Udda & Utsatt || TvÅ || [del.6] |
Nej, den här delen blev inte alls bra, förstår om ni kommer att klaga på den.
// Polly
Udda & Utsatt || TvÅ || [del.6]
(Jimmy)
Det var mörkt och kallt ute när Aaron och Jimmy var hemma.
Det snöade inte längre, men det var ganska slaskigt på marken pågrund av att det hade regnat ganska nyligen.
Aaron och Jimmy visste inte vart de skulle ta vägen, så de blev tvugna att ställa sig utanför stationen i kylan sålänge.
De som skulle hämta de kom väl antagligen snart, men Jimmy ville helst av allt bara sticka sin väg.
Det skulle han ha gjort ifall han var ensam, men nu var han ju inte det, han hade ju Aaron med sig och då var han ju tvungen att ta lite ansvar. Ifall han stack nu, så skulle ju Aaron tro att det var helt okej att göra det, så han måste försöka bita ihop lite ...
Det kunde ju inte vara så farligt att bo hos en fosterfamilj, det skulle ju i alla fall vara bättre än att bo hos honom ...
Jimmy kunde knappt tro att det var sant.
Han skulle aldrig mer få stryk av honom, allt det där var ju över nu. Antagligen i all fall, undra vad som skulle hända med honom nu, Lasse då alltså ...
Jimmy kände sig otroligt fri. Nu kanske såren på hans rygg äntligen skulle läka och han skulle slippa sova på mage varenda jävla kväll.Tanken var befriande, men att få ärr skulle Jimmy inte slippa undan, för det var ju inte särskilt troligt att hans sår på ryggen skulle försvinna helt, men det var ändå en önskan.
För då skulle han ju slippa att bli lika påmind om alla hemska minnen, de skulle liksom inte vara lika påträngande ...
- Hallå, hur länge ska vi stå här ?? klagade Aaron plötsligt och Jimmy vände blicken åt honom.
Båda två stod lutade mot Pressbyråns kortsida, alldeles utanför stationen och Aaron såg ut att frysa en aning, eftersom han skakade i hela kroppen.
- Jag vet inte, sa Jimmy sanningsenligt och såg sig omkring. Vi kanske skulle vänta inne istället ...
- Men då kanske de inte ser oss ... sa Aaron tveksamt. Förresten så måste jag hem till Jack idag.
- Det tror jag inte att du kan, sa Jimmy. Klockan är ju jättemycket ...
- Men jag måste !! insisterade Aaron. Vi har en läxa som måste bli klar tills imorgon, ett grupparbete. Och vi måste redovisa det inför klassen också, jag kommer att dö !!
- Haha, det tror jag inte, sa Jimmy. Det är väl inte så farligt, det är ju kul att få klassens uppmärksamhet liksom ...
Aaron såg på Jimmy som om han var dum i huvudet.
- Skämtar du eller ?? utbrast han förfärat. ALLA kommer att kolla på mig och jag kommer inte få fram ett ord !!
- Jodå, sa Jimmy bestämt, utan att slita blicken från stationens parkering. Och det är ju mycket bättre att inte visa att man är nervös, för då lägger klassen inte märke till något särskilt ...
- Det spelar ingen roll om jag inte visar att jag är nervös, sa Aaron. Med tanke på att jag är klassens mobboffer, så skrattar de åt mig hur jag än beter mig ...
Jimmy gav Aaron en medlidsam blick.
- Säg till mig ifall de rör dig en gång till, sa han sammanbitet. Hjälper det inte att slå idioterna, så får jag väl ta till ännu drastiskare metoder ...
Jimmy skulle inte tveka en sekund, det visste han redan nu. Han skulle mycket väl kunna slå ihjäl de där idioterna som var på Aaron, utan att ha något dåligt samvete efteråt, för de hade ju ändå gjort sig förtjänta av det.
- V ... vadå för metoder ... ?? frågade Aaron försiktigt.
