På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Hockeyhunkar, fjortisfester och populära brorsor 3

halu (:
nu kommer då del 3 (:
hopppas ni gillar't
köss :*
_

del 3

Fredrik

Några timmar senare var jag påväg hem till Robin. Vägen till honom var fortfarande inprentat i mitt huvud. Han bodde en bit i utkanten utav Göteborgs centrum men lägenheten hade bodde i var fin, kanske lite liten, men tillräckligt för en person.
Och som han alltid sagt: När jag börjar tjäna pengar på dansen, så är fan de första jag köper en ny lägenhet. Inte för jag vet om det är några större pengar i dans? Men man vet ju aldrig!
Klockan var 19.39 när jag gått upp för alla trappor i trapphuset för att komma till rätt lägenhet som Robin bor i.
Jag knackade på och huttrade till tack vare det kalla vädret.
"Tjenare!" sa en glad Robin när han några sekunder senare öppnat dörren.
"Tjenare," sa jag och vi gav varandra en snabb kram. Han ledde in mej i det lilla vardagsrummet, med en stor soffa och en 32-tums tv placerad framför.
"Robin?" sa en ljus tjej röst och Nicolina kom plötsligt in i rummet. Jag stirrade på henne. Vad skulle jag göra?
Hennes blonda hår låg perfekt, och de blåa ögon glittrade vackert. Hon bar en stor svart tröja med texten: Vinnare som gick över hela hennes bröst. Hon hade också ett par svarta legjeans med spets nere vid hennes vad.
Fredrik, sedan när började du kolla på en tjejs vader?
Nicolina gav Robin en hatisk blick, men han verkade fullständigt nöjd över situationen. En plötslig nervositet träffade mej rakt i bröstet. Varför, har jag ingen förklaring för. Men det är någonting med henne.
"Vad sägs som att kolla på filmen då?" sa Robin och gick fram till tv för att trycka på play. Jag sneglade emot soffan, Nicolina gjorde detsamma. Skulle jag sätta mej där och troligtvis hamna brevid henne.
Vi slog oss tillslut ner i varsitt hörn utav soffan. Och tro mej det måste ha sett komiskt ut.
Nicolina drog plötsligt på sej ett par svarta så kallade prasselbyxor och Robin vände sej precis om och började skratta.
"Snygga byxor du har föresten," kommenterade han, "Bråtom förut?" han flinade brett och hon räckte ut tungan åt honom.
"Det är dem enda som passar," sa hon och slog ut med armarna. Robin flinade och skakade på huvudet.
"Ska du byta efternamn föresten?" sa han plötsligt och hon ryckte på axlarna. Behöver jag säga att jag inte förstod ett skit utav vad de sa?!
"Mamma lär på typ spel isåfall, men jag vet inte," sa hon och Robin nickade kort. Han tog fjärrkontrollen till dvd:n och kollade sedan på oss. Ett brett flin letade sej över hans läppar innan han bröt ihop i ett gapskratt.
"Är ni typ rädda för varandra?" sa han när han några minuter senare skrattat klart. Jag höjde mitt ena ögonbryn och kollade på honom.
"Vi är hörn människor! Vi gillar hörn," sa Nicolina och jag skrattade till. Hon log mot mej och jag skämdes nästan över min extremt dåliga humor. Robin skakade på huvudet.
"Och du vet att du har tagit mitt hörn?" sa han och Nicolina flinade bara. Robin gick fram till henne och lyckades hiva upp henne så att hon hängde över hans axel.
"Släpp ner mej!" halvt skrek hon och bankade honom i ryggen. Jag kollade roat på dem och kunde inte låta bli att flina som ett fån.
"Seriöst, har du typ gått ner i vikt eller nått?" sa Robin men hon bara fnös åt honom och fortsatte att banka honom i ryggen. "Ey, slutade med det där! Jag får lätt blåmärken," sa Robin och Nicolina skrattade till.
"Inte så konstigt att du valde dans istället för typ någon normal killsport som typ.. hockey," sa Nicolina som fortfarande hängde likt en säckpotatis över hans axel. Robin frustade ilsket till och slängde ner henne på soffan, brevid mej. Han satte sej grensle över henne och hon skulle inte kunna komma loss hur mycket hon än försökte.
"Ah! Vad håller du på med?" halvt skrek Nicolina och kollade upp på Robin som spelade arg. Han började kittla henne och hon försökte åla sej bort ifrån honom - utan att lyckas. Hon skrattade så hon kicknade och hennes skratt var som ljuv musik i mina öron.
Så sjukt vacker. Likt en ängel. Nej, så sjukt mycket vackrare är hon.
"Skulle vi kolla på filmen eller?" sa Nicolinas röst när Robin slutat kittla henne, men satt fortfarande grensle över henne och höll om hennes handleder med bara en utav hans händer.
"Kanske.. Beror på," sa Robin lurigt och Nicolina skakade på huvudet.
"Du är sämst Robin," sa hon och flinade. Han räckte ut tungan åt henne men hon bara fortsatte flina, "Och sjukt omogen," fortsatte hon och himlade med ögonen.

