Välkommen till mitt liv [2] |
Där går den osäkra tjejen med ett förtvivlat leende,
Hon går där med släpande steg och böjd rygg,
blicken nedslagen i marken, och brännande blickar i nacken.
2.
Klockan sju släpade jag mig upp ur sängen, tittade mig i spegeln
och såg ett kritvitt spöke med röd kantade ögon. Jag hade sovit i
ungefär tre timmar den natten, underbart! Nu var jag redo för halloween
i alla fall. Snabbt drog jag på mig mina svarta jeans och en tunn röd
långärmad tröja. Det var fortfarande rätt varmt ute så jag skulle inte
behöva någon jacka. Jag kammade igenom det halvlånga svarta håret och
målade noggrant fransarna med mascara. Jag studerade mig i spegeln,
såg en helt vanlig (tråkig) tonårs tjej. Äsch, det får duga tänkte jag
och rusade ut genom dörren, låste och sprang ner till postlådan där bussen
snart skulle komma och hämta upp mig. Tjugo minuters bussfärd till skolan,
inte så farligt kanske, men det skulle vara en buss full med ungar som
skulle stirra på mig, peka och viska. Fråga varandra vem jag var. Men
jag skulle inte bry mig, vara nonchalant och låtsas att jag hade
självförtroende (Även om jag hade komplex på mig själv som räcker
till månen eller så).
Jag behövde inte vänta länge på bussen, den gled snart upp framför mig och
jag klev på det halvfulla fordonet. Jag satte mig i mitten någonstans och
stirrade ut genom fönstret. Då och då stannade bussen till och snart var
bussen full. Men ingen satte sig bredvid mig. Jag visste inte om det var
bra eller dåligt. Men i och för sig, om jag hade gått kvar i min gamla
skola och det hade börjat någon ny så hade nog inte min första tanke varit
att sätta mig vid ”den nya”.
Det fanns tydligen två hållplatser, vid den första gick alla mellan sex och
tretton års ålder av, och resten gick av lite längre fram. Det vimlade av
folk på skolgården, som inte var särskilt stor, en liten basket plan och
några bänkar, resten var skol byggnader. Orange tegel med blått trä runt
fönstren. Ganska fult. Snart hörde jag någon ropa mitt namn, och jag kände
igen rösten. Jessica!
”Ella! Kom nu förfan, vi har redan börjat ju” Men hon var inte sur, och log
brett och kramade mig. ”Fyfan va länge sen det var jag såg dig, gumman, men
kom nu, vi ska häråt”
Hjärtat dunkade så hårt att det skulle kunna dunka ut ur mig, vi närmade
oss porten, vad väntade där inne? Jag svalde och följde efter Jessica in...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | saknar-96 - 16 mar 09 - 20:50 | | Den här är också riktigt bar! | josefine_95 - 16 mar 09 - 13:03- Betyg:  | | den var riktigt bra=)=) |
|
|
|