- Ehm, nej, det vet jag inte, ljög Jimmy snabbt, för att inte "skrämma" Aaron och fortsatte sen att blicka ut över parkeringen. Hur länge skulle de behöva stå här egentligen ?? Jimmy hade faktiskt andra saker som han ville spendera sin tid på, till exempel att vara med Samuel. Undra hur han hade haft det nu under helgen, för han hade det ju inte så bra hemma, hans föräldrar var ju alkoholister, precis som Aarons och Jimmys pappa ...
Plötsligt så kom två blonda kvinnor emot Aaron och Jimmy och Jimmy rätade på sig en aning.
Han anade att de kom från socialen, för det syntes nästan på deras kläder. De var klädda i något som såg ut som märkesjackor, men jackorna var inte snygga såklart, de var ju inte Jimmys stil precis. Sen hade de klackskor, eller några slags svarta kängor med klack, kjol och svarta strumpbyxor.
De hälsade på Aaron och Jimmy när de hade kommit ända fram och Jimmy hälsade nonchalant tillbaka.
Det var inte värt att vara schysst mot såna som kom från socialen, för de skulle ju ändå bara hålla på och förstöra ens liv ... Aaron däremot, hälsade inte ens, han stirrade bara ner i marken. Kvinnorna presenterade sig som Maria och Eva.
- Det är ni som är Aaron och Jimmy, va ?? sa Eva frågande. Jimmy nickade sakta, men hade väldigt svårt att fatta hur hon kunde veta det, för hon hade ju aldrig ens träffat honom och Aaron, så hur kunde hon veta hur de såg ut ??
- Vad bra, sa Maria uppskattande. För eran mamma har nämligen ring till oss och med tanke på eran ... situation, så ska vi försöka skaffa fram en fosterfamilj så snart som möjligt åt er och under tiden så får ni bo hos er farmor, för det var ju bestämt så.
Jimmy nickade lite igen, fast motvilligt, eftersom han inte ville ställa till med en scen inför Aaron, men han ville bara inte bli påmind om att han måste flytta till en jävla fosterfamilj hela tiden, för det var så förödmjukande och osannorlikt.
- Vi skjutsar er till eran farmor, fortsatte Maria. Klockan är ju ganska mycket nu och jag antar att ni ska till skolan imorgon ...
- Var är han ?? avbröt Jimmy.
- Vem då ?? sa Eva förvånat.
- Farsan, förklarade Jimmy otåligt. Lasse. Han försökte att inte spy av avsmak då han uttalade sin pappas namn och Maria och Eva såg tveksamt på varandra.
- Det där är inte vår sak, förklarade Maria efter en stund. Honom får polisen ta hand om, våran uppgift är att ta hand om er. Jimmy himlade med ögonen.
"Ta hand om" !! Hon fick ju det att låta som om Aaron och Jimmy var småbarn eller nåt, som inte kunde ta hand om sig själva ...
Jimmy gav Aaron en snabb blick, men såg sen på Maria och Eva igen.
- Jaha ... sa han utdraget. Men ska vi typ ... följa med er nu då eller ?? Maria nickade.
- Det skulle vara bra om ni gjorde det, sa hon. För jag kan förstå om ni är trötta nu efter den långa resan.
Hon började gå mot parkeringen och Aaron och Jimmy hade inget annat val än att följa efter.
Sticka därifrån kunde ju Jimmy inte göra, för Aaron hade ju kryckor och den idén var ändå inte särskilt lämplig. Det var mycket bättre att bete sig lugnt och fint, för då blev ju allt så mycket bättre ...
När de passerade Aarons och Jimmys hus, eller lägenhetsområdet som de bodde i, så beodrade Jimmy Eva och Maria att stanna bilen.
- Jag och Aaron måste hämta lite saker, förklarade han. Det går fort.
Eva och Maria såg väldigt tveksamma ut.
- Isåfall borde vi nog följa med .... försökte Eva.
- Nej, det behövs inte, sa Jimmy bestämt och öppnade bildörren. Han ville inte att Eva och Maria skulle se lägenheten, eftersom det knappt ens fanns några möbler där. Det skulle bara vara pinsamt.
- Jo, men för säkerhets skull ... började Maria.
- Vänta här bara, avbröt Aaron otåligt, som hade varit tyst under hela bilresan fram till lägenheten. Vi kan gå upp själva. Han öppnade sin bildörr också och gick sen ut ur bilen och skyndade sig efter Jimmy, innan Eva eller Maria hann komma med några invändningar.
