Udda & Utsatt || TvÅ || [del.4] |
Händelselös del, tyvärr.
// Polly
Udda & Utsatt || TvÅ || [del.4]
(Lillian)
De var nere på stationen nu. Lillian, Aaron och Jimmy.
Ingen av de var på topphumör och tåget gick snart, så de var tvungna att skynda sig.
Lillian var jätteledsen över det som hade hänt, men hon tänkte inte gråta inför Aaron och Jimmy, hon måste visa sig stark. Men varför hade hon inte fattat direkt att Lasse misshandlade Aaron och Jimmy för ??
Hon själv hade ju också blivit misshandlad av honom, så hon borde ju förstå hur han var, nu kände hon sig hemsk för vad hon hade utsatt Aaron och Jimmy för. Och under hela sju år dessutom, så länge hade de fått lida, men Lillian hade inte haft en enda aning ...
Hennes barn, hennes fina, underbara barn hade alldeles sönderskavda ryggar och allt var p.g.a den där jävla Lasse ...
Lillian hade ju faktiskt trott att han hade ändrat på sig, eftersom han hade kämpat så hårt med att få vårdnaden om Aaron och Jimmy. Dessutom hade han sagt att han inte drack längre, men det var ju inte så trovärdigt, eftersom han hade så svårt med att sluta, men han hade låtit så övertygande ...
Och han hade ju låtit Aaron och Jimmy ringa hem till Lillian ibland, vilket betydde att han faktiskt ville att de skulle ha lite kontakt med henne, det måste ju vara så.
Lillian följde Aaron och Jimmy ända fram till tåget och sen kramade hon naturligtvis om de båda.
Hon hade väldigt svårt att släppa taget om de, men hon visste att hon var tvungen.
- Lova mig att ni ringer så fort ni är framme, sa hon bedjande. Så jag kan vara säker på att ni har det bra.
- Ja, vi lovar, sa Jimmy och Lillian kunde höra på honom att han ansträngde sig för att hålla rösten stadig.
Hon gav Aaron och Jimmy en medlidsam blick.
- Jag hoppas verkligen att jag får vårdnaden om er, sa hon sanningsenligt. Det skulle vara perfekt ifall ni flyttade hem till mig och Anders. Och jag förstår att ni har haft det mycket jobbigt, förlåt, jag ...
- Det är inte ditt fel, mamma, avbröt Jimmy. Du kan inte hjälpa att det där äcklet är så jävla stört i huvudet.
Lillian svalde.
- Du tar väl hand om Aaron nu, Jimmy ?? sa hon tillslut. Ni får ta hand om varandra.
Aaron och Jimmy nickade lite till svar och backade några steg bakåt mot tåget.
De hade bråttom nu och det visste Lillian. Tåget gick ju när som helst ...
- Hej då, sa Jimmy.
- Mm, hej då ... sa Aaron svagt.
- Hej då, mina små älsklingar, sa Lillian. Jag ska fortsätta ringa runt så fort jag kommer hem igen.
Aaron och Jimmy gick på tåget och Lillian hann inte se så mycket mer av de se, eftersom tågets dörrar stängdes efter en stund. Därefter började tåget sakta åka iväg, men Lillian stod kvar på perrongen ända tills det hade försvunnit. Några tårar rann ner för hennes kinder, eftersom hon inte kunde dölja sin gråt längre och hon hade helst av allt velat springa efter tåget och hindra Aaron och Jimmy från att åka ... Men det gick ju tyvärr inte, så hon vände sig motvilligt om, och började gå tillbaka till parkeringen igen.
(Samuel)
- Samuel !!
Samuel suckade högt vid ljudet av sin mamma Gabriellas röst och släpade sig motvilligt bort till köket.
- Vad är det ?? undrade han.
Gabriella stod borta vid kylskåpet och blängde på honom. Hennes mörkbruna hår var uppsatt i en tofs och hon såg allmänt ovårdad ut. Håret hade inte tvättats på veckor och hon var klädd sina vanliga gamla mjukisbyxor, som var svarta och en smutsig, vit t-shirt.
