mitt liv till din ära |
Jag står här på klippan och ser soluppgången. En ny dag
gryr. Kommer jag att kunna leva med den? Det kan vara svårt
även för en fighter som jag. Mitt hopp har övergett mig, så
hur skulle jag kunna leva. Framför mig ser jag ditt ansikte.
Alla dina mjuka, sköna, oförstörda drag. Du skrattar mot mig
och jag ler. Men leendet når inte ögonen. Jag ser din elfen-
bensvita hy, precis som Snövits. Men du kommer inte att känna
kärleken, inte att bli älskad, kysst eller ens kramad. Min
kära lilla vän, som jag saknar dig! Moon skulle du hetat.
Jag älskar månen, det vet du väl. Dess hemlighetsfulla skön-
het som försätter skuggorna i liv. Dess oförstörda drag och
helt underbara sken. Så var du också. Men där du är nu, är
du trygg. Du kommer aldrig kallas smutsunge för att du är
fött utanför äktenskapet, aldrig bli fördömd för mina misstag
jag hoppas du förlåter mig. Om jag kunnat skulle du fått leva
med mig, om jag kunnat skulle vi blivit lyckliga. Förlåt mig!
Du vet att jag alltid kommer älska dig och när du blir äldre
hoppas jag du förstår. Kanske ses vi en dag du och jag. Det
hoppas jag. Lilla älskling, du skulle ha blivit min! Ingen
annans, bara min. Men det blev du inte. Hoppet förlorade jag
när du försvann.
Tårar rinner nerför mina kinder. Ett misstag och livet är
förstört. Ett ynka litet misstag som ändrade allt. Bara för
att jag drack en öl för mycket! En enda öl och boom! Förlåt
mig! Jag ber dig, förlåt mig!
En kvinna rör vid min axel.
- Är du okej? frågar hon oroligt.
- Nej. svarar jag och skakar på mitt nerböjda huvud.
- Vill du berätta för mig? ber hon och vi slår oss ner.
Jag börjar berätta hela historien om dig och mig. Ända från
första början.
Jag träffade Nicke på en fest hon min vän Magdalena. Vi hade
trevligt tillsammans, han och jag. Några dagar senare ringde
han och vill att vi ska träffas. Jag tackade naturligtvis ja
på hans inbjudan.
Vi började umgås regelbundet och snart höjde vi ribban. Vi
flyttade in tillsammans och han var helt underbar. Jag visste
jag hade förälskat mig i honom.
Ganska snart upptäckte jag något som fyllde mig med glädje.
Jag var gravid!
Kvällen jag tänkte berätta för Nicke hann inte ens börja.
Nicke ringde och sa att han skulle jobba över. Jag tänkte att
det skulle nog komma flera kvällar att berätta.
Men kväll efter kväll jobbade han över och jag började miss-
tänka saker. När han så kom hem en kväll hade han inte port-
följen med sig. Han verkade väldigt ängslig och när jag frågade
vad det var sa han det rakt ut.
- Jag och Lena ska förlova oss.
- Vem fan är Lena? skrek jag hysteriskt.
Hon var tydligen en trevlig arbetskamrat. Undra på att han
jobbat över. Jag undrar VAR han jobbade över...
Vi gjorde alltså slut och han flyttade ut utan att fått veta
något om dig, Moon.
Jag var förkrossad och hade gått till en bar och supit mig
full. Jag mådde illa och började skaka. De ringde ambulansen.
När jag vaknade fick jag ännu ett bakslag. Jag hade haft ett
missfall. Jag hade förlorat dig, Moon.
Kvinnan kramar mig.
- Du är ung, min vän. Livet ligger vid dina fötter. Moon skulle
vilja att du fortsätter.
Hon inviger mig i hopp. Vill du att jag fortsätter att leva?
Jag blir alldeles varm inom mig. Kärleken och livet ligger
framför mig. Jag ska leva ut mitt liv till din ära, Moon Arthur
McConnan.
|
|
|
|