Aaron och Jimmy tog hissen upp till rätt våning och gick sen långsamt in i den trånga, halvmörka lägenheten.
Först så trodde Jimmy att den var tom, men han hade fel.
Lasse var nämligen där, till Aarons och Jimmys förskräckelse och han kom gåendes ut i hallen med snabba steg.
Han var oerhört arg, det syntes på honom och han verkade såklart inte ett dugg glad över att Aaron och Jimmy var hemma igen, tvärtom.
- Jag visste väl att ni skulle skvallra, sa Lasse sammanbitet och blängde illvilligt på Aaron och Jimmy. Jag visste det.
- Men det var inte ... började Jimmy, men Lasse avbröt honom.
- Håll käften, Jimmy, sa han varnanade och Jimmy såg ner i golvet. Hans pappa skulle ju ändå inte tro på att det var Sara och Felicia som hade skvallrat för Lillian, inte en chans att han skulle tro på det, trots att det var sanningen ...
- Vi ... vi skulle bara hämta lite grejer ... förklarade Jimmy och försökte att hålla rösten stadig, inte visa hur rädd han egetligen var. Sen sticker vi och du behöver aldrig mer se oss igen.
Han gav sin pappa en försiktig blick och Lasse rättade till sitt flottiga, svarta hår en aning.
- Då får ni allt vänta lite, förklarade han. För jag är inte klar med dig än, Jimmy.
Jimmy visste precis vad som skulle hända, men han kunde ju inte göra någonting. Hade han varit ensam, så hade han ju kunnat sticka, men det gick ju inte nu, för han kunde ju inte lämna Aaron ensam här.
Plötsligt så slog Lasse till Jimmy rakt över munnen och Jimmy kunde känna hur det började bulta av smärta i en del av hans tänder och han fick blodsmak i munnen.
Hans högerhand for automatiskt upp till hans mun och han kände lite försiktigt över käken med sina fingrar. Det där slaget hade gjort riktigt ont. I vanliga fall brukade Lasses slag i ansiktet inte bli särskilt hårda, men den här gången hade han tagit i extra mycket, det märktes och Jimmy hann knappt reagera innan Lasse slet av honom jackan och tryckte upp honom mot väggen, så att han stod med ryggen mot honom.
Hans svarta och ärmlösa favoritlinne slet han sönder med en enkel och snabb rörelse.
Jimmy kunde höra att Lasse tog av sig sitt bälte och han slöt automatiskt ögonen och beredde sig på smärtan som skulle komma. Han kunde göra motstånd, det visste han, men för det första så var det ju ändå inte lönt och för det andra så var han inte riktigt säker på om han vågade ...
Aaron stod bara som fastfrusen en bit ifrån Jimmy och Lasse, han såg alldeles förfärad ut, men gjorde ingenting för att stoppa Lasse från att slå Jimmy. Jimmy förstod honom, för det var ju klart att han var rädd.
Om han aldrig hade vågat stoppa Lasse från att slå honom förut, så varför skulle han våga det nu helt plötsligt ??
Och även om han försökte göra det, så skulle han ju inte ha en chans med tanke på hur liten och försvaraslös han var, speciellt med ett brutet ben också.
Utan förvarning började Lasse slå Jimmy med bältet över ryggen och trots att Jimmy hade varit beredd på smärtan, så kunde han inte låta bli att stöna högt när rappen med bältet träffade hans illa sargade rygg.
Det gjorde mycket ondare än det brukade göra och Jimmy antog att det berodde på att han hade sluppit ifrån stryk i hela tre dagar nu och dessutom så träffade ju Lasse en massa gamla sår på Jimmys rygg vid varje rapp.
Jimmy kunde känna att några sårskorpor redan hade lossnat från de såren och något varmt och klibbigt rann ner för hans rygg efter det femte rappet, blod.
Lasse fortsatte att slå Jimmy med bältet, han slog hårdare och hårdare för varje rapp och Jimmy försökte slappna av och tänka på något annat än själva smärtan, men det var omöjligt. Vad gjorde Lasse här förresten ?? Polisen borde ju fan ha hämtat honom för längesen, han var ju en jävla alkoholist och misshandlare, trodde de inte på det eller ??
