Fejkprinsessan (dikta-ff) (del 17) |
(FÖRLÅT för väntetiden!)
---
Det var nog första gången på flera år nu. Som jag skulle träffa mormor, alltså. Hon skulle komma över idag på julafton, mamma hade berättat det först igår. Jag kan ju inte neka till att jag var nervös, senaste gången var för tre år sedan, en påsk då jag och mamma hade åkt till hennes lägenhet nere i någon stad i Skåne. De hade bråkat, om vad mindes jag inte. Bara deras skrikande röster och ljudet av krossat porslin (säkerligen mamma som kastat det). Jag hade suttit inne på gästrummet med min nalle och gråtit, darrat och varit rädd. Undrat om det var mitt fel, om jag borde göra något. Men jag hann inte komma på något innan mamma rusat in, gripit tag i mig och väskorna och fräst att vi skulle sticka iväg från ’’den jävla satkärringen’’. Blir det aldrig nog med bråk? Jag hade precis vaknat, låg i min säng och stirrade på tavlan morfar hade målat när han fortfarande levde. Jag vågade inte gå upp än. Trots att det var julafton var jag inte särskilt förväntansfull. Mamma skulle nog vara jättestressad, och det skulle jaga upp henne till dåligt humör. Lars skulle inte göra så mycket, mest irritera sig på mamma som var så stressad och tillslut skulle han också bli på dåligt humör. Och med ens skulle allt vara mitt fel. Jag kunde redan höra mamma göra i ordning tomtegröt i köket. Undrar om 13_olyckliga_steg var uppe och grejade med sina föräldrar? Kanske satt de där nu i sitt kök och åt. Hon och hennes familj. Varför frågade jag aldrig vad hon hette!
Plötsligt knackade det på dörren och jag ryckte till. I dörröppningen uppenbarade sig en leendes mamma med tindrande ögon. Hon hade en tomteluva på sig och om hon bara haft flätor och en röd tomteklänning hade hon sett ut precis som tomtemor.
’’GOD JUL!’’ ropade hon och rusade fram för att krama mig.
”Detsamma”, mumlade jag låtsas-sömningt in i hennes hårman. Hon luktade kanel. ’’Är inte Lars vaken?’’
’’Jo, kom så väcker vi honom!’’ Mamma släppte mig och räckte mig en tomteluva hon verkade ha hållit i sin hand hela tiden, men som jag inte märkt för än nu.
Jag reste mig upp ur sängen och tog suckandes emot luvan. Mamma var alltid uppspelt på julaftonsmornar och var noga med traditionerna då. Men ju mer dagen led mot sitt slut, ju mindre viktigt var det.
’’Kom igen, får vi se ett leende nu då!’’ manade mamma mig. Jag kunde inte låta bli ett litet äkta i alla fall, men det överdrevs lite. Så banade vi oss iväg mellan en stökig hall mot mammas och Lars sovrum. Även om morgonen började bra skulle fortsättningen bli dålig. Det är den där härliga känslan som alltid förebådar något hemskt.
Mamma var stressad och öronen skulle väl snart sprängas av ljudet av hennes smattrande i kastruller blandat med svordomar. Lars var irriterad över hennes oljud och letade febrilt bland skivhögen efter någon lämplig julmusik att dämpa det med. Men det skulle nog inte hjälpa så mycket eftersom jag just satte på dammsugaren i hallen. Mitt i allt kaos plingade det på dörren, och plötsligt blev allt tyst förutom högtalarna som precis börjat strömma ut ljudet av ’’Jingel Bells’’. Jag tänkte just vara den som öppnade dörren när mamma rusade ut och nästan hårdhänt knuffade mig ur vägen. Hon tog ett djupt andetag, torkade av händerna på de fortfarande mysbyx-beklädda låren och vred på handtaget.
’’Hej mamma, god jul! Härligt att se dig igen,’’ sa mamma och gav mormor en kram.
’’God jul, ‘’ svarade mormor och kramade tillbaka. Därefter tog mamma hennes väskor och lät mig krama om mormor. Jag hade glömt hur kort hon var, jag fick nästan böja mig ner.
’’Vad lång du har blivit gumman! Längre än mig, snart växer du väl ikapp mamma?’’ utbrast mormor som om hon läst mina tankar. Fast det var väl vad alla gamla brukade säga.
’’Ja, kanske det, ‘’ svarade jag och log. Det kändes faktiskt bra att se det gamla rynkiga ansiktet igen, med havsblåa ögon och oräkneliga leverfläckar.
’’God jul på dig med.’’ Mormor skakade Lars hand, eller snarare tvärtom.
