Välkommen till helvetet [ del 4] |
ÄNTLIGEN en ny del :D Och denna är gjord av Dimmalimm :D tack så jätte mycket för att du skrev en ny del, hoppas att ni kommer ihåg den!
Salen innanför dörren var enorm. Taket var bara en avlägsen rand av trä, och rummet var lika långt som korridorerna i skolan. De höga väggarna täcktes helt av tyger i olika färger, och stegar som var fästa i spår både i golv och tak (det verkade som om de flyttades av någon sorts motor på befallning) var slarvigt utplacerade utmed tygraderna. Sy gick graciöst fram en bit bakom mig, och granskade ganska uttråkat de otroliga tygerna. Själv stirrade jag, antagligen med vidöppen mun. Pojken knäppte med fingrarna och en stege susade fram till honom. Sy pekade lite här och var bland tygerna. Jag beundrade tyst hennes förmåga att så exakt peka ut de tyger hon ville ha ur det enorma sortimentet. Stegen for fram genom rummet, och pojken klättrade upp och ner för den. Jag insåg efter ett tag att allt var sorterat efter en särskild ordning: färgskalan löpte från dörrens högra sida till den vänstra, med färgens mörkaste nyans åt höger, och de grövsta tygerna hängde längst ner, medan de översta var tunnare än mina linser.
Efter bara några minuter var pojken nere på marken igen och lämnade över högen han hade i famnen till Sy. Hon höll upp de i tur och ordning intill mitt ansikte. Hon grimaserade nästan omärkligt när hon höll upp en knallrosa, sammetsaktigt tyg som skar sig väldigt mycket mot mitt ljusröda hår och bleka hy. Jag gav henne en sned, mörk blick. Hon ignorerade totalt mitt försök att se hotfull ut och kastade bara tillbaka den rosa sammeten till pojken. När hon var nöjd med det hon hade kvar lämnade vi salen och gick in i ett annat, mycket mindre rum. Pojken följde inte med, antagligen gick han tillbaka till Grier.
”Ta av dig.” sa Sy med bestämd röst. Jag försökte protestera lite tafatt. Men hon stod bara stilla med obeveklig blick. Klumpigt och väldigt obekväm med situationen började jag snubblande krångla av mig jeansen. Sy suckade otåligt. Snabbt drog hon en rakblads vass nagel nedför min rygg men stor precision. Tröjan och bh:n sprack upp och hon lyfte elegant av dem innan jag han uppfatta det. Rodnande klev jag ur jeansen som låg vid mina anklar och undvek att möta den till synes helt ogenerade Psyches blick. Oberörd svepte hon ett mörklila tyg av den tunnaste sorten omkring mig och nålade med van hand upp det på några sekunder. Jag stod så stilla jag kunde när hon klippte bort onödiga rester och sydde ihop där det behövdes. Det tog inte så lång tid innan hon backade för att beundra sitt verk. Frånvarande svepte hon med handen överväggen bakom medan hon kritiskt granskade mig, och en spegel dök upp.
Det lila tyget hade blivit till en heltäckande dräkt som satt som ett andra skinn utan att kännas. Ovanpå det satt en lång kjol (jag hade inte ens märkt att hon dragit på mig ytterligare lager) av ett gråglänsande material som halvt hängde ihop med en korsett liknande väst med komplicerad snöring. Jag visste inte vad jag skulle säga, utan lät bara de första ord som for genom mitt huvud slinka ut genom munnen.
”Vad fan är det här för kläder?”
”Resekläder.” svarade Sy kallt.
Jag hade väntat mig något praktiskt, åt ”jeans-och-tjocktröja-hållet”, det här kändes mer som en maskerad dräkt.
”Så vi ska resa omkring såhär? Borde vi inte ha lite mer... användbara kläder?” sa jag.
”De här är användbara.” hon nöp tag i ett osynligt veck i mitt nya tygskinn. ”Det här håller ihop dig när vi färdas på, för dig, lite annorlunda sätt.” hon svepte över resten av kläderna ”och de här är magnetiska, så jag kan dra dig ur faror på avstånd om det skulle behövas.” Jag suckade, det verkade som att jag fick acceptera kläderna, även om jag inte gillade dem. Men så kom jag på något, som kanske skulle få Sy att fixa nya kläder.
”Kommer vi inte att väcka väldigt mycket uppmärksamhet? Vi lever ju inte på medeltiden längre...”
Hon såg rakt på mig med kalla, uttryckslösa ögon.
”Du är död. Man ser inte döda människor, och jag finns inte i er värld. Vi är båda osynliga Linn.”
”Jaja, ge mig lite tid att smälta det, ok? Så nu sak vi iväg då, var ska vi börja leta?”
”Där vi tror att hon är.” Svaret var så självklart, men ändå så irriterande vagt. Vi stod tysta ett tag.
”Kommer du ihåg när jag sa att vi var upp och ner?” sa Sy sedan. Jag nickade. ”Vi är spegelvända också. Det kanske hjälper dig att förstå sättet vi reser till ytan på nu.” utan att förklara närmare knuffade hon mig sedan genom den stora spegelns blanka, svala glas. Det kändes som om jag föll med huvudet före, men plötsligt stod jag i solen på het, ljus-sliten asfalt mitt i en bullrande stad fylld av liv- raka motsatsen till det lilla, mörka och fuktiga rum jag nyss sett omkring mig.
Kom igen! Skicka in en del nu!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | wonkis - 18 mar 09 - 22:13- Betyg:  | | så himla bra! underbarrtt att en ny del är framme! <3 | | honheterjenny - 15 mar 09 - 23:44 | | åh, bra! | | Madvis - 15 mar 09 - 13:42- Betyg: | OH SHIT. Denna vill jag skriva fortsättning på :D *verkstaden i mitt huvud arbetar ihop idéer*
Så himla underbar del xD Haha, trodde ingen ville fortsätta på min text xD Vilken glad överraskning! :D | | lovemenot - 14 mar 09 - 16:15- Betyg: | | OwO.. ja vill ha en fortsättning.. typ underbar ;o <3 |
|
|
|
