Udda & Utsatt [del.100] |
Udda & Utsatt [del.100]
(Winston)
- Winston, varför sa du så där för ?? frågade Markus uppgivet och såg efter William och de andra.
Winston ryckte på axlarna.
- Det bara slank ur mig ... sa han sanningsenligt. Jag blev så arg på William. Varför hälsade han bara på dig för och inte på mig ?? Markus och Winston fortsatte gå bort mot Wilma och Markus suckade.
- William är ju falsk, sa han efter en stund. Han bryr sig bara om de som faller honom in, så jag tycker inte att du borde vara så "beroende" av att han ska bry sig om dig, för som sagt, så fejkar han bara, han är ingen riktigt kompis.
Lägg ner tid på att bry dig om schyssta personer istället, som Jack och Aaron.
Winston såg ner i marken. Markus hade ju rätt. Jack och Aaron var mycket schysstare än William, William var ju bara en idiot och alltså skulle man inte lägga ner en massa tid på honom, det var ju bara onödigt.
- Jo, Aaron och Jack är schyssta ... medgav Winston. Och Jack är inte egoistisk och självupptagen för att han har en massa pengar, trots att de flesta som har det brukar vara det ...
- Precis, sa Markus. Strunta i William bara, det är det jag försöker göra. Winston log lite, men hans leende avtog genast lite då han kom och tänka på att han faktiskt var påväg till Wilma.
Nervositeten inom honom växte till det yttersta, men han visste att det enda sättet som fanns för att han skulle känna sig lite säkrare, var att inte tänka på det, han måste helt enkelt ignorera att han var nervös och han fick absolut inte visa för Wilma att han var det ...
Markus och Winston närmade sig lägenhetsområdet som Wilma bodde i och Winston saktade automatiskt in på stegen p.g.a sin nervositet. Han kastade en blick mot de höga, grådaskiga åttavåningslägenheterna och svalde nervöst.
Wilma bodde på fjärde våningen i lägenheten som låg längst bort, närmast skogen, men det var bara några meter att gå, eftersom alla fyra lägenheterna var sammanlänkade.
Framför lägenhetsområdet så fanns det en liten lekplats med endast en gungställning och en sandlåda.
Någon hade glömt en grön plasthink i sandlådan och en av gungorna åkte fram och tillbaka med ett svagt gnisslande, eftersom det hade börjat blåsa så mycket.
Markus tryckte in den fyrsiffriga koden till Wilmas lägenhetsdörr och han och Winston gick in i den varma trappuppgången. De fortsatte upp för trapporna till fjärde våningen och helt plötsligt, så stod de framför Wilmas dörr.
"Välkommen till familjen Loven", stod det på en skylt som var upphängd på dörren och Winston gav Markus en tveksam blick.
- Vi kan fortfarande ändra oss ... försökte han, men Markus struntade i honom och ringde bestämt på dörrklockan.
- Inte nu längre, förklarade han. Winston suckade och såg ner i golvet.
Men om han stack nu, så kanske han skulle hinna gömma sig innan Wilma kom och öppnade dörren ??
Nej, nej, det kunde han verkligen inte göra. Han kunde ju bli påkommen och då skulle han bara skämma ut sig.
Winston kunde höra steg på andra sidan dörren och han försökte se så normal ut som möjligt, han försökte även le lite, men det var inte så lätt när man var så nervös att man skakade.
Plötsligt slogs dörren upp på vid gavel och Winston fick syn på Wilma och Mimmi, som stod i dörröppningen.
De log stort åt Markus och Winston och Markus log tillbaka.
- Hej, sa han. Wilma och Mimmi hälsade på honom och Wilma vände blicken åt Winston.
- Hej Winston, sa hon glatt. Winston tvingade fram ett lite generat leende.
- Hej Wilma ... fick han fram och han blev förvånad över att han inte hade stammat ett enda dugg när han hälsade på henne, för hon var ju så söt !!
Hon var klädd i en röd liten klänning och svarta leggins. Hon hade gjort två stora flätor av sitt tjocka, svarta hår och hennes rosa, lilla pussmun, som Winston så gärna ville kyssa, var inkledad i rosa läppglans.
Mimmi däremot, hade sitt långa, svarta hår nedsläppt. Hennes var inte tjock som Wilmas, utan överdrivet tunnt.
Hon hade små, bruna ögon och ljusa ögonbryn. Winston förstod att hon måste ha färgat håret, för man kunde ju inte ha naturligt svart hår och ljusa ögonbryn. Mimmi var klädd i en vit, tjock kofta som gick ner till knäna och även hon hade svarta leggins. I håret hade hon ett hårspänne med en ljusrosa ros av siden på.
