Min mammas kille ! - 2 |
Bara för att jag blev så glad för alla kommentarer på
förra delen, så skrev jag en ny del så fort jag bara kunde,
är mycket nöjdare med denna del än den förra :)
Och om ni kommenterar att jag ska maila så gör jag de ;)
men inte om ni inte gör det :O XD Jaja, glöm inte att
kommentera sådär gulligt igen ! :D
2
Fem fredagar senare väcktes jag av Sam igen. Tre kuddslag i huvudet och flera namnskrikande.
”VA! VAD HÄNDER?!” skrek jag och satte mig käpprak i sängen. Sam skrattade som en liten gris och jag gjorde en ful gest med fingret. Jag gäspade, sträckte på mig och klev upp. Sängen gnisslade och golvet knakade lite grann. Trött och irriterad lyckades jag klä på mig och struntade i att sminka mig, rester fanns väl kvar från igår.
När jag kom ut i köket stod Sam där som vanligt men han nynnade inte på någon låt. Jag kikade bakom honom för att se vad som fanns i pannan den här gången.
”Bacon” sa Sam när han såg vad jag tittade efter.
”Bacon?” upprepade jag och kände hur det vände sig i magen.
”Ja, bacon. Svingott!” log han.
”Nej usch!” klagade jag och rynkade på näsan. Bacon var verkligen det värsta jag visste.
”Sluta klaga.” muttrade han och stängde av plattan. Den här fredagen hade han på sig kläder så jag hade ingen chans att titta på hans muskler.
”Jag tänker inte äta det där.” konstaterade jag och öppnade istället kylskåpet för att ta en macka. Sams starka arm kramade om min midja.
”Nej, du ska äta bacon med mig!” sa han självsäkert och började dra mig mot bordet.
”Släpp!” fräste jag lite småsur, fast jag egentligen ville att han skulle ha kvar sin arm. Han släppte inte. Blodet sjöd under hans arm och fjärilarna i magen tog nästan livet av mig. Jag kämpade mot rodnaden.
”Kom nu!” uppmanade han igen och drog ännu hårdare. Jag gav upp, släppte taget som kylskåpsdörren som for igen med en smäll och lät mig dras mot köksbordet. Sam ställde ner stekpannan och satte sig ner.
Förargad och äcklad tog jag två långa bacon skivor på min tallrik och stirrade på dem. Sam glufsade i sig fyra långt innan jag ens började på min andra.
”Vad gullig du är.” sa han. Jag vände upp huvudet så snabbt, att det kändes som om den skulle hoppa ur.
”Va?”
”Ja, du är jätte söt utan smink, du borde se ut sådär varje dag!” förklarade han, och jag skrattade. Ett litet påtvingat skratt men ändå kunde jag inte låta bli att rodna.
”Kanske söt utan smink, men snygg med?” undrade jag lite halvt om halvt. Han nickade och log. Jag höll på att spotta ut baconen men lyckades att inte börja springa omkring och skrika i glädje.
När jag kom till skolan stod Bea vid skåpen som vanligt. Hennes hår hängde som vanligt i ögonen och hennes fräknar lyste upp hennes dystra ansikte.
”Farsan säger att jag inte får följa med till björkliden.” meddelande hon sorgset.
Snön hade precis börjat komma och jag hade frågat Bea om hon ville följa med till björkliden på höstlovet och hon sa att hon skulle fråga. Men så klart fick hon inte. Det var mycket Bea inte får göra. Hon får inte äta godis, inte röka, inte supa, inte snusa, inte ha pojkvän, inte skolka, inte svära och tydligen inte åka till björkliden.
”Fan vad tråkigt!” suckade jag och vi sänkte våra huvuden.
”Men det betyder ju att du blir ensam med din SAM!” retades hon.
”Hållkäften! Är du störd eller!” fräste jag men hela mitt ansikte log. Bea skrattade och petade mig i sidan.
När vi stod vid skåpen kom Petter, Rasmus och Pekka förbi. De visslade till Bea som visade fingret tillbaka. Att vara bästis med Bea var nått som lönade sig, alla tyckte hon var dö snygg med sina bomber och snygga röv. Jag däremot var bara den där nästan söta tjejen bredvid. Vi båda var blonda och eftersom Bea var populär blev hon klassad som bimbo, och eftersom hon blev klassad som det blev jag också det. I hemlighet var jag stolt över det, men inte stolt över att jag var stolt över det.
På väg till engelskan passerade vi Jerry och Martin. Jerry log mot mig och jag bara glodde tillbaka. Ingen kille log vanligtvis mot mig utan mot Bea. Dessutom kunde jag inte bli tillsammans med någon, jag hade ju min Sam.
Bara tanken på honom fick mig att le sådär fånigt så att alla tror att man är efterbliven men det struntade jag i. Om mindre än fyra timmar skulle Sam hämta mig!
”Tänk att för typ en månad sen var det så varmt att man kunde dö…” sa Bea lite drömmande. Vi satt på tyska lektionen och ritade ordböckerna.
”Aa…” svarade jag och ritade en liten snopp. Bea skrattade.
”Gud vad fånig du är!” flinade hon.
”Ska jag sudda bort den?” frågade jag oroligt, allt Bea tyckte var löjligt eller fånigt kunde ju inte jag rita. Jag frågade alltid henne.
”Nä låt den va…” sa hon lite frånvarande och stirrade på det tunna snötäcke som låg på fönsterkarmen. Jag tvekade en stund med suddet i handen, men lät den sedan vara kvar.
Efter syslöjden hämtade Sam mig. Han log brett och det började pirra i magen igen. Jag log tillbaka och satte mig ner i passagerarsätet.
”Är mamma hemma?” undrade jag när han började köra iväg.
