Inget namn ännu . |
Vad vill du att jag ska göra då ?
Skrek jag och smällde igen dörren.
Jag skulle springa ut i skogen till mitt och Idas skjul ,
å där skulle jag ta min kniv som låg och tröck i fickan ..
och ta livet av mig .
Så skulle allt bli bättre ,
allt skulle bli bra ... alla skulle slippa lilla snälla
Josefin .
Mamma skulle bara bli glad om jag försvann , å pappa han
bryr sig inte .
Men mina vänner ?
Dom bryr sig väll om mig , men ...
Ingen verkar ha brytt sig om hur jag mått ,
jag har mått dåligt som fa-aan .
MEn ingen har sett det , ingen har ens frågat om hur
jag mått .
Eller jo , kuratorn i skolan ...
men vem bryr sig om henne ?
Inte jag i alla fall , inte fan tänker då
jag sitta å säga till henne att jag inte har det nå bra hemma ,
så hon ska fixa ett nytt hem till mig .
Nejnej , då är det här mycket bättre .
Att bara få dö , hamna på ett nytt ställe .
Allt skulle ordna sig .
Jag sprang och sprang ,
tills jag hörde en bekant röst :
- Josfin .
Det var min bästa vän Ida .
- Vart ska du ? frågade hon .
- Bort härifrån , skrek jag till henne .
- Vadå bort ?
- Ja vafan , bort från allt skit här .
- Men sluta, Josefin .
- Vadå sluta , allt är skit , min mamma hatar mig ,
likaså min pappa , det var därför han stack när jag var
2 år . Förstår du ?
- Nej det gör jag inte ... sa Ida.
Ida grät faktiskt .
- MEn allt blir bättre om jag försvinner härifrån .
- Nej sluta . skrek Ida till mig .
- Jo , nu ska världen få bli fri från lilla Josefin ,
jag hatar livet , fortfarande svårt att förstå ?
skrek jag till henne .
Det var det sista jag sa till henne innan jag fortsatte att springa .
När jag kom till skjulet saktade jag in .
Jag gick in , satte mig i hörnet å bara satt där ett tag .
BAra tänkte efter om det här verkligen var rätt ...
Men det var det ju ... mamma hatar mig , pappa också ,
Edwin som jag gillar , han tycker inte om mig ,
han mobbar mig , men Ida ...
Hon bryr sig ju om mig .
Men nu kan inget stoppa mig .
Jag tog fram kniven och började att skära mig i armarna och i benen .
Nu var det bara att sticka in den i halsen , sen var
allt över .
Eller varför inte bara få in ett slag rakt i hjärtat ?
Så gör vi . Eller nej , vi trycker in den i strupen .
Precis när jag tänkte trycka in kniven i halsen ,
så hörde jag en röst ùtanför :
- Josefin , är du där ?
Det var Edwin .
Jag svarade inte .
- Jossan ...
- Vem är det ?
- Edwin ...
- Vafan gör du här ? du bryr sig väll inte om mig ?
- Jo jag hörde av Ida vad du sagt , och kände att jag
fick lov att hjälpa dig .
- Hur fan ska du kunna hjälpa mig ?
Jag har bestämt mig , jag ska ta livet av mig .
Så blir allt bra , inte sant ?
Jag tröck kniven allt hårdare .
- Josefin , lägg av .
Det var det sista jag hörde innan jag tröck kniven in i strupen .
Hahahahhah , min första novell då .
Kanske blir flera delar , beror på vad ni tycker ?
Får jag fler än 10 komentarer fortsätter jag med en till del.::):):):)
Jag tyckte själv inte att den var bra , men det är ju
min första :)
Ni får gärna ge förslag vad som kan hända i nästa del också !
Hade braaaa alla people ! :D
|
|
|
|
