Udda & Utsatt || TvÅ || [del.9] |
Udda & Utsatt || TvÅ || [del.9]
(Aaron)
Bilen försvann ur synhåll och Aaron gav Jacks lyxiga tvåvåningsvilla en nervös blick.
Det skulle bli så pinsamt att gå och ringa på dörren, särskilt när det var såhär sent också !!
Jacks föräldrar kanske inte ens visste att han skulle komma och då skulle det ju bli ännu värre ...
Trots nervositeten och trots att Aaron fortfarande var rätt gråtfärdig pågrund av det som hade hänt för en stund sen, så fortsatte han bort mot Jacks ytterdörr och sen ringde han på dörren. Snabbt, utan att tveka.
Det var ju lika bra att få det gjort ...
Det hördes steg nästan omedelbart innanför dörren och det var Jacks mamma som öppnade.
- Hej Aaron, sa hon glatt och Aaron blev rätt förvånad över att hon kommer ihåg vad han hette. Så många gånger hade de ju inte träffats ...
- Hej, sa Aaron. Är Jack där ?? Isabelle nickade, men innan hon hann säga något, så kom Jack ner från trappan som ledde upp till övervåningen. Aaron försökte att inte visa hur avundsjuk han var på hans snygga kläder och han vågade knappt kolla på Jack när han hälsade.
Isabelle gick tillbaka in i köket och Aaron blev ensam med Jack i hallen.
Han tog långsamt av sig sina ytterkläder och följde sen efter Jack ut i vardagsrummet. Jack hade redan lagt fram den supertråkiga geografiboken och de få papprena med fakta om Thailand, som Aaron hade skrivit med sin fula och slarviga handstil. Aaron stönade inombords av uttråkning, när det gick upp för honom att han och Jack hade en hel del kvar att göra innan de skulle bli klara med sitt grupparbete, hur skulle han orka med de egentligen ??
Han var ju jättetrött !!
Aaron och Jack slog sig ner i den exklusiva vardagsrumssoffan och Aaron var glad att han hade hamnat till vänster om Jack, eftersom han då inte skulle kunna se blåtiran han hade fått på sitt högra öga lika lätt.
Aaron var fortfarande alldeles öm runt ögat, så han undvek att hålla på och känna med sina händer där.
Hade han haft en mössa, så skulle han ha haft på sig den och dragit ner den så långt det gick, så att blåtiran kunde döljas, men nu gick det ju tyvärr inte ...
- Vi har inte så mycket kvar att göra, sa Jack i uppmuntrande ton och började bläddra efter rätt sida i geografiboken.
Aaron såg sig omkring i det stora vardagsrummet. Det såg så snyggt och välstädat ut, i alla fall om man jämförde med vardagsrummet hemma hos Lasse, som knappt hade några möbler ...
På väggen längst bort i vardagsrummet, så hängde det ett inramat foto, som föreställde Jacks föräldrar i bröllopskläder. De log stort på bilden och Isabelle höll i en bukett med röda rosor.
En liten bit ifrån bröllopsbilden, så hängde det även en massa inramade foton på Jack. Närmare bestämt, 15 stycken.
Alla ramar var guldfärgade och de verkade hänga i åldersordning, eftersom fotot som hängde längst till vänster föreställde Jack som nyfödd, iförd en liten, ljusblå sparkdräkt. "Jack, nyfödd", stod det ingraverat i ramen och bredvid den, så fanns det en där det stod: "Jack, 1 år,. Så fortsatte det, ända upp till fotot då Jack var 14 och Aaron antog att ännu ett foto skulle inta platsen i samlingen, då Jack fyllde 15.
Aaron var riktigt avundsjuk. Tänk om hans mamma skulle ge honom så mycket uppmärksamhet, att hon till och med köpte in ramar med hans namn ingraverat på, men det var ju inte särskilt troligt ... Chansen var nog större att hon köpte in ramar med Jimmys namn på, eftersom Jimmy var den som var mest omtyckt av de båda bröderna, det var i alla fall vad Aaron ansåg ...
Aaron vände blicken framåt och fick då syn på ännu mer inramade foton. Det var semesterfoton, som föreställde Jack och hans föräldrar i olika länder. De flesta var tagna på stränder och en del var tagna i stan.
Alltså måste Jack ha varit på semester på ganska många ställen och Aaron, som aldrig ens hade varit i utlandet, kände sig som en tönt. Han hade ju inte ens varit på Liseberg ...
- Ska vi börja eller ??
Aaron ryckte till och upptäckte att Jack tittade på honom. Snabbt vred han undan blicken från alla semesterfoton och blev plötsligt väldigt intresserad av geografiboken istället.
Jack log lite åt honom och visade sen en mening i andra stycket på texten om Thailand.
- Kan du skriva upp det ?? sa han frågande. Aaron ansträngde sig för att inte sucka och slet sen till sig ett av papprena, innan han snabbt skrev av meningen. Han hatade att skriva, för det var så ansträngande och meningslöst. Fast att leta upp det viktigaste som fanns i en text, som Jack gjorde, skulle nog vara ännu jobbigare, för Aaron orkade inte ens läsa en enda mening i en skolbok, innan han höll på att somna av uttråkning ...
Det gick ganska fort att slutföra grupparbetet ändå, men tanken på att det skulle redovisas imorgon, gjorde Aaron så nervös att han skulle kunna dö.
- Måste vi redovisa det här imorgon ?? frågade han lågmält. Det kommer att bli så jävla pinsamt !!
- Det är inte så farligt, sa Jack. Bara låtsas som om ingen är där och läs texten. Det funkar för mig om jag är nervös.
