lisas tankar del2 |
Jaha nu kommer det tänkte jag tyst för mig själv.
De satt mitt emot mig med halv sorgsna blickar.
Nu händer det, säg nåt då tänkte jag och hoppades att denna tystnad snart skulle vara över.
Mamma tittade på pappa med en, säg det då* blick.
Pappa tittade från mamma till mig. Joo, sa han och drog up på ordet.
men säg det då, säg att ni ska skiljas. Men inget svar.
Jo, sa mamma vi ska... Flytta till London fyllde pappa i.
Vaaa???? skrek jag. Vadå flytta till london, skulle de inte skiljas? hade jag tänkt helt fel,
men alla bråk men vaa? Jag kände hur jag blev allderes yr i skallen
och jag ramlade från stolen och föll ihop på marken.
Svart, mörker, svart.....
När jag vaknade igen satt mamma och pappa hukade över mig. Vi visste att du skulle reagera men så här
hade vi inte tänkt oss sa pappa och mamma i kör.
Jag satte mig försiktigt upp på det kalla hårda golvet.
Jag hade en extrem huvudverk. Vi måste nog prata om det här sa pappa tyst.
De hjälpte mig in i vardagsrummet som tur var låg brevid köket.
Ja la mig ner på soffan och fick en alvedon av mamma.
Men jag trodde... att, att ni skulle typ hm skiljas, jag kunde knappt prata.
Va? sa mamma och pappa och tittade på varandra.
Men det skulle vi aldrig, göra.....
Efter en väääldigt lång diskution så började jag förstå en aning. Så här tror jag det låg till...
|
|
|
|
