~ Gnisslande gungkedjor och sandkorn |
Jag sitter vid gungorna i den gamla lekparken
Mina händer i ett fast grepp om gungans kedjor
samtidigt som jag använder mina fötter, för att skriva i den hårda marken
Ett gnisslande ljud hörs från gungornas rostiga kedjor
när vinden drar förbi, och sätter dom i gungning
och suddar ut mitt "Alltid vi"
som jag skrivit i sanden
Men sanningen är, att jag alldeles för van har blivit
Flera gånger om, samma plats som nu
Under den nya sanden som nyss blåst dit
står det "Alltid vi"
flera gånger om
Men vinden vänder
och allt jag någonsin hållit kärt har
slitits bort som ett löv från ett träd i tidig höst
Vinden blåser ihop allting
till enda stor hög
och högen blir för mycket
för mig ensam att hantera
Varje gång
sitter jag vid gungorna
med ett krampaktigt tag om kedjorna, som inte den starkaste kan lossa,
och skriver ord i den frusna sanden.
Men vinden, som många gånger förut kommit
Kommer igen, större och starkare, och helt främmande
En kraftig vindpust
och gungans kedjor lossnar från dens fäste
och faller till marken
och så många gånger
som jag hårt skrivit in "Alltid vi" i sanden
så har det nu bildats en grop
jag faller i min egen avgrund
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Douleur - 16 maj 09 - 16:22- Betyg:  | | magi <3 | | OnceUponAtime - 25 feb 09 - 01:14- Betyg: | Herregud, så underbar och fin den här var
du skriver alltid fantatiskt, jag är avis här faktiskt
och du vet ofelia, den där avgrunden är inte anpassad för dig
jag drar banne mig upp dig, alltid <3 |
|
|
|