’’Detsamma, ‘’ blev hans artiga svar. ’’Gick resan bra?’’
’’Jodå, tåget var ju lite försenat som vanligt men det gick väl an. Men dagens ungdom, vet du jag såg minst tio stycken som smet från kontrollen. Och det var ändå bara på spårvagnen! Lär man sig aldrig något? Jag hoppas verkligen inte att du är sådan, Emelie.’’
’’Nej, absolut inte, ‘’ svarade jag och kämpade med ett leende. Orden hade påmint mig om Gabriella.
’’Det är bra. Kan jag hjälpa till med något här?’’
’’Du kanske kan hjälpa Emelie att bädda där du ska sova? Jag tänkte att du kan låna hennes rum, så att du inte får ont i ryggen eller så,’’ dirigerade mamma. Mitt rum? Kunde hon inte sagt det lite tidigare?
’’Javars det går nog bra. Kom så går vi Emelie-gumman.’’
Inne i mitt lite för ostädade rum snattrade mormor på som om hon precis hade lärt sig prata. Inte att jag behövde oroa mig för att stämningen skulle bli stämd i alla fall. Jag funderade över vart jag skulle lägga mitt anteckningsblock med dikter jag hade med mig, i mitt rum var det nog itne säkert längre. För tänk o mormor kanske läste? Jag mindes inte om hon brukade rota i andras privata saker eller inte. I vardagsrummet, där jag skulle tillbringa natten, kunde den ju knappast heller vara. Eller möjligtvis när någon hade dammsugit där, om jag kunde lägga den under soffan? Jo, så fick det bli.
’’… för Albert brukade ju alltid göra sådan god julskinka. Fast du minns nog inte den, minns du morfar?’’ frågade mormor plötsligt.
’’Jo, lite minns jag nog,’’ svarade jag svävande och tillade: ’’Fast inte julskinkan.’’
’’Det var ju väldigt synd. Jag har ju aldrig varit någon bra kock. Om jag hade fått välja en enda talang skulle det vara att kunna laga mat, så som Albert.’’ Hon suckade längtansfullt.
’’Jag minns bara att han målade väldigt bra, som den där tavlan,’’ kom jag på och pekade mot tavlan med räven.
’’Den ja, den minns jag. Han luktade alltid oljefärg,’’ mindes hon och tittade mot tavlan.
’’Jo,’’ höll jag med.
’’Brukar du måla på fritiden?’’ frågade mormor.
’’Nej, inte speciellt mycket. Jag skriver mest,’’ erkände jag. Bara sådär, utan vidare. Var det verkligen bra? Tänk om hon ville läsa något jag skrivit? Hon fick inte läsa mina dikter, de var för privata.
’’Jaså det gör du. Vad skriver du då?’’ Mormor blev nyfiken.
’’Mest dikter. Fast jag har dem hos pappa,’’ ljög jag snabbt för säkerhets skull.
’’Jaså du, nå det var ju synd. Jag hade gärna velat läsa en eller två annars, alltid spännande att se vad ens enda barnbarn håller på med.’’
Jag hummade till svar.
’’Emelie och mamma, nu är det mat!’’, hörde jag mamma stressat ropa. Jag och mormor la ner vad vi hade för händer och lunkade villigt iväg mot köket. Det lilla bordet var fint dukat. Nästan lite för fint.
’’Jaha. Smaklig måltid, då!’’ sa mamma och som på befallning började alla duka på allt som fanns att välja på.
Jag tvekade plötsligt, och gav en snabb blick på min tjocka mage. Kunde jag verkligen äta så mycket? Nej, jag skulle nog bara ta lite av varje. Och max en liten julmustflaska.
Vi babblade på om lite allt möjligt, inte var det stämt här heller. Som i mitt rum var det mest mormor som pratade. Mest om morfars julskinka av någon anledning. Till slut blev uppgav mamma irriterat:
’’Men snälla mamma, nu kan du väl lägga av att påminna oss om pappas skinka. Du kan väl nöja dig med min?’’
’’Jodå, jodå, din är allt god också,’’ sa mormor en aning generat.
’’Sluta klaga då.’’
Jag satt tyst, försökte förgäves komma på något att säga. Kollade på klockan, den var snart tre.
’’Hörni, om tio minuter är det Kalle Anka, vi får skynda oss!’’
’’Äh, vem orkar glo på den skiten. Samma varje år ju,’’ sa Lars buttert.
’’Men det är ju skoj,’’ påpekade mamma. ’’Emelie har rätt, vi får skynda oss. Om inte du vill se Lars kan du väl duka av, du har ju inte gjort så mycket här hemma?’’