- Jag visste fan att du skulle skvallra, Jimmy !! utbrast Lasse ursinnigt, samtidigt som han gav honom ett extra hårt rapp rakt över ett av de stora blåmärkena som Jimmy hade på ryggen.
Jimmy ryckte ofrivilligt till av smärtan och vred huvudet åt sidan lite. En tår rann sakta ner för hans kind, trots att han hade försökt att låta bli att gråta och han gav Aaron en avundsjuk blick. Det var så fuskigt att han skulle slippa stryk, fast att titta på när ens egen bror blev slagen, utan att kunna göra någonting åt det kunde ju inte heller vara särskilt kul ...
Jimmy undvek att se på Lasse, för han ville inte att han skulle se att han grät, han ville inte visa sig svag, då skulle Lasse bara känna sig så äckligt överlägsen ...
- Svara då, Jimmy !! fortsatte Lasse, i samma ursinniga ton. Varför skvallrade du för ?? Ville du att allt skulle bli ännu värre eller ??
- För ... förlåt ... sa Jimmy förtvivltat, trots att det inte var han som hade skvallrat. Han ville ju inte att Lasse skulle tro att det var Aaron som hade skvallrat, för då skulle ju Aaron med all säkerhet få stryk istället ...
- Det var inte Jimmy som skvallrade, sa Aaron plötsligt och såg på sin pappa. Lasse stannade upp mitt i en rörelse och såg förvånat på Aaron.
- Var det inte ?? utbrast han irriterat. Vem fan var det då ??
Det blev tyst en stund och både Lasse och Jimmy såg på Aaron, som stod och såg nedstämd ut, han verkade inte ha långt kvar till tårarna.
- Det var jag ... sa han tyst och såg ner i golvet samtidigt som han sa det. Jimmy blev alldeles paff och fick inte fram ett ord. Varför gjorde Aaron sådär för ?? Varför skyllde han på sig själv, när det egentligen var Sara och Felicia som hade skvallrat ??
Lasse blängde med avsmak på Aaron och tog några steg närmare honom. Aaron rörde sig inte ur fläcken och Lasse slog till honom hårt över hans högra öga, så att han föll i golvet. Aaron slog i sitt brutna ben i fallet också och blev liggande på golvet, men han släpade sig bort från Lasse så långt det gick, tills han stötte emot väggen som fanns bakom honom.
Jimmy såg från Lasse till Aaron och sen på Lasse igen. Hur fan vågade han ??
Ge sig på sin 14 åriga son som hade ett brutet ben, hur känslokall fick man vara egentligen ??
Det var ju en sak att Lasse slog Jimmy, men han var ju faktiskt 17 år och kunde mycket väl försvara sig om han väl försökte, men det kunde inte Aaron däremot ...
Jimmy försökte behärska sig, men hatet han kände för sin pappa var så stort, att det kändes som om han skulle gå sönder. Han var bara så ... äcklig och störd, såna som honom borde verkligen inte få finnas ...
Lasse tänkte precis slita tag i Aaron och dra upp honom från golvet igen, men Jimmy stoppade honom.
- Rör honom inte !! utbrast han varnande, trots att han visste att han bara skulle få ännu mera stryk om han kaxade upp sig mot Lasse. Lasse släppte omedelbart taget om Aaron, så att han föll ihop på golvet igen och vände sig sen till Jimmy.
- Vad sa du ?? sa han frågande, i en förvånansvärt lugn ton, precis som om ingenting alls hade hänt.
Menar du att du vill ha stryk istället för Aaron ?? Det har jag inget emot, du ska få som du vill, Jimmy.
Jimmy svalde nervöst, när han ännu en gång blev upptryckt mot väggen, med ryggen mot sin pappa och trots att han började vrida sig av smärtan, då bältesrappen träffade hans rygg igen, så slutade Lasse inte att slå.
Fler tårar började rinna ner för Jimmys kinder och Aaron själv kröp ihop i ett hörn på golvet, han darrade i hela kroppen av rädsla. Jimmy grep krampaktigt tag i väggens ena hörn och blickade sen ner i golvet.
