Din röst är inte här. |
Stirrar på skärmen
men ögonen svider och jag läser om,
läser om, och om igen.
Hjärnan hänger inte med, den
kan inte tolka vad jag just läst.
Nej, hjärnan är inte med.
Den är full av tankar på dig.
Förbannade tankar som bara stör!
Jag har ju lovat mig själv, att
inte ägna dig en enda tanke.
Så länge som du sårar mig, genom
att envist såra dig själv.
Jag har ju sagt det hundratals gånger nu
-ingen kan hjälpa dig utom du!
Och fast jag vet, att det är alldeles sant,
sitter jag här och störs,
av tankar, av oro, av förtvivlan, över dig.
Jag vet inte om jag upprörs av,
att du är så nära, trots att du är långt borta,
eller om jag upprörs av, att du är
så fasligt långt borta, när du är nära.
Men din röst är inte här.
Dina ögon ser inte mig.
Ditt skratt finns inte i mina öron, och
dina ben, sticker inte ut ur täcket.
Jag förbannar att det surrar i mitt huvud,
av den enda tanken hela tiden:
Tanken på hur mycket jag faktiskt saknar dig!
Att jag ångrar allt, och vill ha dig
-här hos mig.
.
|
|
|
|
