Dagboksinlägg-23,20 |
Ibland ser jag ingen mening, känner ingen ork. Har ingen lust och tröttnat på att försöka. Tappat tron och vill bara ge upp.
Det spelar ju ingen roll!
Spelar ju för fan aldrig någon roll..
Vet inte hur, vet bara att jag ska klara det. Men ibland är jag så extremt trött Så trött på att kämpa, vara stark och stå rak, alltid kunna, aldrig ge sig. Aldrig vara svag.
Stolthet, det är det enda som driver mig nu. Stolthet över dom små sakerna, som att hitta glädje för en skoluppgift, gå ner 2 kg under påsk, att vara duktig på volley och svenska. Att behövas, sånt är det som får mig att fortsätta.
Tårar i mörkret, in i natten. Lögner om dagen trots att jag lovat. (Då menar jag i huvudsak inte er änglar/vänner)Det gör ont, så ont och jag vet ingen BRA medicin som hjälper. Ge mig narkos för fan! Och låt mig drömma om bara för en stund. Varför tror ni jag sover så dåligt f r? För att om natten slår drt till, jag har tid att tänka och även dom nätter inga tankar finns så är tårarna nästan alltid där. Varje natt.
Vet inte var jag ska hitta motivationen igen, till skolan, till vänner och till att vara som en normal människa. När orkar jag bry mig på riktigt igen? Just nu är det bara volleyn som får mig att leva, känna mig levande utan att tänka för varje andetag. Tränar så ofta jag ka och orkar, tar två flugor i en smäll eftersom att godistiden nu är förbi. Kommer jag kunna hitta gnistan igen?
För nu stöter jag bort, tröttnar och pallar bara inte. Jag blir så otroligt rädd, känner igen alla tecken, vkll knte stängas in igen. Inte igen, snälla hur skulle jag orka leva genom det en gång till? Jav vet inte vad jag ska göra.
Det är den här förlamande tröttheten som förstör. Inte den naturliga utan den inombords. Jag orkar inte prata i telen, inte smsa, inte chatta, inte träffas, inte ljuga och inte berätta, inte ens kolla på tv eller ha ett normalt samtal med folk, orkar ingenting i skolan alls utom kemk och svenskan, svenskan ger glädje. Jag orkar inre le som vanligt, inte göra något alls utom att;spela, träna, läsa och bara ligga på min säng utslängd och stirra. Orkar inte ens tänka mer.
Vad kan få mig att vilja igen?
Det är ju för fan ingen idé längre! vad är det för vits om det inte spelar någon roll?
Alla är rädda, ingen vågar lita eller höra till. Endast den som aldrig blivit avvisad som barn, inte en enda gång, vågar vara självklar varför inte låta barnen leva bland skuggor och dis medan dom kan?
Bara några timmar kvar nu innan mattheten dödar alla tankar för den här gången, håll ut bara, minst två timmar om turen är här, värst så runt 4 st, men jag ska klara det. Har svenska imorgon, och matte (faaaaaaan)Håll ut bara ett par timmar till för den här gången
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3) | | Cilises - 20 apr 06 - 01:41 | Jag skrev som sagt den här som ett dagboksinlägg, liksom som om den "personen" jag skrev till visste exakt vad jag pratade om när jag nämnde vissa saker, jag menade inte att låta så....deprimerad som jag ser nu att det verkar. Jag mår helt okej faktiskt...det är mest på nätterna som det slår till ibland.
När jag skriver att jag inte orkar, menar jag att jag inte orkar göra ngåot, inte engagera mig...jag orkar absolut leva! jag SKA leva!
Jag tror också att man kan tänka sig stark...jag gör det jämt, det är bra!
Älsk, som jag sa så är det mest nätterna som är jobbiga, (det var inte det jag ville prata om när jag ringde, hade tråkigt bara..) annars är det väl okej. Eller nja, jag känner igen alla tecken sen då...men jag kommer inte falla igen, för jag vet nu att det går att låta bli. Du drar alltid upp mig, kan ringa dig ikväll sen om du har tid..?
Sandra, jag tror också att du tog det här lite allvarligare än vad det är i allmänhet. Jag var sur och ledsen och då blir jag alltid extra deppig och självömkande. Tycker så jävla synd om mig själv liksom..du behöver inte oroa dig:) Det är inte därför jag sover dåligt, eller okej, delvis kanske..men igår, då somnade jag faktiskt riktigt fort för att vara jag....låg bara vaken en timma efter att jag skickade in det. Mja, lite kanske...men jag har mer känslan av att det inte spelar någon roll alls ens val i livet för livet kommer gå vidare i vilket fall. Inte bara om det vi pratade om...Det finns inget du kan göra, men tack i alla fall söt, det här måste jag få upp själv, och jag vet att det blir bättre, bara vänta ut och göra det bästa av situationen, kan förklara mer för dig på msn eller ngt.
Tack för alla kommentarer....behövde bara skriva av mig lite, men ni har engagerat er så mycket, det värmer...tack:') | | Sandra91 - 19 apr 06 - 23:58 | SötasteCiliMåne.
Du behöver inte alltid vara stark. Du kan vara svag, jag lovar att fånga dig söt.
Förlåt Cili, att jag inte frågade varför du sov så lite, varför inte du också skulle sova.
Känner du dig sådär på natten så hör av dig söt, ja kan var sömnlös för din skull.
Jag tror att jag kanske vet varför du skrev det här, om det var det vi pratade om som jag inte kunde hjälpa dig med?
Men du ska aldrig tappa hoppet älsk, du behöver inte vara stark men jag vill att du ska må bra.
Du har hjälpt mig upp, kanske jag kan hjälpa dig nu?
Alltid här för dig älskade Måne <3 Gör allt Söt <3 | | Mew - 19 apr 06 - 23:03 | | Det är fel att säga att jag vet hur du känner, för jag tror jag inte riktigt kan föreställa mig hur det är. Men det finns alltid en anledning till att leva, det kan vara en vardagsgrej eller familjen osv. Det är sjukt att behöva kämpa för att hålla modet uppe, men det är nog så det är numera. Fight on. | | Between - 19 apr 06 - 18:13 | Älskling, prata, berätta.
Jag har dragit upp dig förut, du har ju själv sagt det. Att jag va den som tog dig tillbaka hit. Så varför skulle jag inte kunna göra'tt igen<?
Förlåtatt jag tne svarade när du ringde, satt på pendeln..
Nu måster jag gå, älskar dig min Ängel <3 | hynnu_bunny_93 - 19 apr 06 - 17:37- Betyg:  | | detta verk va as bra!!!!! | EmmaJohanna - 19 apr 06 - 07:41- Betyg:  | Mycket starkt skrivet.
Jag önskar att du snart kommer må bättre.
Jag tror att man kan tänka sig stark, jag tror att jag har gjort det.
Kämpa på, alla förtjänar att må bra : ) |
|
|
|
