längtan till lyckan del 1 |
min första novell
inte så värst bra
Jag vaknade upp och kollade klockan fan tänkte jag, klockan var kvart över nio och började skolan vid halv nio. Ännu en kvarsittning tänker jag för mig själv. Men tar ändå lång tid på mig, när jag ändå så kommer försent kan jag ju ta god tid på mig. Jag tar på mig en kort svart klänning och kammar mitt blonda hår. Jag sminkade mig och kollade mig i spegeln en sista gång innan jag gick ner för att äta frukost. Jag tog en ”varma koppen” och tog med mig den till hallen och tog på mig skorna och gick. Det var en vårdag och det var kallt. Jag drog upp mitt cigarett paket som hade märket prince och tog en cigarett. Jag tände den och sen började gå i rask takt till skolan. Jag var på bra humör, inget kunde få mig på bättre humör än en härlig vårmorgon och en cigarett i handen. Men jag visste att dagen inte skulle vara så bra som jag hoppades på. Dagen flöt på och det var lektion efter lektion. Usch tänkte jag, sen så slutade vi och jag väntade på min bror robin, han går nämligen på gymnasiumet bredvid vårat högstadium så det var ganska passande för vi slutar samma tider. Jag stog redan med två cigaretter i handen när jag fick syn på honom. Vi gick hem under tystnad tills vi kom innanför dörren
- Hanna, har han slått dig igen? Frågade Robin
- Nej. Svarade jag kort
Jo, det hade han ju gjort tänkte jag. han hade ju slått mig, jag åkte till och med in på sjukhuset. Men det var ju såklart hemligt. Om bara min mamma fanns, hon hade hjälpt oss. Jag satte mig vid datorn och började skriva på min so inlämning. Skrev nämligen om Afrika, mitt favoritland sedan jag var liten. Jag hörde hur dörren öppnades och kände hur allt blev svart inom mig. Hatet brusades upp igen, som alltid när du satte din fot innanför dörren. Jag ville bara springa därifrån, men hann inte ens tänka ut hur innan du ropade mitt namn
- Hanna, varför står disken fortfarande framme din idiot. Skriker han för fulla muggar
- Kom ner nu och gör vad du ska göra, fortsatte han
Jag gick ner för trappan med rädslan smygandes bakom. Jag gick in i köket och såg pappa stå där, helt röd i ansiktet av ilska. Jag frågar vad det är med han.
- Vad fan tror du? Här ger jag dig allt och du gör ingenting. Skäller han
Jag svarade inte, utan började städa undan.
- Du missade en fläck. Sa han och kasta sin snus på golvet.
Jag vände mig om för att gå upp men hör då hur han säger att jag ska ta upp det.
- Det var inte jag som grisa ner. Svarade jag surt
Fanfanfan tänkte jag, varför gjorde jag så.. Han skrek av ilska just nu, jag började springa mot toaletten men den var låst, min broder duschade.
- Robin öppna, snälla öppna. skrek jag, jag var livrädd. Och tårarna rann som aldrig förr
- Hjälp mig. Hjälp mig hjälp mig.
Nu är det ute med mig tänkte jag.. Pappa dök upp bakom mig och tog tag i mitt hår och svängde runt mig. Jag fall på knä och tårarna rann. Han kokade över av ilska, han slog mig så hårt att jag föll. Sedan sparkade han mig i magen och drog åter upp mig på knä och slog till mig i ansiktet. Jag skrek. Sedan hörde jag hur toalett dörren öppnades och Robin kom flygandes ut, han överföll pappa och jag skrek ännu mer. Jag visste att pappa var starkare, jag visste att Robin skulle åka på stryk. Och som sagt var det Robin som nu fick slag efter slag. Jag försökte få omkull pappa men han bara kasta mig in i väggen, det gjorde alldeles för ont för att röra sig. Jag fick kämpa för att ens få någon luft. Robin slogs medvetslös och tillslut när pappa var alldeles för trött för att slå gick han ifrån huset. Han låg där, orörlig. Jag drog mig fram över golvet, för att se hur det var med Robin. Han kämpade med andningen och kippade efter luft. Han öppnade ögonen efter en stund och kollade på mig. Jag grät,
- Jag älskar dig Robin, vi klarar det här tillsammans. Viskade jag i hans öra
Men han gav mig en blick som gjorde mig kall inombords, jag rös. Han var förstörd, han var livrädd. Jag försökte krama honom, men det gjorde ont. Men jag ville bara tacka honom, för utan han visste jag inte om jag hade varit vid liv. Jag försökte så gott jag kunde att få upp honom i soffan. Det gjorde otroligt ont, men han hade ondare och förtjänade mitt lidande. Sedan lade jag mig bredvid honom och han höll om mig. Vi grät tillsammans. Vi somnade sådär och vaknade sedan runt halv sju. Jag väckte Robin och vi gick upp och la oss. Jag kunde inte sova på hela natten, för jag hörde Robins smärtsamma skrik och viskningar. Det var hemskt. Tillslut slöt sig ögonen och jag drömde om att jag skulle lämnas ensam i världen. Jag vaknade kvickt upp och svettades. Det var skola och jag tog på mig ett par söndriga jeans och ett linne. Jag sminkade mig fort och satte upp mitt långa blonda hår i en toffs. Jag orkade inte gömma mina blåmärken, jag orkade inte bry mig mer. Jag ropade på Robin men han ville stanna hemma idag, och jag gick hemifrån för att inte få minuter. Som vanligt tände jag en cigarett och gick iväg. I skolan var jag en väldigt omtyckt tjej och ganska populär bland killarna. Men idag när jag kom till skolan kolla alla på mig, med en rädsla i blicken. Dom granska mig upp och ned. Dom såg, alla såg. Inte ens min bästavän visste, inte ens Jonas min kille visste. Han såg mig, han hade tårarna rinnandes ner för kinderna. Jag sket totalt i vad alla skulle tycka. Jag ville inte gömma mig mer. Till och med lärarna kolla på mig, men dom visste från innan. Men dom hade inte gjort något. Inte ens kuratorn som visste i stort sett allt har sagt något. Dom bara kollade på mig. Jag gick där i korridoren, gul och blå över hela kroppen. Ett sår i pannan, ett rivsår längs hela ryggen. Alla kollade, jonas kom bakom och höll om mig. Han grät mer än vad jag gjorde, men jag höll huvudet högt. Jag är stark, och jag visade det inför dom som behövdes. Jag är stark, det var det som gick runt i huvudet hela dagen. Vid 1 fick jag en sån äcklig känsla, jag försökte skaka bort den, men det gick inte. Jag leta upp jonas och ljög och sa att jag var otroligt röksugen så han fick följa med mig och hämta mitt cigarett paket (det andra hade nämligen tagit slut). Vi gick hem till mig, jag öppnade dörren och möttes utav en äcklig känsla.
|
| Kommentarer | | DadIhateyou - 3 mar 09 - 18:34 | shit vad bra!
finns det en fortsättning?
om det gör det så hör av dig!! |
|
|
|