Lars mumlade ilsket till svar.
’’Lugn Lars, jag kan hjälpa dig! Säg bara till vart allt ska stå så blir det bra ska du se, ‘’ skyndade sig mormor att säga och gjorde därmed det omöjliga – hon stillade Lars för en sekund. Alla log ett litet leende, och så var det bestämt. Så fort vi ätit upp – eller snarare de, eftersom jag redan ätit upp för länge sedan – banade jag och mamma oss iväg mot vardagsrummet och satte på TV:n. Tomteverksta’n var redan i full gång.
Det var vid Ferdinand som helvetet brakade löst.
’’Nu får ni ta mig fan hjälpa till!’’ skrek Lars. ’’Ni bara sitter där och latar er som två pensionärer medan jag och Hilda rusar runt som bara den.’’
’’Men det är ju Kalle Anka, ‘’ försvarade sig mamma.
’’Det skiter jag i. Nu är det vår tur att se så får ni stressa runt med pepparkakor och glögg och allt vad det är!’’
’’Men du tycker ju inte om Kalle … ’’
’’Vi får väl se på något annat, men jag orkar då rakt inte stressa runt mer.’’
’’Jaha, kom då Emelie,’’ sa mamma osäkert och banade sig ut mot köket. Jag reste mig och gjorde som jag blev tillsagd. Bara det inte blev några skrik.
’’Jag kan då fortfarande hjälpa till, jag är inte alls trött, ’’ påpekade mormor. Lars dråsade ensam ner i soffan. Mamma log tacksamt till svar.
’’Det var då verkligen en otrevlig karl du skaffat,’’ sa mormor så fort vi kommit in i köket. ’’Inte gjorde han mycket här i köket, lät mig göra allt jobb.’’
’’Jo, hum, kanske det. Han bättrar väl sig snart, det är jobbigt på jobbet just nu skulle jag tro,’’ mumlade mamma till svar.
’’Det är det nog, men har inte du det ännu värre? Massa varsel har jag hört?’’
’’Kanske det … ’’
’’Nå men sluta bäva dig inför honom då! Han är mannen i huset, men du är kvinnan och ska då inte ha det sämre!’’
Mamma svarade inte. Då gjorde mormor något oväntat. Hon gav mamma en kram. Bara sådär.
’’Det blir bättre, bara du vågar stå upp flr dig själv, min tös.’’
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Jakktar - 8 sep 11 - 16:03 | Måste bara kommentera nu! Har suttit och läst igenom typ hela den här novellen, fattar inte hur jag kan ha missat den?
Men anyways; JAG ÄLSKAR HENNES MORMOR ;3 | ILoveTAKIDA - 9 apr 09 - 19:34- Betyg:  | Mycket innehållsrik del, assuperbra!!! :D Men vad tjurig man
blir på Lars :S han är så...bajsig xD Du skriver väldigt målande
och bra beskrivande <3 Absolut en femma! | | Sandra91 - 3 apr 09 - 14:13 | | mer vännen! :D | | kattXfyra - 19 mar 09 - 22:29- Betyg: | | mejla nä nästa kommer ^^ gillar alla dina verk :) | | the-rose - 13 mar 09 - 21:25- Betyg: | | har läst alla dina delar, hellt sjukt bra och spännande. ^^ dina dikter är riktigt bra...hoppas att nästa del kommer snart | | NadaZero93 - 12 mar 09 - 16:47 | gubbjävel... mansgris!
like it ^^ | | Madvis - 10 mar 09 - 21:38- Betyg: | Slutet: AWWW.
Lars kan dra åt helvete, den skithögen.
Jättebra skrivet, som vanligt. Alltid lika roligt när du lägger ut nya delar :) | | solskenstystnad - 10 mar 09 - 19:09 | Kan inte annat än att hålla med nedanstående,
brabrabra! :) | | ofin - 10 mar 09 - 18:31- Betyg: | | mejla nästa:D | | Maadelen3 - 10 mar 09 - 16:36 | superb! :D
alltså, jag fattar inte hur man INTE kan gilla kalle anka ? :s det är typ ett av det bästa på hela julen, ju ,o
haha, men mera :D | | aspiration - 10 mar 09 - 11:41- Betyg: | | hâller med de under! Riktigt bra :) skicka gärna närna när nästa del kommer ut! | | vissenros - 9 mar 09 - 22:15 | jättebra som alltid:D(a), jag gillar inte Lars!,
längtar till nästa del :D (mejla?<3) |
|
|
|