- Du skulle ju diska igår ju !! snäste hon och nickade åt diskhon, som var överfylld av smutsiga tallrikar med gamla matrester på, glas och bestick. Glömde du bort det eller ??
Samuel såg ner i golvet och nickade sen sakta. Hur hade han kunnat glömma bort en av de viktigaste sysslorna han hade här hemma, att diska upp efter sina föräldrar ??
Han hade ju inte varit särskilt upptagen igår precis, då hans föräldrar hade varit ute och druckit som vanlig, han hade bara varit uppe på sitt rum, men han måste förmodligen ha somnat ifrån all disken, så klantigt gjort av honom !!
- Jaha, men då får du ta och diska med en gång nu då, fortsatte Gabriella trött. Jag har inte tid med det här nu, jag har precis kommit hem och vill sova.
- Jag ska, sa Samuel snabbt, för att slippa fler utskällningar. Sen gick han och ställde sig framför diskhon, för att fylla den med varmt vatten. Gabriella gick fram till kylskåpet och öppnade det.
Betraktade fundersamt de få matvarorna som fanns därinne, ett halvfullt paket med mjölk, en flaska ketchup, en liten ost och en påse morötter. Hon suckade besvärat, stängde kylskåpet igen och slog sig sen ner vid köksbordet.
- Kan du göra ordning några mackor åt mig, Samuel ?? frågade hon i en krävande ton. Jag är alldeles för trött för att orka göra det själv.
Samuel stod emot sin plötsliga impuls att himla med ögonen och gick istället fram till skafferiet. Där fanns inget bröd alls. Fan också, nu skulle hans mamma antagligen få spel igen ...
- Ehm, brödet är slut mamma ... mumlade han nervöst.
- Vad säger du ?? utbrast Gabriella irriterat och slog knytnäven i bordet. Jag var helt säker på att det fanns kvar, kolla skafferiet igen. Samuel gjorde som hon sa, men eftersom det ändå inte fanns speciellt mycket mat i skafferiet, så tog det ju inte så lång tid att konstatera att det inte fanns något bröd.
- Nej, det finns inget ... upprepade han och gav sin mamma en snabb blick. Skulle hon slå honom nu eller, Samuel var ju van vid att få blåtiror för saker som egentligen inte ens var hans fel ...
- Gå genast och köp då, beodrade Gabriella. Och skynda dig, för du måste hinna diska också.
- Ja, mamma ... mumlade Samuel och stängde skafferiet. Få ... få pengar då ...
Gabriella suckade, reste sig från köksbordet och tog sen ner pengburken som stod över kylskåpet.
- Hitta något billigt bröd för en tia, sa hon och höll fram två femmor till Samuel. Sånt som snart blir för gammalt brukar vara billigt.
Samuel gick längs den snöiga trottoaren mot närmaste mataffär, samtidigt som han hade ett hårt grepp om de två femmorna. Tappade han de, så skulle ju hans mamma antagligen döda honom, eller ge honom ordentligt med stryk, eftersom hon då inte skulle få något bröd, så det var bäst att han höll reda på de.
Det var kallt ute, men eftersom Samuels föräldrar inte hade råd med en vinterjacka åt honom, så fick han nöja sig med sin huvtröja. Den slitna.
Han var snabbt framme vid affären och skyndade sig sen in i den befriande värmen.
Som vanligt så hoppades han på att det inte skulle vara någon i affären som han kände, men idag hade han inte lika stor tur, för längre in i affären så fick han nämligen syn på Linus.
Han stod vid godisavdelningen tillsammans med en brunhårig kille, som antagligen var hans lillebror eller nåt, Samuel hade ingen aning. Han försökte obemärkt att ta sig förbi de, men Linus upptäckte honom i alla fall.
