misshandeln |
Jag knuffade undan Andreas då kniven kom mot honom och den rispade till mig i bröstet,
Andreas flyger då genast på honom och martin på hans kompis, det kommer en massa sparkar och slag
när jag rest mig upp så ser jag hur han ligger där, mannen som dödat min vän när det var mig han var ute efter,
jag ser chansen, adrenalinet pumpar i mig där ligger han helt försvarslöst
precis som Robin hade gjort, jag ser Robins ansikte för mig själv i huvet, jag tar sats och sparkar mot hans huvud utan att tänka,
allt jag känner är ilskan och hatet mot denne man som har dödat min bästa vän,
jag tar mig chansen och sparkar igen, och igen, och igen, Andreas drar i mig för att jag ska sluta
men jag puttar iväg honom, jag sätter mig över honom och slår, jag känner smärta på knogarna blodet rinner från mannens kropp
som ligger helt försvarslös, hans vän har sprungit och jag står där och fortsätter slå utan att tänka
efter ett tag får jag ur Robins ansikte ur huvudet, jag ser hur han ligger medvetslös och blodig, jag vänder mig om för att kolla vart Andreas
och martin är, dom har stuckit jag känner ångesten när jag ser mannen ligga där, mina tankar ändras
"vad har jag gjort? jag är exakt som han"
jag reser mig och ringer en ambulans och springer därifrån,
när jag kommer hem så ser jag en lapp på bordet där det står
"Jag ska upp tidigt och jobba så snälla var tyst, jag har lämnat mat åt dig i mikron //mamma"
jag tar maten ur mikron och går in på mitt rum och lägger mig i sängen utan att äta,
hur ska jag kunna äta efter att ha gjort detta,
jag känner hur ångesten bara väller över mig,
jag bara ligger där och tänker över allt jag gjort, klockan är 23:00 när jag kollar,
men jag ignorerar det,
"Detta kan inte sluta på något annat sätt än dåligt" tänker jag
tiden rinner iväg, den blir 00:00 sedan 01:00
Jag somnar inte fören klockan 04:00,
jag vaknar av en dörr som slår igen,
"Sover du fortfarande?"
det är mamma som kommit hem från jobbet.
jag kollar på klockan, den är 17:00
när jag ska resa mig upp känner jag smärta i knogarna, och så blir jag påmind
om allt som hände igår,
när jag kommer ut i köket så har jag fortfarande kläderna på mig sen igår,
"vad har hänt!?" frågar mamma när hon ser blodet,
"Andreas ramlade och slog ut en tand igår" ljög jag
"hur mår han då?"
"sluta fråga så mycket!" röt jag till,
jag märkte att hon ryggade tillbaka och blev chockad,
jag brukade inte skrika till min mor, aldrig faktiskt. När jag kommer till skolan nästa dag är allting som vanligt
barnen leker och skrattar, och alla pratar skit rent ut sagt,
En polisbil kommer in körandes på skolan och jag känner hur rädlsan bara stiger, jag vill inte åka in.
det är nog det sista jag vill. Men så ser jag att dom ska till förskolan och visa upp sig bara,
dagen är lugn och jag funderar smått på om han överlevt mina sparkar och slag,
så kommer jag hem och går in på mitt rum och så hör man
"Vi måste prata" det var mamma
jag går ut i köket och hon sitter där på en stol tillsammans med 2 poliser bredvid sig,
"vad har hänt?" frågar jag
poliserna reser sig upp och griper tag i mig och för bort mig till sin bil
det sista man fick se var min gråtande mor, jag hatade att se henne gråta,
men nu är allting förstört, mitt liv och antagligen hennes..
|
|
|
|
