vill inte.”
Han lyssnade inte på Ronja utan la sig halvt upp på henne och började kyssa henne.
”Sluta.” Sa hon och försökte vända bort huvudet samtidigt som hon försökte få av honom. Men hon kunde inte rubba honom. Han började bra lite lätt i Ronjas tröja, medan Ronja bara fick mer panik. Hon vill ju inte det här. Hon vill definitivt inte det här. Några ljud lösa tårar började rinna ner över hennes kind.
”Sluta snälla.” Pep hon fram. Hampus reste sig till häften och såg på henne. Hennes mörka hår låg och spretade åt alla håll, och hennes grön-bruna ögon var alldeles blanka av tårar.
”Men Ronja.” Sa han först tyst och strök med handen över hennes kind.
”Kliv av mig. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte.” Snyftade hon, och han satte sig helt upp. Ronja satte sig snabbt upp och vände ryggen mot Hampus. Hon la armarna om sig och började små skaka. Hamups satte sig bredvid henne och la armarna om henne, han borrade in sitt ansikte i hennes hår.
”Förlåt, jag... jag...” Stammade han fram, men avbröt sig för att han inte visste vad han skulle säga.
Dom hörde en dörr slå igen och en mycket väl bekant röst hördes uppifrån. Linnea.
”Hej!” Ropade Linnea och inte långt efter så hörde man steg ifrån trappan. Ronja försökte få Hampus att släppa henne, men det gick inte.
En knackning och Hampus sa ”Kom in.” och Linnea klev försiktigt in. Ronja och Linneas ögon möttes. Ronja såg bedjande på Linnea.
”Släpp mig Hampus.” Sa Ronja men släppte inte blicken från Linnea.
”Men Ronja. Du vill ju.” Sa han och kramade henne.
”Jag vill inte alls. Jag har sagt nej hela tiden. SLÄPP MIG!” Linneas ögon svartnade.
”Hampus släpp Ronja NU. Hon vill ju inte säger hon ju!” Linnea gick mot dom och tog tag i Hampus armar och försökte hjälpa Ronja loss från hans grepp. Linnea fick loss Ronja och Ronja sprang ut från Hampus rum och upp.
Bort bort, vill bara bort.
”Fan ta dig Hampus!” Skrek Linnea och skyndade sig efter Ronja. När Linnea hade hunnit upp så skulle Ronja precis öppna dörren ut. Hon hade vänster han på dörrhandtaget och i högra handen höll hon sin jacka.
Bort bort, Ronja ville bara bort här ifrån. Hon hatar Hampus. Fasten han var så söt och stilig, så var han ett jävla kräk. Att han försöker få om kull Linneas kompis.
”Ronja vänta.” Sa Linnea och gick om tog på sig sina skor och tog sin jacka i handen hon med.
”Förlåt Linnea.” Sa Ronja medan dom gick runt i parken som låg 4 kilometer ifrån Linneas hus.
”Det är inte ditt fel. Jag borde ha varnat dig för honom.” Sa Linnea och såg på Ronja snabbt. Det spred sig en rysning längs ryggraden på Ronja och Linnea samtidigt.
”Kom vi hittar på något kul och galet.” Sa Linnea efter en stunds tystnad och vred en del på huvudet medan hon sa det. Dom hade nästan kommit hela vägen igenom parken.
”Hihi. Vad ska vi hitta på då?” Linnea hade ett lurigt leende på läpparna. Dom där små röda läpparna. Dom som Ronja tycker är så söta.
”Den där tanten.” Sa Linnea och pekade på en tant som var ute och gick med sin katt.
”Vi följer efter henne. Hon är vårt offer.”
Vad säger Linnea? Offer, en tant till vårt offer. Vad har Linnea tänkt att vi ska göra? Tänkte Ronja. Men sen såg hon på Linneas min att det bara var på lek.
