Välkommen till mitt liv [5] |
Kan man bli hejdlöst lycklig,
och samtidigt vara så sårad,
att man inte vet vem man är längre?
Kan man älska en person mer än något annat,
och samtidigt hata den så mycket,
för att ha fått sitt hjärta krossat om och om igen...
5.
Hela helgen hade jag gått runt och funderat på vad som kunde ha gjort
Jessica så arg. Det var bara en bild, herregud och den var borta till och med.
Det såg hon ju själv! Var det något att bli arg för? Det tyckte i alla fall
inte jag. Sen hennes hårda steg när hon vände mig ryggen och gick sin väg.
Det var ungefär samma sak som om hon skulle slå mig i magen och sedan skulle hon
bli arg för det. Men allt har väl en anledning, hon kanske bara hade en dålig dag?
Jag spelade om och om igen upp händelsen i huvudet, förstod inte vad som var fel.
Hon kanske inte tycker om när man skrattar åt henne bara? Snälla låt det vara så…
Men om det inte var det… skulle hon vara sur på mig imorgon i skolan? Vem skulle
jag då vara med? Gå själv? Nej tack, då går jag hellre hem tre mil.
Jag bestämde mig för att gå ut och rida på en av mina två Islandshästar, Dimmalimm.
Jag gjorde henne snabbt i ordning, och red ut utan sadel.
Sommaren var borta, gulnade löv i träden. Höst. Det är så vackert, fortfarande med
doft av sommar plus alla klara färger. Det var fortfarande varmt nog så att jag
kunde vara ute i linne, men shorts var inte att tänka på. Att rida fick mig alltid
att må bra, ett speciellt lugn spred sig inom mig och jag blev så lycklig. Alla problem
löstes och jag kunde andas ut, för första gången på hela jävla helgen. Jävla Jessica.
Eller, hon kanske bara skojade. Fast ilskan såg läskigt verklig ut…
Efter tre timmar ute med Dimmalimm hade mörkret tagit över och det hade blivit kallare
i luften. Jag skyndade hem och släppte ut henne i hagen tillsammans med en lycklig
Dreyra. Jag sprang direkt in och stängde in mig i badrummet och hoppade in i duschen.
Lät den iskalla strålen kyla hela mig. Jag rös till och huden knottrade sig,
det kittlade i nacken och jag vred snabbt på värmen. På en sekund vände
det och ånga uppstod.
Fem minuter senare virade jag hårt badrocken omkring mig och sen gick jag in i mitt
rum och slog på datorn. Det plingade till, jag hade fått mejl från… Johan!?
”Tja sötnos, förlåt att jag inte skrivit på ett tag. Har varit upptagen.
Men hur är läget med dig då? Puss, /din”
Värmen spred sig inom mig, och det kändes som att mitt blod blivit ”sodastreamat”
för det kändes som kolsyrat vatten. Men lika snabbt försvann det. Det här mejlet
kunde bara betyda en sak… det hade tagit slut mellan honom och Sandra.
|
| Kommentarer | | Qwjag - 28 mar 09 - 22:26 | | bra skrivet :) mejla gärna nästa :) | | miijha - 20 mar 09 - 23:20 | | så jävla bra är du! | | Mizz_andersson - 19 mar 09 - 12:48 | | Maila nästa del (: bra skrivet | | poetensvilkor - 18 mar 09 - 21:09 | | MER!xD |
|
|
|
