The Secret {Del; 1 |
"Du & Jag" är en kärleksnovell, kan man säga - förutom kärlek kommer det såklart att finnas vänskap, skräck, döden och liknande saker. (Dock inte alla i samma del)
Så, luta dig tillbaka och njut. Kommentera även senare, om ni tyckte om den, eller om det borde ändras någonting! ^^ Denna novell har jag skrivit alldeles själv (såklart skriver jag alla mina noveller själv) - vilket betyder att det är kopieringförbjudet att kopiera denna novell.
Jag gick på asfalten, snön hade lagt sig mjukt ner, och den var vit och glittrade. Det var kallt, oerhört kallt. Det snöade fint, men det brydde man sig inte om. Kylan smög sig in i jackan, in i tröjan och kom till kroppen. Allting kändes så sakta, att vi alla gick i slowmotion, jag ryste – och tack vare rysningen återupplivades min känsla och allting gick i normalt tempo. Jag kom till vårat hus, ett gammalt, men snyggt – sten hus. Huset var i färgen vit, och var inte ett dugg smutsigt otroligt nog. Poolen hade täckts med ett tjockt, pool – lakan, snön kunde inte tränga in sig under den tjocka ytan. Den vackra, lime gröna gräset var inte lika grönt längre. Ett tunt, stort lager utav snö hade lagt sig mjukt ovanpå.
Jag gick in mot grusstigen, som vanligt, sedan var jag framme mot ytterdörren. Jag rotade snabbt upp nycklarna i väskan, och steg in i värmen. Inne i huset var det varmt, skönt, och hemtrevligt. Till skillnad från oväsendet ute, utav bilar och liknande, så var det lugnt och tyst inne. Det ända man hörde, var att någon pratade tyst i telefonen i något annat rum. Jag visste på direkten att det var min pappa, Leo – som pratade i telefonen om affärer. Om man lyssnade riktigt noga, så hörde man hur han sorterade och letade efter papper på sitt skrivbord. Jag visste redan om att jag var tvungen att vara tyst, och försöka göra så lite oljud som möjligt eftersom pappa arbetade. Jag hängde av mig långsamt jackan, tog av mig mina skor – och la de prydligt åt sidan, såg till att ytterdörren var låst och tog min väska.
Jag gick genast mot trappan, det var en gammal, kall, trä trappa. Jag beslöt mig att gå upp till mitt rum, och arbeta om min uppsats – meningen med livet. Den skulle vara klar om en månad, men jag valde i alla fall att påbörja arbetet. Jag hade tjocka, gråa, bomulls sockor på mig – men jag kände ändå kylan ifrån trappan otroligt nog. Det var ingen stor förvåning, men ändå. Jag var i övervåningen nu, och genast såg jag Jasper kommer springandes emot mig.
”- Chantal, Chantal – vet du vad?!” skrek han och hoppade ivrigt. Mitt pekfinger åkte automatiskt upp, och jag visade ett ”tyst”-tecken. Jasper var min lillebror, han är 13 år, snart 14. Han har mörktblond hår, med mörka, bruna ögon. Han har ett ansikte, som visar tydligt, att han är rätt så populär i sin skola.
”- Jasper, pappa arbetar – var lite tyst och visa respekt.” avbröt jag honom, jag lät som min mamma – bestämd och allvarlig. Jasper muttrade, och lade armarna i kors.
”Jaha … vad är det?” frågade jag vänligt under tiden vi gick in i mitt rum. Jag stängde dörren efter mig, tog upp en pärm ifrån väskan, lade sedan väskan vid sängen, tog pärmen och satte mig vid skrivbordet under tiden som Jasper satte sig på min säng.
”- Jag har fått ett erbjudande …!” röt han, och gjorde ett enormt, leende.
”- Ett erbjudande till …?” frågade jag fundersamt och stirrade på honom.
”- Ett erbjudande till en film! Ett film bolag kontaktade till mamma, och undrade om jag var intresserad nog att göra en film – The Zone heter den, är det inte bara otroligt?!” hans bleka ansikte, sken upp – och han var lika ivrig som förr.
”- Men hur i …? Hur kunde just du får rollen, du sökte väll inte, eller?” jag förstod fortfarande ingenting, det var ett frågetecken – allting.
|
|
|
|
