jag håller mig upprätt i din famn |
En bok som jag började på för drygt ett år sedan.
Får se vart de leder med den, men detta är iallafall början.
Skriv gärna vad ni tycker så jag får idéer eller liknande!
Caroline satt i gräset ute på ängen och såg upp emot molnen. Gräset var kallt och stickigt, men det gjorde ingenting, för hon hade vant sig vid den sortens obehag nu. Huden på hennes ben veckades och fick ett säreget mönster, men det gjorde ingenting, för hon tycker bara att det var dekorativt och lite småroligt. Förgyller en annars grå och molnig dag.
Det dunsade till i marken, och hon hörde ett fnitter. Bakom henne såg hon hur Tom låg på marken.
– Haha, vafan gör du? Frågade hon med ett stort leende på läpparna.
– Jag... Erhm... Ramlade... Han suckade tungt men satt sig sedan bredvid henne och gav henne en puss. De tog varandras händer och ler. De kysstes igen, och nu gled Toms hand upp och ner över hennes smala rygg. Ömsinta tungkyssar, försiktiga smekningar.
Molnen började dra ihop sig, mörknade och luften blev alldeles kvav.
Caroline kände en – två – tre regndroppar landa på hennes bara axlar. Hon fnittrade och tog tag i Tom medan de skyndade in för att undkomma det hemska vädret. Barfota sprang de med lätta fötter över gräset, upp på bron och sedan in i huset.
De satte sig vid köksbordet och ser ut över gården deras. Hon log för sig själv, tänkte på hennes härliga liv. Hennes underbara man, deras lilla labradorvalp Ally och den stora, fina gården. Vad mer kunde hon begära?
Stolt var hon, och glad, och kär som aldrig förr. Hon tittade ut genom fönstret och såg hur regnet öste ned.
En bekant bil körde in på infarten, men istället för att se vem det var satt hon kvar i den gamla men ack så sköna kökssoffan.
Sara sprang ut från bilen och in i huset. Väl inne slängde hon av sig kläderna och skyndade sig in i köket där hon såg att Caroline & Tom satt.
Tårarna rann nedför hennes kinder och sminket hade blivit utsmetat i hela ansiktet pga av hennes försök till att torka tårarna.
– Var är Fredrik? Frågade Tom förundrat.
Caroline blängde argt på honom, försökte få honom att förstå att detta inte var rätt tillfälle att ställa den frågan.
– Gumman lilla, vad har hänt? Caroline satte sig bredvid Sara och såg in i hennes tårfyllda ögon.
– Han… Han har en annan!
– VA?! Skrek Tom
Han fick ett snabbt, lätt slag i huvudet av Caroline och förstod genast att han skulle gå därifrån.
– Jag såg honom med den där jävla sekreterarhoran i sängen! Den där jävla fittan! Gud förbannat i satan.. ÅH!!!
Caroline kramade om henne hårt. Hon strök henne längst ryggen, precis som Tom hade gjort bara några minuter tidigare på henne själv.
- Lilla vän…
Hon försökte trösta henne, och få henne att känna sig trygg.
– Jag älskar dig, visst vet du det? Tom och jag bryr oss så otroligt mycket om dig, och jag vet att han inte alls skulle ta illa upp om du bodde hos oss här ett tag. Vill du det?
Sara hann inte ens svara innan Tom kom ned med Ally hack i häl. Han log och Ally sprang in till köket och var så glad för att få träffa Sara.
– Snälla Sara, bo hos oss nu. Det skulle kännas mycket tryggare att ha dig här än någon annan stans. Jag ska prata med Fredrik och fråga vad i helvete han håller på med…
- Det hade varit så skönt att få bo här med er, för här känner jag mig hemma, men..
Hon försökte att sluta gråta, liksom trycka tillbaka, men det gick inte, utan det blev bara ännu värre, så istället för att argumentera emot sa hon bara ”Tack som fan, hörrni!” och försökte att le igenom tårarna.
Tom såg snabbt på Caroline som nickade mot honom och sedan säger han
- Ja, Bra! Nu säger vi så. Du bor här hos oss tills läget är under kontroll.
