jag står i hörnet och väntar.... på dig..-* |
Du har hans hårt bultande
hjärta hängandes i en tunn
silverkedja runt din smala hals,
men ändå släpper du in så
mycket mörker som fyller
ut dina tomrum och dina dagar
Jag lever på avstånd,
jag är din nattliga skugga
och din väsande vind
Jag är utom all din vetskap
Du är kall och suger girigt
i dig av hans glödande värme,
utan att öppna dina ögon
och se vad du har,
och glädjas åt det
Jag medverkar osynlig i ett hörn
och gråter en stilla gråt
över människors tragiska blindhet
som lämnar djupa avtryck
i små människors själar
Om du släppte hennes hand,
och vilade i en silverkedja
runt min hals,
skulle jag aldrig ta dig för givet
eller gräva ner mig i mörker igen
Du skulle vara mitt liv,
mina hjärtslag,
mina andetag,
mitt allt
|
|
|
|