”Jag vet inte, kanske. Jag kommer direkt från jobbet.” svarade han och ökade farten, han bytte fil. Jag mumlade nå otydligt tillsvar och försökte fästa blicken på instrumentbrädan för att inte stirra på honom. Jag lyckades något sånär bra.
Tankarna började vandra, tänk om Sam skulle få reda på att jag var galen i honom?! Tänk så skulle Bea säga? Nej, det skulle hon nog inte men tänk om! Vad skulle han göra då?!
”Framme!” hojtade Sam och petade mig i sidan. Jag spratt till. Han skrattade lite och steg ut ur bilen. Jag gäspade och steg också ut. Ännu hade snön inte riktigt lagt sig utan det snöade sådär fuktigt och smutsade ner håret.
Vårt lägenhetshus var gjort av brunt tegel med ett enkelt plåttak. Inte högre än fyra våningar och alla lägenheter var treor, stora treor.
Mitt rum var gräddvitt med kinainredning. Jag hade en stor plansch av Tokio Hotel som täckte större delen av ena väggen. Egentligen tyckte jag inte så mycket om dem, jag hade bara planschen för att Bea också hade en. Mitt sängöverkast var täckt av kinesiska tecken och mina gardiner var ljusgråa med röda blommor på. Det enda skälet till att mitt rum var inrett som det var, var för att Bea en gång sagt att hon tyckte kinesiska tecken och sådant var snyggt. Några veckor senare hade jag inrett mitt rum, och Bea tycket det var skitsnyggt. Då blev jag stolt, även om jag låtsades att jag inte brydde mig.
Det var mörkt när vi kom in i hallen och det enda som syntes var den röda lampan på telefonsvararen. Det var trångt och min kropp var endas några centimeter ifrån Sams. Det spreds en värme i ansiktet och jag var för en gångs skull glad att lampan var släkt.
När jag tagit av mig jackan och skona samt vantarna gick jag fram till telefonsvararen. Sam försvann ut i köket och jag kunde höra honom slå på lampor här och där. Så småningom blev det ljusare och ljusare, jag tryckte på knappen.
”Minna! Och Sam om du är där vilket du säkert är…” mammas röst kom ur högtalaren. Den lät härjad och som om hon hade bråttom. ”Vi ska flyga en mycket sjuk ungdom som har voltat med skotern till Umeå, så jag kommer inte hem fören till i morgonbitti. Minna jag är så ledsen jag vet att jag lovat dig att plugga men Sam kan väll hjälpa? Om du ringer mig mellan åtta och…” mer fick jag inte veta för jag tog telefonsvararen och ryckte ut telefonjacket argt. Sedan bet jag ihop tänderna för att hålla mig från tårarna. Men en snyftning slank ur. Helt plötsligt var Sams armar omkring mig och hans värme fick mig att släppa ut tårarna.
Mamma var aldrig hemma, hon jobbade precis hela tiden. Fast inte på onsdagar, varenda onsdag var hon ledig, men då var hon på gymmet eller på badhuset och simmade. Hon var nästan aldrig hemma. Ibland, sådär kanske två gånger i månaden, lagade hon mat eller så gick vi ut och åt. Hon jobbade alltid på dagarna och till och med på natten. Varför valde mamma att utbilda sig till läkare först nu? Hon är äldst av alla.
På något sätt lyckades jag övertala Sam om att jag mådde bra, fast min kropp bara ville vara nära hans, och sen fly in på toan. Där inne satt jag med både fjärilar och klumpar i magen. Klumpar för att det var nästan över två dygn sen jag såg mamma och fjärilar för att Sam hade hållit om mig. Hans starka armar hade vart runt min midja och mitt huvud hade fått vila mot hans axel. Jag kände hur jag rodnade och torkade snabbt bort tårarna. På något sätt lyckades jag dölja leendet för Sam genom att tänka på mamma, då blev mitt ansiktsuttryck neutralt. Som om jag var lika glad för det om Sam som jag var ledsen för det om mamma.
Det knackade på dörren efter någon timma. Sam kom in, han log brett mot mig och jag glömde bort att vara ledsen. I handen hade han ett glas med oboy och ovan på en macka. Jag log tillbaka och fjärilarna började gensat susa runt i magen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | IRL - 11 apr 09 - 18:26- Betyg:  | | skit bra ! | | lona_skriva400 - 23 mar 09 - 07:28 | | Skit bra! Mejla nästa? | | Lizzi92 - 19 mar 09 - 22:00- Betyg: | Jätte mega super bra :D Maila gärna när nästa kommer!!
Väntar med iver på fortsättningen!! | | Sandra353 - 19 mar 09 - 20:08- Betyg: | | Jätte bra, och ajg älsar hur du skriver, det är med inlevelse. Mejal gärna :D | | HorseGirl - 19 mar 09 - 19:44- Betyg: | | Jätte bra^^, jag gillar den mer och mer ju mer jag läser.. visseligen är det här bara andra kapitlet men jag gilar den.. Länktar tills nästa har kommit:) | | Zahara96 - 19 mar 09 - 16:42- Betyg: | Jippi! den äger jättemycket!! Du är så duktig!!
Mejla nästa. Ha det bra!!Kram <3 | | eraaijka - 19 mar 09 - 16:23- Betyg: | | du måste fortsätta :D Det är superduper bra! | | PlEaSeKiLlMe - 19 mar 09 - 15:49 | | asså du är sjukt duktig på att skriva <33 | | Bolliz - 19 mar 09 - 09:39- Betyg: | Så himmelens bra, fy tusan den dära samma verkar vara en riktigt hunk!
Men sitter bara å drömmer!<33 Meeeeeejla nästa del!(A) | | faktisssss - 19 mar 09 - 07:20- Betyg: | | du måste mejla, skit bra:D! |
|
|
|