Med en snabb gest mot dörren visade Sara att nu skulle de ut och röka, och Caroline kom med ut.
Regnet smattrade mot taket ovanför bron och gräsmattan blev genomblöt. Sara försökte febrilt tända cigaretten, men tändaren fungerade inte som den ska så Caroline tog fram sin, tände hennes cigarett, tar fram en egen och gjorde likadant. Vattnet föll likt tårarna från Saras ack så vackra ögon.
– Jag förstår det bara inte… Jag kom som vanligt hem efter ett nattpass på jobbet och gick upp till sovrummet för att hälsa på Fredrik. När jag öppnade dörren och ropade ”Hej älskling!” hörde jag inte något trevligt hej tillbaka, utan istället möttes jag av passionerade, sensuella stön och när jag sen gick upp i sovrummet för att se om han låg och sov såg jag honom i säng med henne... Jag bara stod där min dumme fan, och sa ingenting.
De såg båda två på mig, såg hur jag sprang därifrån och då hörde jag hur han skrek ”Vänta! Jag kan förklara allting! Det är inte vad det ser ut att vara!”
Vad gjorde jag för fel?
Hon tog ett djupt bloss från cigaretten och askade sedan av misstag på hennes byxor.
Caroline skakade lite smått på huvudet och sopade försiktigt bort askan från de denimblå jeansen.
– Var jag verkligen en sådan dålig fru? Jag som tyckte att jag gjorde allt han bad mig om.
Jo, visst, vi bråkade... Men jag kunde aldrig tro att det skulle bli såhär… Fan vad dum jag är!
Hon såg ner på marken. Tog ett till bloss, minst lika djupt som det förra.
– Du gjorde ingenting fel. Jag förstår inte hur man kan vilja bedra en sådan fin människa som dig, men nu har han gjort det. Jag tycker att du ska ansöka om skilsmässa, sa Caroline.
Sara såg upp från marken, på Caroline.
- Tycker du verkligen det? Jag menar, vi hade ju som fina tider ändå… Och det är ju så omständigt att skilja sig, är det inte det?
Sara och Fredrik hade varit gifta i nu 7 år, de gifte sig då de båda var 21 och nu var de 28.
De bodde i en utav de större villorna i området, de var kända som det rikare paret och hade utifrån sett aldrig några problem.
Fredrik var en välbetald advokat och chef över den största advokatbyrån i staden, hans månadslön låg på det dubbla av vad en vanlig arbetare skulle tjäna och vid varje extrajobb tillkom det även en rejäl extrasumma. Sara jobbade som psykolog och hennes månatliga inkomst var inte heller särskilt liten, utan gjorde att de klarade sig riktigt bra.
Barn hade det aldrig varit tal om, Fredrik gjorde det mycket klart att barn bara var något som ställde sig i vägen för karriären.
Sara däremot var mycket barnkär, men visste att det inte var någon som helst idé att prata om att skaffa barn. Hon fick istället nöja sig med att få hälsa på sina syskonbarn någon gång då och då.
Att Fredrik var populär hos kvinnorna var inte något nytt för henne, men hon litade så blint på sin man. Han skulle ju aldrig kunna vara otrogen, eller?
Caroline suckade tungt, och såg sedan på hennes förvirrade väninna.
- Du måste skilja dig. Jag kan söka efter papperna men du måste ändå skriva under dem.
Kommer du att göra det? Inte för min skull, utan för din egen.
Hon fick inget svar, men väntade sig inte heller något. Cigaretterna fimpades och de gick båda in i värmen igen. I hallen möttes de av en glad Ally som bara ville upp i knäet för att få mysa. Caroline tog upp henne och gick in i köket men istället för att följa med så gick Sara upp i sovrummet. En hemsk huvudvärk blev ursäkten, och nu hoppades hon bara på att få sova.
De lät henne vara. De ville inte störa, vågade inte.
– Fan alltså… Jag trodde faktiskt inte det här om Fredrik. Han var ju så schysst.
