[FF]Blod i snön - En ny början, del 38 |
Tom
Han visste att han hade lovat att lugna ner sig, men han kunde inte hjälpa det. Han var så orolig för hur allt gick när han inte själv kunde vara där. Han fingrade på telefonen i fickan och tvekade en aning. Han borde ju inte, men ändå så knappade han in numret och ringde upp henne.
– Hej Tom! Kul att du ringer. Igen!
Han rodnande nästan när han hörde tonen i Sannas röst. Den lät både lite irriterad och road på samma gång.
– Förlåt! Jag ville bara se så att allt är bra med dig och bebisarna.
– Det är lika bra som för en timme sedan då du ringde sist. Jag har hunnit gå på toaletten och vattna blommorna. Planerar du att ringa om en timme igen så kanske jag har hunnit med att laga mat med. Ärligt talat Tom, så ringer jag ju dig om det händer något! Du kan inte hålla på att ringa så här under hela turnén. I så fall får jag åka med dig hur obekvämt det än kommer att bli.
Tom suckade och svalde. Han visste att han var jobbig, men han kunde inte låta bli att oroa sig. Dessutom ville han verkligen inte ha med Sanna på turnén. Eller jo, egentligen för han saknade henne redan så han kunde gå sönder och då hade de bara varit ifrån varandra i två dagar. Men i hans minne fanns vad som hade skett henne sist hon var med på turné och han kunde absolut inte låta något sådant hända henne igen, speciellt inte nu när hon bar på deras ofödda barn.
– Jag vet att jag måste skärpa mig. Men jag saknar dig så! Det känns som om jag kommer att missa en massa ju!
– Jag saknar dig med älskling! Du kommer inte missa så mycket! Vi träffas ju ibland och huvudsaken är att du finns där när barnen kommer. Då behöver de världens bästa pappa!
– Va? Försöker du säga att jag inte är fadern?
– Dummer! Sluta larva dig och gå och plinka lite på gitarren så kan du ringa efter konserten och berätta hur det gick. Skulle något hända så kommer jag ringa dig direkt, men jag ska bara laga mat och sen vila så du behöver inte oroa dig.
– Okej då. Jag älskar dig Sanna!
– Och jag älskar dig!
Bill
Han väntade otåligt på att någon i andra änden skulle svara. Det kändes som om signalerna aldrig skulle brytas mot en röst i andra änden. Men så skedde ett under och någon fick en sekund över.
– Hej och välkommen till informationen. Kan jag hjälpa dig med något?
– Ja hej! Det är Bill, eh Kaulitz. Har någon varit och hämtat biljetten jag har lagt undan?
– Var god dröj en liten stund så ska jag kolla.
Bill kunde knappt sitta still medan han väntade utan vände och vred på sig.
– Nej, det är ingen som har hämtat den.
Han ryckte till vid det plötsliga ljudet.
– Är du säker? undrade han.
– Ja, den ligger kvar här.
– Okej. Tack så mycket.
Bill var besviken när han förstod att Rebecca inte hade dykt upp för att se dem. Fast det var ju bara första showen. Hon hade en hel turné på sig att dyka upp! Om hon nu kunde förlåta honom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Moozan - 18 apr 09 - 13:59 | | skit bra som vanligt ofcourse. <3 | turbo001 - 30 mar 09 - 20:25- Betyg:  | | Säger exakt samma som dom andra två <3 Älskar den här <33 Asså seeriööst vad bra du skriver skriv snart igen <33 | | NewMoon - 25 mar 09 - 21:06- Betyg: | | Säger samma sak som Malin V, jag är fast :D | | _MaAaLiN__ - 18 mar 09 - 16:06- Betyg: | | Jag är fortfarande helt fast. älskar denna, håller själv på att skriva en novell om Tokio Hotel som också är mina idoler men jag kommer aldrig att få den lika bra som din :) |
|
|
|
