Jennie |
Pang!
Jag tittade ut genom fönstret och såg blixten lysa upp den annars mörka himlen. Mina händer skakade på bordet framför mig så jag la nervöst den ena över den andra för att få skakningarna att upphöra. Jag kunde inte sitta ner längre så jag ställde mig upp och började istället gå fram och tillbaka i det lilla rummet. Varför dröjde det så länge? Han skulle ju höra av sig ikväll. Tankarna snurrade genom mitt huvud. Varför lät jag honom gå själv? Jag drog händerna längs armarna, gud vad det var kallt! Jag kastade en blick mot elden enbart för att se att den hade slocknat.
-Fan! svor jag för mig själv och gick för att tända den. Några vedträn senare brann det igen och jag gick tillbaka för att spana ut genom fönstret. Jag var tillslut tvungen att ge upp, tröttheten blev alldeles för mycket. Väl ner bäddad i sängen började jag fundera. Ensam. Det var det jag var. Där bland alla lakan, täcken, filtar och kuddar blev det ännu mer uppenbart än vad det hade varit tidigare. Efter endast några timmars sömn klev jag upp igen, klädde på mig och gick ut. Det åskade inte längre och jag tog ett djupt andetag, luften var så frisk som den bara är strax efter det har slutat regna. Jag lutade ryggen mot Gamla teatern, blundade och funderade vart jag skulle ta vägen. Ingen förutom Viktor visste var jag var, ingen annan ville veta. Jag öppnade ögonen och andades ut, när beslutet var fattat jag började styra stegen mot badhusparken. Väl där, satte jag mig på en bänk och tittade rakt fram och inväntade morgonen. En kylig vind smekte min kind samtidigt som en hand lades på min axel och väckte mig.
-Vad gör du här nere? Viktor lät arg.
-Jag har väl fortfarande rätten att gå vart jag vill? svarade jag.
-Det är klart du har det, jag blev lite förvånad bara. Han gick förbi mig och och plockade upp en en blodig kniv inlindad i en tröja ur ryggsäcken som han hade på ryggen.
-Viktor, vad har du gjort? Jag hade redan räknat ut att jag inte skulle gilla svaret.
-Jag blev orolig för dig, jag ville inte att han skulle kunna skada dig längre.
Tårarna vällde upp i ögonen på mig och började sakta rinna ner för kinderna. Jag förstod vilket fruktansvärt misstag jag hade gjort. Jag skulle inte ha pratat om det som om det var någon jag inte kände. Jag öppnade munnen och började tala igen:
-Du skulle ju bara prata med honom sa du. Varför ändrades det?
-Ja, prata gjorde jag och nu kommer inte han att prata mer.. Han vände sig om och log mot mig. Ett riktigt äckligt leende som talade om att han hade gillat det, han hade uppskattat känslan av att ta någon annans liv.
-Viktor du är sjuk! Jag reste mig upp från bänken samtidigt som han tog kniven och kastade i väg den ut i vattnet.
-Jennie! Vänta! Jag trodde att det var det här du ville, du har ju sagt det hur länge som helst. Du har berättat hur hemskt förföljd du har känt dig. Du ville bli av med honom! sa han när han gick efter mig.
-Du har inte förstått någonting alls, jag ville att du skulle prata med honom. Jag ville att du skulle få honom att förstå. Jag har aldrig sagt att jag ville att han skulle dö! Viktor, du vet inte ens vem det var! Har du någon aning om vet det är du har dödat? skrek jag samtidigt som jag snabbt gick och gjorde mitt bästa för att Viktor inte skulle komma ikapp.
-Nej. Han stannade tvärt. Jag fortsatte gå utan att bry mig om honom.
-Du har dödat min pappa Viktor. Det skadar aldrig att ställa frågor, eller att lyssna.
Jag vet inte om han hörde mig, orden kastades in i vinden och kanske nådde de aldrig hans öron. Och andra sidan brydde jag mig inte heller, Viktor hade tagit min pappas liv, och nu var även Viktor ute ut mitt liv. Jag hade ingen längre. Jag öppnade dörren till Gamla teatern och gick in, nu var jag tillbaka där jag var för bara några timmar sen. I samma rum. Aldrig hade jag trott att det var möjligt att känna sig så ensam som jag kände mig nu. Fast nu, nu när jag inte hade någon kvar att leva för förstod jag inte vad det var som gjorde mitt liv värt att leva.. Det behövdes bara några minuters betänketid, sen var beslutet fattat.
Allt som behövdes var ett rep.
|
| Kommentarer | | Svenssoon - 21 feb 09 - 00:13 | | ehhe mitt namn ju (A) |
|
|
|