Winston blev röd i ansiktet bara av att titta på Wilma och när han och Markus blev insläppta i lägenheten, så kollade han ner i golvet så mycket han kunde, för att slippa möta hennes blick.
Han lyckades få av sig sina skor och även sin jacka, utan att möta hennes blick, men när hon bad honom att ge henne jackan, så att hon kunde hänga upp den på en av klädkrokarna, så höll han på att dö av förlägenhet.
Snabbt höll han fram jackan åt henne, mötte hennes blick för en sekund, men vek sen snabbt undan den igen.
Wilma log lite.
- Kom in, sa hon till Markus och Winston. Vi är ensamma hemma.
Winston såg sig omkring i Wilmas lägenhet, då han följde efter Markus och tjejerna bort till Wilmas rum.
Winston hade bara varit hemma hos Wilma en gång tidigare och det var i somras, fast Markus hade varit med då också. Det hade inte förändrats så mycket hemma hos Wilma, det såg ut i stort sett likadant.
Wilma hade två småsystrar och lägenheten hon och hennes familj bodde i var inte särskilt stor. Den hade bara tre sovrum, ett som var Wilmas, ett som var hennes föräldrars och ett som hennes två småsystrar delade. Sen fanns det såklart kök, badrum och vardagsrum i lägenheten, men den var ändå ganska liten och trång.
Att Wilmas småsystrar hade hävt ut leksaker över golven i vartenda rum, gjorde ju inte saken bättre heller och det var rätt svårt att ta sig fram.
Tillslut så var de ändå inne i Wilmas rum och Wilma, som kom sist in, stängde dörren efter sig.
Mimmi slog sig omedelbart ner på Wilmas säng, som hade ljusrosa överkast och sänghimmel.
Wilmas rum var inte speciellt stort. Det enda som fanns i hennes rum, var sängen, ett vitt skrivbord, en garderob och två vita bokhyllor. Sängen stod åt vänster när man kom in i själva rummet och över sängen så fanns det två fönster, som hade utsikt ner till lekplatsen en bit bort och skogen.
Till höger om sängen stod det vita skrivbordet och där låg det fullt av ritpapper, pennor och skolböcker.
Bokhyllorna längst bort i rummet var överfyllda av böcker, filmer och småsaker. Väggarna i Wilmas rum var gula.
- Fan också att jag inte har någon dator på mitt rum, mumlade Wilma i klagande ton och slog sig ner bredvid Mimmi på sängen.
- Det har inte jag heller, sa Winston och lyckades tillochmed säga det i normal samtalston. Wilma gav honom en förstående blick.
- Visst är det förjävligt !! utbrast hon. Winston nickade, trots att han egentligen inte tyckte det. Han var inte så beroende av datorer. Ibland så fick han visserligen låna sin pappas bärbara dator och han brukade ha den på sitt rum ibland när hans pappa inte var upptagen med att skriva.
Anledningen till att Winston inte var beroende av datorer, var att de ändå var förjävliga.
Ett enda litet besök på t.e.x bilddagboken eller lunarstorm, kunde få Winston att känna både avundsjuka och ilska, han kunde även bli ledsen. Ibland klarade han inte av att kolla igenom exempelvis Olivers eller Williams bilder på bilddagboken, för det enda han hittade var en massa bilder på när de festade med snygga tjejer och då blev han avundsjuk och önskade att det hade varit han själv som stod där bredvid tjejerna och inte Oliver och William.
Som sagt, datorer var verkligen ett idiotiskt påhitt, som inte borde få finnas.
- Jaha, och vad ska vi göra då ?? frågade Wilma efter en stund och Markus ryckte på axlarna.
- Jag vet inte, sa han och tillade sen roat: Ska Winston och jag sitta på golvet eller ??
- Åh, förlåt !! utbrast Wilma och lät lite smått generad, samtidigt som hon flyttade sig en bit, så att Markus och Winston skulle få plats att sitta på sängen också. Markus satte sig på platsen bredvid Mimmi och Winston satte sig längst ut på sängkanten. Han stirrade ner i golvet.
- Är det någon här som ser fram emot skolan imorgon ?? frågade Markus skämtsamt, för att bryta tystnaden och Wilma och Mimmi gav genast till plågsamma stön.
- Tack för att du påminde mig om den, Markus !! sa Mimmi och låtsades låta besviken, samtidigt som hon slog till honom lite lätt på armen.