Det var nästan så att han inte kunde känna någon smärta längre, det var som om hela hans rygg hade blivit bedövad av alla bältesrappen.
- Du är nöjd nu, va, Jimmy ?? utbrast Lasse, under tiden som han slog honom. Du gillar att få stryk istället för din brorsa, va ?? Erkänn att du njuter av det !!
Jimmy fnös till inmbords. "Njuter" ?? Varför i helvete skulle han njuta av att bli slagen med ett bältes metallclip över ryggen för ?? VARFÖR ?? Vad var det att njuta över, det var ju inte så att det var skönt precis, Lasse borde verkligen få veta hur det kändes, det skulle han förtjäna alla gånger alltså.
Lasse var så upptagen av att slå Jimmy och Jimmy själv var så upptagen av att bli slagen, att de inte märkte att det kom in två poliser i lägenheten, den enda som märkte det var Aaron.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | RedOceania - 22 mar 09 - 01:04- Betyg:  | Lasse är en MYCKET otäck psykopat, hans själ är verkligen totalt krossad och hans hjärta är fruset till is.
Socialen är verkligen äckligt ansvarslösa, som låter dem gå in dit. Usch.
Men jag kan ändå inte låta bli att irritera mej på Jimmy för att han nödvändigtvis skulle gå dit igen. Han borde nog varit rädd för hemmet egentligen, nu när det hela hade kommit fram.
Ska läsa nästa del...
/T | | LillanFlickan - 13 mar 09 - 22:33- Betyg: | | Mejla nästa?? | | gbg_95 - 13 mar 09 - 15:30- Betyg: | Ska HAN föreställa deras pappa?!
Alltså stackars Jimmy och hans bror, de förtjänar verkligen inte det :/
Och du, skriv inte att delen inte blev bra, alltså du skriver otroligt bra! Istället borde du skriva: "Jag är så jävligt nöjd med denna delen, läs o kommentera!" Något sånt x)
Va glad jag blev när det stod att polisen kom, de kan bevisa nu vilken dålig farsa han är nu! | | Ciissii - 12 mar 09 - 21:20 | | Skit bra :D | | hooppsan - 12 mar 09 - 21:08- Betyg: | ååh fy fan jag hatar lasse han kan döö,
BTW, mejla nästa :) | | manx_ - 12 mar 09 - 20:23- Betyg: | | omgomgomgomg Fick sjukt ont i magen av oro när jag läste den hära delen ! :O , Ass bra !!!! , säg till mig när nästa kommer ! :D , | | Qwjag - 12 mar 09 - 18:02 | asså jävla gubb jävel, fan va lack man blir på han..
hoppas poliserna tar honom nu och låser in han förgott..
stackars aron och jimmy :(
skit bra skrivet (Y) mejla gärna nästa del :) | | purs_08 - 12 mar 09 - 12:54- Betyg: | | började fan nästa gråta där ju...skirv fort som fan nu <3 | | PlEaSeKiLlMe - 12 mar 09 - 06:45 | | OMG OMG OMG OMG OMFG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! skriv mera!!<333 | | _mos_ - 12 mar 09 - 02:49- Betyg: | HERREJÄVLAR! skriiv meeeeer jag kan inte vänta!!! *hoppar upp och ner*
jag är otååliiiig!!!! | | Harrypotterlover - 11 mar 09 - 23:55- Betyg: | Jävlar! Grip honom nu poliser, ni måste göra något! Äntligen ska han få så han tiger den galna gubben! Nu kommer det äntligen lösa sig för A & J! Väntat öpå det i över 100 delar x'D och väntat på denna del :) otroligt bra skrivet, inge fel på denna.
//Sara | | sandruskapuska - 11 mar 09 - 23:47- Betyg: | Gaaaha, hata lasse!!!!!!!!! !!!!!
riktigt hemsk del
enda ja kan påpeka *bar för att du inte bara ska få en massa "det var en underbar del" kommentarer" är att man inte behöver använda "Ju"
anans super<33
längtar tills nästa del |
|
|
|
