Viljan att Dö - Del 1 |
Det knöt sig inuti mig då jag tänkte på det. Hur jag sträckte min hand mot ljuset och försökte fånga kvinnan som stod där och bjöd in mig dit hon befann sig. Hennes röst var len och hennes nöt bruna ögon utstrålade en sådan värme som annars endast en maj-brasa kan.
– Kom till mig, viskade hon. Jag kan göra dig lyckligare här än någon annan.
Jag hade vridit mig i kramperna och av smärtan som inuti mig sjöd. De små maskarna som åt upp mina organ och förpestade mitt sinne med hemska tankar om självmord, mord och annat hemskt som jag inte ens vill nämna. Ett monster som i mina drömmar gav mig budskap som; ”Synd är Guds sanna budskap” och hotade med döden om jag inte lydde honom.
Mitt i allt hemskt hade kvinnan kommit. Hon med de varma ögonen och det långa, vågiga håret som lyste som guld i det vitaktiga skenet. Men plötsligt förvandlades det vackra vita skenet till blodrött och kvinnan väste en sorglig visa som kändes som ett spjut som genomborrade min själ.
– Det är med blod man färgar silke, det är med sorgens tårar man bygger hav, det är i sorgens eldar man bränner lycka och med människohänder man skänker död.
Jag hade skrikit och skrikit tills mina lungor skrumpnat ihop. Runt omkring mig hörde jag röster som gav mig lugnande budskap och nålar som stack genom huden. Svetten lackade på min panna och jag kände hur en blöt handduk lades över den.
– Såja, Mia, du klarar dig jätte bra, berömde en kvinna som plötsligt företrädde mitt öga.
– Du hallucinerar bara, sade en man som sedan stack en nål i min arm.
Jag blundande och föll återigen ner i sömn. Men denna gång drömde jag inte mardrömmar, utan om att få återvända hem. Jag längtade verkligen till att få komma hem till mamma, pappa, djuren och min lite jobbiga storebror. Jag saknade dem mer än att vara frisk.
En stor hand skakade om min axel och förvirrat tittade jag upp mot den unge killen som tittade ner på mig med ett par stora, mörkblå ögon.
– Såja, syrran, log han och strök mig över håret. Det är dags att återvända hem.
En glädjetår rann nerför min kind och min storebror Malcolm kramade om mig. Med svaga armar besvarade jag kramen samtidigt som jag kände hans svarta lockar kittla mig i ansiktet.
[Författaren: Detta är dock bara början eftersom det är allt jag hittills hunnit skriva. Även om jag inte var klar blev ändå tvungen att lägga ut den för att kunna snappa upp lite tips om vad folk tycker om den. ^^ Pussar //H]
|
|
|
|