Aaron försökte att le lite, men det var inte så lätt. Hur skulle han kunna låtsas att ingen var där, när han såg alla ??
Det gick ju inte, möjligtvis om han gömde sig bakom sina papper, men då skulle han ju bli ännu mer uttittad ...
- Vad har hänt med ditt öga ?? frågade Jack plötsligt.
Aaron insåg att Jack måste ha upptäckt hans blåtira och vred snabbt undan huvudet.
- Ehm, ingenting, ljög han snabbt, samtidigt som tårarna hotade att välla fram ur ögonen på honom. Jag ... ramlade ... Jack betraktade honom ingående, men Aaron vägrade möta hans blick.
Han förstod att Jack inte trodde på honom och trots att Lasse hade blivit gripen nu, så var han osäker på ifall han skulle våga berätta sanningen, men han behövde ju egentligen inte dölja den längre ...
En ensam tår rann ner för Aarons ena kind och han torkade snabbt bort den med tröjärmen. Han skämdes.
Varför måste han alltid gråta för, det var så jobbigt !!
- Du kan berätta för mig, fortsatte Jack och Aaron gav honom en snabb blick. Sen betraktade han Isabelle och Peter, som satt i köket och skrattade åt något och Jack gick för att stänga dörren till vardagsrummet, så att de inte skulle höra vad Aaron sa.
- Du ramlade inte, va ?? sa Jack och slog sig ner i soffan igen. Han såg på Aaron.
Aaron var tyst och skakade sen långsamt på huvudet.
- Nej ... sa han lågmält. Han ... han slog mig ...
- Vem då ... ?? frågade Jack försiktigt och Aaron teg. Skulle han verkligen berätta det för Jack ??
Varför skulle han inte kunna det ?? Jack var ju schysst och det skulle vara så skönt att kunna berätta det för någon, han hade ju hållt allt om Lasses misshandel mot honom och Jimmy hemligt ett bra tag nu ...
- Min pappa ... sa Aaron tillslut och såg ner i golvet. Han fortsatte innan Jack hann säga något.
Han burkar slå mig och min bror, men ... idag blev det sista gången, för han blev tagen av polisen.
- Åh ... sa Jack tveksamt och gav Aaron en medlidsam blick. Det kan inte kännas så bra ... Jag menar ...
- Du behöver inte säga något, avbröt Aaron, för han visste att det måste vara svårt för Jack att komma på något att säga. Det var ju inte den naturligaste saken i världen precis att bli slagen av sin pappa ...
- Jag förstår om du ... fortsatte han, men han avslutade inte meningen, eftersom rösten brast för honom.
Tårarna började rinna igen och Aaron vred på huvudet, så att Jack inte skulle se, men det gjorde han ändå.
Jack suckade tyst och la försiktigt sin högra arm om Aarons axlar. Aaron kände sig en aning bättre till mods, för nu fick han ju klart för sig att Jack brydde sig i alla fall ...
Han snyftade till och försökte lugna ner sig lite, sen tog han fram sin mobil för att kolla klockan.
- Jag måste ... gå nu ... fick han fram och la ner den i byxfickan igen. Det ... är så sent ju ...
Jack nickade sakta.
- Okej ... sa han. Men du ska väl inte hem till ... du vet ... Aaron skakade på huvudet.
- Aldrig i ... livet ... viskade han. Då dör jag hellre ...
- Du får inte dö, sa Jack bestämt. Det kommer att bli bra. Jag frågar pappa om han kan skjutsa dig hem ...
- Det behöver du inte, sa Aaron snabbt. Jag kan gå.
- Knappast, sa Jack. Det här är det minsta jag kan göra ....
Eftersom Aaron inte hittade några invändningar att komma med, så gav han upp.
- Okej då, sa han tyst.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | gbg_95 - 22 mar 09 - 16:56 | | Stackars Aaron, det var verkligen ett bra beslut att berätta det för Jack, han finns åtminstonde där för honom :) Jättebra skrivet och hoppas det går bra för dem på redovisningen :D | | RedOceania - 22 mar 09 - 02:58 | Du kan väl mejla mej när du skrivit nästa del?
/T | RedOceania - 22 mar 09 - 02:57- Betyg:  | Denna delen var superbra!!
Vet inte riktigt varför jag tycker så...
Eller jo;
jag gillar att Aaron har öppnat sitt "skal" för första gången och jag gillar Jacks ansvarsfulla beteende. :)
Så måste det vara.
/T | | hooppsan - 19 mar 09 - 21:54 | | så jävla bra, mejla nästa | | Harrypotterlover - 19 mar 09 - 17:31- Betyg: | Sorgligt och skit bra! Har inte heller varit på Liseberg. Men på Grönan ^^ Troligen inte lika kul, men skit samma. Vad bra att Aaron öppnade sig. Det är ett plus från hans sida. Jack är så snäll oxå.
//Sara | | Ciissii - 19 mar 09 - 15:05 | | Jättebra! Jack är så sjukt söt (: | | sandruskapuska - 19 mar 09 - 13:47- Betyg: | | Jack e så himla gulli<3 | | PlEaSeKiLlMe - 19 mar 09 - 06:06 | | yaaay för jack! :D | | _mos_ - 18 mar 09 - 23:40- Betyg: | | aaaww!!! Lilla Aaron! Och braiga Jack! Nu mår jag bra för en stund :) | | Qwjag - 18 mar 09 - 22:39 | aaww jack är så snäll :)
hoppas de går bra för dom att redovisa nu (Y)
mejla gärna nästa del :D |
|
|
|