”Kom så tar vi vårt offer.” Sa Ronja och dom började först smyga efter tanten. Men efter en stund så gick dom efter. Tanten snabbade på stegen efter varje hörn hon rundade. Först ut ur parken sen ner mot det gömda cafét som Hampus jobbar på. Undra om tanten vet om det cafét, tänkte Ronja. Linnea vet vilka som vet om det stället. Ibland kan man tro att hon vet allt. För hon är så smart och duktig i allt. I alla fall så tycker då Ronja det.
Men tanten gick förbi cafét och fortsate ner mot en av dom tre makarna som finns här omkring. Tanten tog upp sin katt och gick in.
”Går vi efter eller väntar vi?” Frågade Ronja när dom själva nästan var framme. Dom höll sig mer ungefär fem meter ifrån.
”Hm.. vad är mest skärmande. Att bli förföljd överallt eller bara ute?” Linnea log ett lurigt leende.
”Överallt.” Sa Ronja och brast i skratt.
”Vad skrattar du åt? Det här är allvar.” Sa Linnea medan hon försökte hålla sig för skratt.
”Ja men tänk om hon lär på toa eller nått. Och så följer vi med in.” När Ronja sa det så kunde inte Linnea hålla sig för skratt längre.
”Haha! Nej då får hon allt gå själv. Jag vill så inte följa med henne in på dass inte. Så vi väntar här då?”
”Nej. Vi följer med henne upp mot H&M.” Skrattade Ronja och dom följde skrattandes efter tanten med katten. Tanten vände sin gång på gång om och såg mer och mer rädd ut. Och för varje gång som hon vände sig om så gav dom henne hotande blickar och brast i skratt när hon vände sig om igen. Nu var hon nära på att hon skulle till att börja springa. Men katten fick henne till att gå i normal fart för en tant. Bara för att den katten gick segt och skulle titta, lukta och hälsa på allt. Efter en kvart så märkte Ronja och Linnea att tanten hade gått in på polisstationen.
”Öö, ska vi gå och hitta på någonting annat?” Frågade Ronja och Linnea nickade.
”Försten tillbaks till parken.” Sa Linnea och dom började springa mot parken. Dom låg jämn lika hela tiden tills det bara var några få metrar kvar, då drog Ronja på lite till och kom först.
”Ronja... fan vad... snabb... du är.” Flåsade Linnea när hon kom ikapp.
”Haha... tack.” Sa Ronja och sträckte lite på sig på skoj.
”Nej men du Ronja.” Sa Linnea och såg ledset på Ronja.
”Jag lär dra nu. Det här har varit riktigt skoj, vi måste göra om det.” Linnea gav Ronja ett jätte leende och Ronja svarade med ett lika stort leende.
”Ja det måste vi.” Sa Ronja och tänkte. Detta är min bästa dag. Finns inget som har varit dåligt med denna dagen.
”Du Ronja.” Sa Linnea just innan hon vände sig om för att gå.
”Jag ska snacka med Hampus om det han gjorde mot dig. Men vi ses i morgon va?” Ronja bara nickade till svar. Linnea log och gick iväg. Ronja började små springa där ifrån när Linnea försvann från synhåll.
Hur kunde hon bara på minna mig om det där? Jag som nyss mådde så himlans bra. Men allt försvann. Ingen glädje kunde synas någonstans. Inte ens att det har funnits någon där. Det ända som fanns var bara tomhet.
Så vad tycks? Ska jag frtsätta?
Kommenter vad ni tycker om den och säg om ni har någon idé på vad som kan hända här näst :D
Ha det bra så kommer med tur snart en ny del ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mizz_andersson - 24 mar 09 - 11:31 | | Maila nästa! Jätte bra (: | LisaHoglund - 20 mar 09 - 20:45- Betyg:  | | Jättebra skrivet! :D Hampus är hemsk... Men det var roligt med tanten, haha! :D Jaa, fortsätt! Jag har tyvärr ingen idé nu, men jg ska fundera ;) |
|
|
|