- Hej, sa han. Samuel såg genast ner i golvet. Varför hälsade Linus på honom för ??
Visserligen så gick de i samma klass, men de var ju inte kompisar precis ...
- Ehm, hej ... mumlade Samuel tyst, utan att möta Linus blick. Sen fortsatte han bortåt innan Linus hann säga något mer, han såg sig inte om heller. Samuel hade blivit väldigt förvånad och chockad över att Linus hade hälsat på honom, gjorde han det i skolan eller ?? Nej.
Var han så jävla feg för den där jävla Alex eller, att han inte vågade då, eftersom Alex ansåg att man skulle ignorera såna som Samuel ?? Jo, så måste det vara, den där Linus var verkligen en riktigt feg fjortis, inte alls lika cool som Jimmy ...
Samuel hoppades verkligen att Jimmy skulle komma hem från sin mamma snart, så att han skulle få någon att umgås med igen, för de två senaste dagarna hade varit lika tråkiga som de brukade vara förr, då Samuel inte hade träffat Jimmy, med andra ord värdelösa.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | RedOceania - 19 mar 09 - 07:57- Betyg:  | Mycket bra del.
Har varit så busy... men nu ska jag läsa "Udda och Utsatt" iaf.
Man fick veta mer om Samuels liv i denna del.
Det märks tydligt att han påverkats av föräldrarnas beteende. Det som de gör mot honom är ju härskartekniker, manipulering.
De får honom att nedvärdera sej själv och klandra sej själv för allting.
Usch vad äckligt att föräldrarna behandlar honom så.
Det är föräldrarna som mobbar sitt eget barn!
/T | | RedOceania - 19 mar 09 - 07:56- Betyg: | Mycket bra del.
Har varit så busy... men nu ska jag läsa "Udda och Utsatt" iaf.
Man fick veta mer om Samuels liv i denna del.
Det märks tydligt att han påverkats av föräldrarnas beteende. Det som de gör mot honom är ju härskartekniker, manipulering.
De får honom att nedvärdera sej själv och klandra sej själv för allting.
Usch vad äckligt att föräldrarna behandlar honom så.
Det är föräldrarna som mobbar sitt eget barn!
/T | | gbg_95 - 13 mar 09 - 15:13 | Shit, stackars Samuel
Jättebra del som vanligt, och hoppas allt går bra med Aaron och Jimmy:) | | manx_ - 8 mar 09 - 22:20- Betyg: | | oh samuel värkarså snäll :) , Mejla när nästa kommer :D | | _mos_ - 8 mar 09 - 19:07- Betyg: | | bra (y) | | Qwjag - 8 mar 09 - 01:06 | sorgligt när aron och jimmy skulle åka hem :/
..det var bra att du skrev om samuell för de va ett tag sen
och det hade man ju inte förvänta sig direkt (y) :)
mejla gärna nästa del :) | | hooppsan - 6 mar 09 - 19:59- Betyg: | | mejla nästa :) | | Ciissii - 6 mar 09 - 18:18 | Håller med sandruskapuska. Man använder inte skriva förkortningar
Sedan har du gjort din novell för lång dragen. Det blir svårt att
hänga med nu när du gjorde allt med deras besök hos deras mamma så
långdraget (alltså innan dem kom dit). | | sandruskapuska - 6 mar 09 - 17:44- Betyg: | bra =)
ahha fattade först inte riktigt vem samuel va, o tänmkte men var inte det han osv
haaha men aja
en sak bara
man ska nte skriva förkortningar
du använde p.g.a. i början
annars super
<3 | | Harrypotterlover - 6 mar 09 - 15:57- Betyg: | Riktigt bra :D Tack för delen med Lillian ^^, gillar henne! Hoppas liksom hon att hon får vårdnaden. Fast det vet du nog om :D Shysst av Linus att hälsa! Han är inte alls som Alex!
//Sara | | vissenros - 6 mar 09 - 15:48 | | ganska bra, |
|
|
|
