~.~.~.When you close your eyes.~.~.~ th-ff del 7 |
Hejsan 8]
här kommer då den näst sista delen utav denna (: tror jag x] Håller på att skriva den sista delen (y) men jaja (: kommentera er blåa (;
köss :*
_
Kapitel 7 - Jag älskar dej så mycket att jag hatar mej.
Abonenten du söker kan inte nå-" jag klickade återigen på rödlur och kastade mej ner på sängen. Den otursamma kudden som låg brevid mej fick jag tag i kastade med all kraft jag hade i väggen. En stor plansch på en hund som skuttade över en sommaräng dalade sakta ner till marken efter att kudden träffat den.
"AAAH!" jag sparkade med fötterna i sängen och kände mej som en tre åring som inte fått godiset den velat ha. Jag la mej platt ner på sängen och kände hur tårarna sakta började rinna ner för mina kinder.
Och jag hatar att jag älskar dej,
Och jag älskar dej så mycket att jag hatar mej.
Och jag skäms för att be
och jag skäms för att gråta.
Mitt hjärta är ditt att förstöra,
låt din vän få veta.
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mej.
Skratta åt det,
för då kommer jag kanske över det.
Min mobil började plötsligt vibrera och jag drog upp den.
Tom stod det på displayen och jag torkade kvickt bort tårarna ifrån mina kinder.
"Hallå?" sa jag tyst.
"Hej Nejla," svarade Tom blygt. "Kan vi träffas? Jag måste prata med dej," sa han och jag kände hur hjärtat började göra volter inuti mitt bröst. (Säkert kullebyttor, om det är lika duktig som mej i gymnastik).
"Ehm.. Visst," svarade jag tyst och försökte dölja min glädje över att änteligen få träffa honom.
"Bra, parken om tio minuter?"
"Okej," sa jag och sedan la vi båda på.
Jag hoppade kvickt upp ur sängen, men hade lyckats trassla in mej i en filt och föll handlöst ner på golvet.
"Djao," sa jag och suckade över min otroliga smidighet. Jag lyckade i alla fall komma upp på benen igen och ställde mej framför spegeln i badrummet. Jag började ta bort de överflödiga tårarna och badade sedan ansiktet i ljummet vatten. När jag torkat ansiktet började jag ta lite foundation för att dölja de mörka ringarna kring mina ögon och några irriterande finnar.
Sju minuter senare var jag vid parkens ingång. Jag började gå innåt för att leta reda på Tom och snart hittade jag honom.
"Tom!" Han vände sej om och fyrade av ett utav sina underbara leenden. Jag sprang den sista biten och när jag kom fram till honom var jag tvungen att lägga band på mej själv för att inte kasta mej kring hans hals och aldrig mer släppa taget.
"Hej," sa han blygt och gjorde en gest emot en bänk där vi satte oss. Jag såg i ögonvrån hur han bet sej nervöst i läppen.
Så oerhört fin är han.
"Nejla?" han viskade. Jag kollade på honom och han kollade på mej. Blått mötte brunt. Brunt mötte blått. Han satte sej en bit närmare mej. Han la en hand kring min nacke och lutade sej närmare mej. Våra läppar nuddade försiktigt varandra och jag slöt mina ögon samtidigt som jag flyttade min hand till hans nacke.
Han drogs plötsligt bort ifrån mej och jag öppnade oförstående ögonen. Johan stod där. Lutade över Tom med handen om hans strupe. Han släppte honom plötsligt och sparkade honom i sidan. Tom rullade runt på mage och höll sej där sparken träffat honom.
Johan vände sej bort ifrån Tom och gick fram till mej.
"Nejla du kan vara lung han kommer aldrig göra dej något mer," hans händer lades på min axlar.
"Han är borta nu, han kommer aldrig mer tillbaka," röster började surra inuti mitt huvud.
Johan pussade mej i pannan och mitt huvud började snurra. Jag började stapla baklänges.
"Det är min dotter! Låt mej vara!"
Rösterna inuti mitt huvud blev högre och högre.
"Nejla, hur är det?" jag såg hur Johan kollade oroligt på mej.
"Du skulle bara våga berätta för dem," Världen runt omkring mej började snurra. Allt blev till geléklumpar där olika färger blandades och mitt bakhuvud började dunka.
"Vafan har du gjort med henne.." Johans upprörda stämma hördes mitt upp bland alla röster inuti mitt huvud.
"Du är inte ens värd att vara min dotter. Som den hora du är,"
Tårar började rinna ner längs mina kinder.
Vad händer med mej?
Jag kände hur mina ben vek sej under mej, hur jag sedan föll emot marken och föll in i medvetlöshetens svarta värld.
|
| Kommentarer | | enannansak - 19 feb 09 - 18:44 | OJoj,
ska läsa nästa nu! |
|
|
|