- Haha, men jag sa ju bara sanningen, sa Markus. Det är ju skola imorgon.
- Den enda fördelen med det är att jag får se Jack igen, sa Mimmi drömmande och slöt ögonen.
Wilma himlade med ögonen.
- Alltså, Mimmi är inte klok, förklarade hon och såg åt Markus och Winstons håll. Hon har gått och fantiserat om Jack ända sen han började i klassen, ledsen att göra dig besviken Mimmi, men han verkar inte vara intresserad av dig.
- Jag vet, jag vet !! sa Mimmi avfärdande och hon hade fortfarande ögonen slutna. Men det spelar ingen roll, så länge jag är intresserad av honom. Jag har inte sagt att jag är ute efter ett förhållande, för jag vet att jag aldrig skulle kunna få till det med en sån som honom, det räcker med att jag får vara hans vän, för han är så fin och gullig. Snäll är han också, jävligt snäll ...
Det blev tyst en stund och Mimmi slog plötsligt upp ögonen. Hon såg sig omkring med generad min och det verkade som om det nu gick upp för henne att även Markus och Winston befann sig i rummet.
- Ehm, alltså ... försökte hon, men vände sig sen till Wilma. Vad tycker du om Jack då ?? undrade hon snabbt, antagligen för att försöka avleda uppmärksamheten från det som hon själv just hade sagt.
Winston såg upp från golvet och sneglade sen på Wilma. Sanningens ögonblick då.
Winston var helt säker på att Wilma skulle säga något i stil med: "Åh, han är så jävla sexig och het alltså !!", men det gjorde hon inte. Hon log bara.
- Jag tycker att han är snäll, sa hon. Men han är inte min typ.
Hon såg rakt på Winston när hon sa det och Winston kunde inte låta bli att le. Det verkade faktiskt som om Wilma var intresserad av honom trots allt ...
För att irritera er extra mycket, så har jag inte skrivit nåt om Aaron och Jimmy i den här delen, så ni får vänta extra länge med att läsa mer om de ;)
Jag ska inte skriva mer på "Udda & Utsatt" nu, förrens jag är klar med mina andra noveller, så ni får vänta.
// Polly
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 2 mar 09 - 22:31- Betyg:  | Naaaw, sött.
lolade när hon snackade om jack haah xd
100 delen!! gratts<3 | | _mos_ - 1 mar 09 - 16:10- Betyg: | | huhu längtar tills nästa del | | manx_ - 1 mar 09 - 14:12- Betyg: | | det gör ingenting att dom ibte var med för den hära delen var hyr bra som helst ! :) , Mejlar du när nästa kommer ?? :D , | | Harrypotterlover - 28 feb 09 - 13:35 | | Föresten, hur många sidor har du skrivit? | | Harrypotterlover - 28 feb 09 - 13:34- Betyg: | Gör inget :D Grattis till din hundrade del! Och grattis till mig .D jag har hunnit ikapp!!!!! Haha, nu kan jag äntligen skriva: Mejla när nästa del är ute? :)
Winston och Wilma skulle vara gulliga ihop, de skulle dem verkligen :D Får hoppas på det bästa! Ny del snart hoppas jag? Föresten, kan du inte ta in ett nytt avsnitt från Lillans sida? Vill veta hur hon känner över Jimmy och Aaron ^^
//Sara | | RedOceania - 26 feb 09 - 10:05 | Bra för Winston då. Han verkar också bli lite mer avslappnad nu.
100 delar. Grattis! ;)
Du får "säga till" när du publicerar fler delar.
Men det är nog bra att ta en paus för att skriva klart det andra...
Jag tycker du borde göra denna novellen till en bok, för den kommer nog räcka till en bok. ;)
/T | | AnnieMatilda - 25 feb 09 - 23:22 | Du var nu gryyymt elak, som inte lät oss läsa om Aron och Jimmy :P
Nää men du skriver även grymt bra så de jämnar ju ut sig :)
Hoppas på att slippa vänta länge | | Qwjag - 25 feb 09 - 23:10 | åh va gulligt om winston och wilma blir tsm :)
..hoppas de inte är länge vi måste vänta för att få fortsättningen
är grymt nyfiken på vad som ska hända med aron och jimmy..
mejla gärna när nästa del kmr :) | | Ciissii - 25 feb 09 - 21:20 | | Åh va gulligt :) | | vissenros - 25 feb 09 - 21:13 | hur länge sak vi vänta?! inte för länge hoppas jag!
Det var en ganska bra del :)<3 |
|
|
|
