En Overkligt Verklig Berättelse |
Skriv gärna vad ni tycker om denna! Jag är personligen osäker på om jag kommer fortsätta skriva på den...
...men kommer de mycket positiv kritik och många gillar den så kommer jag nog fortsätta.
Berättelsen jag ska berätta för er är större delen verklighetsbaserad, resten fiktion.
Den handlar om en pojke och hur hans liv förändras dag för dag, bit för bit...
...och det kommer aldrig någonsin bli detsamma igen.
Kapitel 1:
Vi börjar från början, eller är det verkligen början? Det är en morgon, alldeles för tidig morgon för en ungdom i hans ålder. Det enda han minns är att idag slutar allt men också börjar något helt annat, ändock väldigt och irriterande bekant. Vem är "han" egentligen? Jo, han är en pojke i 15-årsåldern vid namn Jesper. Jesper är som de flesta i hans ålder - umgås med vänner, kollar för mycket på TV, spelar lika "för mycket" dator- och TV-spel, är lata, gör uppror mot sina föräldrar och mycket annat. Denna dagen skulle dock inte bli som de andra dagarna. Nej, idag skulle han och hundratals andra ungdomar komma undan högskolans kalla grepp och få två månaders sommarlov och få värma upp inför höstens nya utmaning - gymnasiet.
Jesper hade dock en helt annan sak att tänka på idag. Imorgon skulle han äntligen få göra något han velat göra i flera, flera år. Han skulle få vara ensam med Maria, en av skolans populäraste tjejer.
Historian om Jesper och Maria är följande: De har gått i samma klass i sex år, han har varit kär i henne i fem år. Han har aldrig kunna ta mod till sig och säga som det är utan bara suttit och kollat på henne och drömt sig bort på lektionerna och hoppas på att hon känner likadant. Imorgon skulle han, som sagt, få vara ensam med Maria och skulle försöka säga hur han känner för henne. De skulle gå på bio, se någon ny film som nyss börjat visas. Allt för att göra det mycket mysigare.
Det sägs att man ska ta en dag i taget så vi börjar med denna inte-så-vanliga dagen där han äntligen skulle få sluta högskolan. Tidigt som vanligt kommer han till skolan och alla är lika finklädda, givetvis. Klassvis samlas eleverna och alla får sig sin kram av sina klasskamrater, oavsett om de är kamrater eller ej, och sen infaller tystnaden. En tung, svart och jobbig tystnad. Ingen säger något, ingen vill säga något, detta kan vara sista dagen som man ser varandra. Vem vet vad som händer i framtiden? Någon kanske åker utomlands, någon blir kanske proffs inom en sport, någon kanske dör? Vad som helst kan hända. Dagen går långsamt - tal av rektorn, slutbetyg och till slut den traditionsenliga avslutningsmiddagen! God mat, goda (alkoholfri, givetvis - är trots allt i en skola) drycker och många, heta, diskussioner om allt möjligt... men framför allt - frågor om vad man ska göra på sommarlovet. Efter förrätt, huvudrätt och efterrätt är det så dags att bege sig till sina "huvudklassrum" för att en sista gång samlas som de klasser man har varit i tre långa år. Ännu en gång blir det tal, denna gången av mentorerna för klassen, och till sist önskar de var och en lycka till i framtiden. Tårarna börjar rinna på kinderna av de personer som nu får stå på sina egna fötter ute i den stora, vida världen. En kram... och sen är det slut. Inget mer.
|
|
|
|
