Nindë Silverdolk - Del 024 |
Största delen av den dagen tillbringade jag på min balkong, betraktande livet i Vattnadal. Det är något som jag har saknat på senare dagar - att bara sitta hela dagen på en balkong och se livet passera förbi under sig. Man är ganska upptagen när man har det yrke som jag för tillfället dras med.
Vi hade i vilket fall som helst kommit till Vattnadal vid tretiden på eftermiddagen, och det enda möte jag hade den dagen var middagen, som man skulle ringa till när den hölls. Precis innan han gick frågade jag Lindir om middagen - ungefär vilket klockslag jag kunde vänta mig.
”Vid åttatiden”, svarade han, ”men det är inte så exakt. Inte före halv åtta.”
”Ungefär vilken sorts kläder förväntas jag bära? Jag menar…”
Han höll upp handen och nickade.
”Klä upp dig, du. Eftersom lord Glorfindel är ett ganska välkänt ansikte här, och högt vördat, så kommer nog ’kvällsmaten’ att vara som en liten festmåltid.”
Jag nickade och tackade honom, och sedan gick han för att lämna mig ifred, efter att ha frågat om jag ville ha upp tjänstefolk för att packa upp mina väskor.
”Nej, tack”, svarade jag, ”det klarar jag själv. Däremot oroar jag mig för eskorten jag hade från Lórien, hur kommer soldaterna att inkvarteras?”
”Det är redan ordnat. De har fått plats i soldatbostäderna, och vi tror att de kommer att trivas bättre där än med alla lorder och fina damer - allt bugande är inte bra för en rygg som ska klara många stora slag.”
Sedan gick han, och jag lämnades ensam på mitt rum.
|
|
|
|