Nicolina

Robin satt på mej och höll mina händer i ett fast grepp med sin högra hand.
"Säg att jag är bäst så släpper dej," sa han och jag log.
"Men min mamma säger att jag inte får ljuga," sa jag och kollade oskyldigt upp på honom. Pojken bakom mej började skratta och jag försökte vrida på huvudet. Och detta märkte förstås Robin.
"Har du tröttnat på att kolla på mej nu också?" sa han och jag vände tillbaka huvudet så jag kollade på honom.
"Det skulle vara kul att se ett sött ansikte för en gång skull," sa jag och flinade brett. Robin fnös.
"Som om han skulle vara snyggare än mej?" sa Robin och jag skrattade.
"Ursäkta?" sa Fredrik bakom mej. "Vill du ha stryk eller?" fortsatte han och bröstade upp sej. Jag lyckades åla mej bort ifrån honom men krockade med Fredrik ben och han kollade roat ner på mej.
"Behöver du hjälp?" flinade han och jag nickade kort. Han fick tag i mina händer och tryckte upp mej på något konstigt sätt, så jag satt upp i alla fall.
"Gud! Du är verkligen lätt," utbrast han och jag skakade förtvivlat på huvudet.
"Nej, du väger tunga fyrtio kilo," sa Robin ironsikt.
"Nej, jag väger faktiskt fyrtiotvå," sa jag och kollade surt på Robin.
"Skojar du?" utbrast Fredrik och jag vände på huvudet.
Hur snygg får man lov att vara egentligen?
"Ehm.. Nej?" sa jag och höjde ena ögonbrynet.
"Fan, nästan tre dej i bänkpress," sa han och jag log.
Dregelfaktor 10 på han alltså.
"Hejhej, skrytmåns," sa Robin och himlade med ögonen. Fredrik bara skrattade.
"Någon som är avundsjuk?" flinade jag och Robin himlade med ögonen ännu en gång.
"Skulle vi kolla på film eller inte?" frågade Fredrik plötsligt och Robin ryckte åt sej kontrollen som legat på det minimala soffbordet och tryckte på play.

Fredrik

Filmen drog igång. Det var en skräckis. Vad den heter har jag ingen aning om, men ganska läskig var den.
En zombi liknanade varelse hoppade plötsligt fram ifrån ingenstans och Nicci hoppade till. Jag flinade ner mot henne och hon kollade upp på mej och log. Hennes blåa ögon glittrade i mörkret och om inte Robin varit här hade jag utan tvekan lutat mej fram och kysst henne - men han var tyvärr här.
Jag lutade mej ändåså fram, fast till hennes öra.
"Du behöver inte vara rädd.. Jag är ju här," den repliken var en utav de sämsta jag visste men hon fnittrade i alla fall till. Jag lade min ena arm kring hennes midja och drog henne närmare mej. Hon lät mej och lutade sej försiktigt mot min axel. Hon placerade försikigt en utav sina små och mjuka händer i min nacke och började lätt leka med mitt hår. Jag rös obehärskat till och hon flinade brett.
Finns det något vackrare än hennes leenden?
Eftertexterna började rulla och hon reste sej upp. Jag kände hur kylan angrep min ena sida, den hon lutat sej mot. Robin gjorde det samma och försvann ut ifrån rummet, troligtvis för att uppsöka toaletten.
Ett zombihuvud dök plötsligt upp på den svarta tv-skärmen och Nicci hoppade skrämt till. Hon hoppade bakåt och lyckades landa i mitt knä. Jag skrattade till åt henne men höll ett hårt tag om henne. Hon låg likt en bebis i min famn och kollade en aning generat upp på mej. Utan att tänka förde jag hennes huvud uppåt, emot mitt och några sekunder senare gled vi in i en kyss. Hon verkade först bli förvånad, men besvarade den sedan. Hon satte sej grensle över mina lår och jag kände hur hennes händer lätt smekte mitt hår.
Hon hade gjort detta förut.
Hon tryckte sin överkropp lätt emot min och jag började försiktigt smeka hennes mage och rygg.
"Seriöst? Här lämnar man er i fem minuter-" Robins röst ljöd i de lilla vardagsrummet och Nicci drog sej ifrån mej. Ett plötsligt hat emot Robin vällde upp inom mej. Varför var han tvungen att förstöra allt?
Nicci försökte att resa sej upp men jag fick tag i hennes händer och höll henne kvar i mitt knä. Hon kollade förvånat på mej. Jag drog henne emot mej och lyckades få att sätta sej i mitt knä med benen emot Robin (som satt i andra änden utav soffan) och med sitt huvud lutat mot mitt bröst.
"Tro aldrig att jag låter en snygging som dej komma undan," viskade jag i hennes öra och kämpade emot den röda färgen för att sprida sej i mitt ansikte.
Varför sög jag på repliker?
Hon fnissade till och sträckte lite på sej för att nå upp till mitt öra.
"Du är sjukt söt när du är generad, vet du det?" viskade hon och jag kände hur mina kinder hettade till ännu mer. Hon pussade mej lätt på kinden innan hon la sej tillrätta med huvudet mot mitt bröst.
Hoppas detta kunde bli något bara?
_

vill bara påpeka att denna delen var ganska lång (?) nästa kommer vara kortare (a)
men jaja, kommentera annars lägger jag ner den .
*peka på rutan nedanför*

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Lizzi92 - 16 maj 09 - 15:21- Betyg: