Nästa dag orkade jag ingenting. Jag vill inte äta, jag ville inte dricka, jag ville knappt andas. Allt kändes så meningslöst. Jag tittade på almanackan. Idag var det tre dagar sen jag slutade skära mig. tänk att några dagar kunde kännas som en evighet, det var nästan otroligt. Jag vände mig om och såg på Mimmi. Hon sov så sött. Ångesten lät mig inte sova och jag drog en lång suck och satte mig upp. Plötsligt såg jag att Mimmi öppnade ögonen och såg undrande på mig.
”Sover inte du?” sa hon med nyvaken röst och gäspade.
”Jag kan inte” suckade jag och hon såg på mig.
”Kom hit” sa hon och satte sig upp. Jag reste på mej och gick över till hennes säng och satte mig bredvid henne. Hon la sina armar om mig och då kunde jag inte kämpa emot tårarna längre. ”Jag förstår att du inte mår bra syrran, men du får inte ge upp. Du klarar det här, det vet jag” sa Mimmi och drog handen igenom mitt hår. Om hon bara vetat hur fel hon hade för en vecka senare fick jag återfall.
Återfallet kom en kväll efter att jag bråkat med pappa. Han hade blivit vansinnig över att jag skaffat mej en punkare till pojkvän och jag kommer aldrig glömma vilka ord han kallade mig.
”din jävla ungjävel! Du är en skam för den här familjen! Jag hatar dej!” skrek han åt mig och spottade mig i ansiktet.
”Om jag är en skam, vad fan är inte du?!” skrek jag ännu högre. Pappa fick utbrott och slog till mej så jag flög omkull. Om Mimmi inte kommit in tror jag inte jag hade levt idag.
”Va fan håller du på med pappa!? Låt henne va!” skrek hon och pappa såg argt på henne och gick in i köket för att ta en öl. Jag kunde inte säga nåt, jag hade slagit i huvudet i skohyllan så allt bara snurrade. Blodet rann ner för mitt ansikte. Mimmi hjälpte mig upp på benen och in i badrummet. Hon satte ner mej på en stol och fyllde på badkaret.
”Det gör ont Mimmi.. ” snyftade jag och hon såg på mig.
”Ta det lugnt syrran, jag finns för dej. Så, gå i vattnet nu, jag kommer snart”
Jag la mig ner i det varma vattnet och såg hur blodet från mitt sår i huvudet rann ner i vattnet och färgade det rött. Jag vet inte vad som hände, om jag fick kortslutning i hjärnan eller något, men jag greppade pappas sista rakblad som han hade och skar upp nästan hela min vänstra handled. Om ni tycker det låter hemskt så vet ni inte vad det hemskaste var. Jo, det hemskaste var att när blodet rann som mest från min handled så kom Mimmi in. Hon blev helt stum och stod bara och stirrade på mig. jag täckte handleden och hon brast ut i gråt.
”Förlåt” pep jag och Mimmi skakade på huvuet
”Inte igen” snyftade hon. ”Inte igen” sen stängde hon dörren och gick. Jag låg kvar i badkaret och grät. Varför skulle jag alltid göra min syster besviken?
[fortsättning följer]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Love_Max - 19 nov 06 - 06:52- Betyg:  |
guud vaad bra (': de finns verkligen ingen som kan skriva
så jäkla bra som du :D! |
| Jennisz - 5 jul 06 - 23:17- Betyg: |
| Asbra :D |
| kwakie - 6 maj 06 - 06:47- Betyg: |
Det här är verkligen den bästa novell jag har läst!!!
Kraaam |
| ida1 - 29 apr 06 - 22:15 |
| Skit Bra !! :D:D asså du äger på att skriva !! |
| Between - 18 apr 06 - 04:47- Betyg: |
| åååh, jag har läst alla delarna. Jag vill ha fortsättning, du skriver fantasktiskt bra! |
| Sandra91 - 18 apr 06 - 04:41 |
Du, det här är verkligen en sak du kan!
Jag vill bara höra mer och mer och mer!
Väntar spänd på nästa fortsättning :) |
