dr.Wilson [del 1 av 1] |
eheh,det här är mer som ett test,men det vore kul ifall ni ville kommentera..
förmodligen förstår man inte så mycket men det är lite meningen.
_______________________________________ ________
Ljudet utifrån trädgården fångar dr.Wilson's uppmärksamhet och han stiger försiktigt ut genom terrassdörren i ett försök att inte väcka den djupt sovande katten vid sina fötter.
Katten slår upp ögonen och nedlåter sig att ge Wilson en blick innan han vaksamt vandrar bort mot sitt favorit hörn och slår sig till ro för att iakta Wilson på säkert avstånd.
Wilson går mot den del av trädgården ljudet kommit ifrån och stannar upp med blicken vänd mot det borterasta hörnet,där ljudet upprepats.
Han vandrar ditåt och får syn på något rödaktigt på marken någon meter framför honom.
Han hjärta slår dubbla slag när en rörelse bredvid honom bevisar någots närvaro.
Han tvingar sig själv att titta ditåt,och han slutar andas vid den syn som möter honom.
På marken strax intill hans fötter ligger en docka,söndersliten och iklädd en trasig vit klänning nersmetad med något rött.
Wilson tar försiktigt upp dockan och luktar på klänningen i ett försök att identifiera den röda massan.
En sötsliskig doft av död möter honom och han släpper taget om den smutsiga dockan.Han tar några stapplande steg och vrider krampaktigt sina kladdiga händer.
Du har blod på dina händer Wilson.Blod på din händer.. sjunger en röst som tycks komma från dockan.
Wilson rycker till och stirrar på dockan med avsmak.
"Håll tyst,Colin!" han spärrar upp ögonen när hans mun rör sig utan hjärnans tillåtelse och rösten som kommer från hans egna stämband låter hes och gammal.
Dr.Wilson sjunker ner på marken sluter ögonen.
Han skriker ett stumt skrik när katten försiktigt placerade sin tass på Wilsons hand som han just begravt i gräset.
Katten tvingar Wilson att möta hans blick och när Wilson ser sanningen i kattens ögon tvingas han acceptera.
Dagen efteråt hittar dr.Wilsons kollega Colin Wilsons kropp i det meterhöga gräset.
Colin ser den röda rosetten Wilson bär runt halsen och kan inte sluta skratta när han får syn på att dockan som bär hans eget blod reser sig upp ur sin provisoriska grav under Wilsons kappa och börjar äta på liket.
Dr.Colin sjasade iväg den vaksamma katten och nickade åt dockan som upphörde sitt ätande och knäppte med sina porslins fingrar.
Strax började människorna under gräset ta sig upp,och alla var de halvätna.
"Välkommen tillbaka" Colin slog ut med armarna i en välkomnande gest och de små människobarnen kröp upp i sin fars famn.
|
|
|
|