Inte brukade han stöta på några utav tjejerna när vi var ute på krogen. Inte en endaste gång!
Det låter inte som något han skulle ha gjort. Men samtidigt tror jag inte att Sara skulle ljuga om något sådant. Sa Tom fundersamt.
– Mm. Jag håller med dig. Jag är bara så orolig för Sara. Hon är ju gravid med hans barn, men det vet han inte om, och det ska du inte berätta heller, okej?
Skilsmässan kommer att bli nog jobbig för henne hur som helst, hon behöver verkligen inte honom på sig när det gäller graviditeten också…
Hon vred lite på hennes vigselring, log mot Tom, lutade sig över köksbordet och kysste honom.
– Jag älskar dig.
Uppe i sovrummet låg Sara och grät. Hon raderade Fredriks telefonnummer ur mobilen, såsom om hon hade varit tonåring igen. Gråten verkade inte ta slut, utan den bara fortsatte. Hon tänkte på barnet deras, hon hade ju tänkt berätta för honom nu i helgen… Han hade inte blivit glad, men hon ville berätta det i alla fall, det var ju trots allt hans barn.
Hon tänkte på dagen då hon och Fredrik gifte sig. Då de stod där vi altaret i kyrkan, och lovade varandra trohet. Betydde det ingenting för honom? Hon visste mycket väl att ju mer hon funderade över det, ju värre skulle hon att må. Men hur skulle hon kunna släppa att hennes älskade man har varit otrogen mot henne? Hur skulle hon kunna veta om det var första gången eller om varenda gång hon varit på nattpass så har de… Nej... Att tänka på det är alldeles för smärtsamt…
Mobilen började plötsligt ringa. Hon kände igen numret. Det var Fredrik. Svara eller avvisa samtalet? Hon visste vad hon borde göra, men hon svarade i alla fall.
– Vad vill du, din jävla fitta? Skrek hon upprört
– Förlåt! Jag menade det inte. Du måste tro mig. Hon förförde mig!
– Jag tror inte på dig, det vet du att jag inte gör.
Nå, hur länge har det här hållit på Fredrik? Hur länge har du knullat din sekreterare då jag har varit borta? Hur länge har du varit otrogen mot mig?
– Jaa… Alltså. Mm… Ett halvår...
– Fyfan för dig. Ditt jävla svin! Jag vill aldrig mer se dig igen. Jag skickar skilsmässopapper till dig snart. Det är bara att skriva på dem. Och jo, just ja, jag är gravid med ditt barn. Hej då.
Hemma i huset sprang Fredrik omkring och skrek. Han nästan ramlade i trappen då han försökte skynda sig ner i köket för att dricka det som var kvar av whiskeyn efter gårdagens nattpass… Han drack snabbt upp det lilla som fanns kvar. Det tjocka glaset som flaskan var gjort utav krossades i flera bitar och spriddes över köksgolvet då han i ren aggression hade kastat den i väggen.
Ned för trappen kom Christina. Håret var rufsigt, sminket var utsmetat i hela ansiktet och det syntes långa vägar att kläderna hade slängts på i all hast.
- Du, jag går nu.
Hon gav honom ingen kyss, ingen kram, inget hejdå. Hon visste att hon inte hade fått något tillbaka, så det var lika bra att bara gå därifrån. Dörren stängdes om henne och kvar satt Fredrik vid köksbordet med glassplitter runtom sig. Han kunde inte röra på sig.
Först nu hade han förstått allvaret i hans handlande, och han ångrade sig. Han skulle bli pappa, men han var inte säker på att han skulle få träffa sitt barn, han var inte säker på om han ville det…
Hon suckade tungt och med en duns lade hon sig i sängen igen. Var faktiskt lite smått stolt över sig själv för att hon mot förmodan vågade konfrontera honom. Men hon är fortfarande så otroligt arg. Ledsen, förnedrad och arg.
Hon gick med bestämda steg ned för trappen och såg hur de sitter där vid köksbordet, Tom och Caroline. De såg på henne med förväntansfulla blickar, som om de visste att hon hade något att berätta.
Hon torkade bort det utsmetade sminket, samtidigt som hon log. Hon berättade att Fredrik hade ringt, och vad som hade sagts.
Tom blev bara argare och argare och plötsligt slog han näven i bordet.
- Nu jävlar i helvete… Vars är bilnycklarna?
Caroline satt bara tyst i soffan och förstår ingenting. Han brukade aldrig vara såhär arg tänkte hon för sig själv. Aldrig, aldrig någonsin.
- Vänta nu, va?
- Var… Är… BILNYCKLARNA?!
Saras första tanke var yrkesrelaterad, hon ville sätta sig ner med Tom och fråga varför han var så upprörd, men kastade istället åt honom hennes nycklar till sin Volvo.
Han lyckades kasta ur sig ett tack och en handgest innan han skyndade sig ut genom dörren och in i bilen. Motorn vrålade igång, och strax efteråt kunde de se ifrån köksfönstret hur han körde upp mot Fredrik och Saras hus.
Caroline lade ansiktet i händerna och suckade djupt. Nej, Nej, Nej…
Ovissheten om vad som nu kunde hända bet i hennes inre, hon var så orolig.
I bilen dånade högtalarna och basen dunkade för fullt. Musiken spelades på högsta volym och snart var han framme vid deras hus. Han log för sig själv, förvånad över hans intensiva reaktion för något som vanligtvis knappt hade rört honom i ryggen. Kanske var det för att Fredrik och han stod varandra så nära, kanske var det pga Sara och Carolines reaktion, kanske hade han bara en dålig dag? Anledningen i sig var för honom oviktig, han visste att nu var han förbannad och han visste precis vad han skulle göra åt det.
Nu hade han kommit fram vid huset. Han stannade bilen men lät den gå på tomgång. Tänkte att det nog inte skulle ta särskilt lång tid…
Dörren var vidöppen, han antog att de inte hade rört på sig särskilt mycket sedan Sara stormat ut ur huset.
Hallen såg ut som en enda röra, köket var stökigt och vardagsrummet var inte ens att tala om.
Tanken om vad som kunde ha hänt kom plötsligt, men försvann lika fort igen. Det kändes onödigt att ödsla tid på att fundera över något sådant nu. Han gick ljudlöst upp för trappen, klev försiktigt in i sovrummet. Sängkläderna var sönderrivna, madrasserna var slängda på golvet och någonstans mitt i röran såg han Fredrik ligga utslagen. Han tog tag i armen på honom, ryckte tag i honom och skrek
- Vakna då! Upp med dig!!
Den mörkare klumpen bland alla vita tyger började röra på sig, snurrade runt och gnydde ljudligt. Han fick sig ett slag över käften, och började nu vakna till.
- Vi var så jävla nära du och jag, lika nära som Caroline och Sara… Och så gör du såhär mot henne, mot oss, mot dig själv?!
Han knöt näven i fickan, väntade på rätt tillfälle.
Du skulle ju för fan bli pappa! Det sa hon, va? Kommer du ihåg det? Eller var du för upptagen med att knulla din jävla sekreterare för att lägga det på minnet?!
Fredrik såg mot honom och sa
- Hon var ju då bra i sängen i alla fall, om du vet vad…
Han hann inte komma längre, blev avbruten av Toms knutna näve mot hans ansikte.
Adrenalinet pumpade igenom hans kropp fortare och starkare än någonsin förut.
Han slog igen och igen och igen.
- Om jag vet vaddå? Va? Om jag vet vad, sa du?
Blodet började rinna från Fredriks mun, det fläckade ner lakanen och då han tumlade omkring i rummet för att undvika slagen blev de röda blodfläckarna bara allt större, allt fler och mer utspridda.
- Jag kan inte ens se dig i ögonen längre, jävla svin…
Tom gick till badrummet för att tvätta bort blodet från händerna och begav sig sedan ned för trappen för att gå ut till bilen och köra hem.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | angelicav - 18 mar 09 - 12:39- Betyg:  | | jättebra |
|
|
|
