Vampyr del tre |
Ok, en sak bara INGEN TWIGHLIGHT FANFIC!! Är en helt annan historia, jag gillar inte Twiglight, men historien om en Vampyr och Människa gillar jag, och det är en JÄVLIGT VANLIG sory, så det är INTE twiglight så bajs =)
kort del nu men hinner inte skriva mer just nu =)
Kapitel tre, Lee.
Det hade gått en vecka sedan jag och Eld började i skolan, jag hade blivigt riktigt bra kompis med Lee, han hade en udda humor och han skröt om sitt asiatiska ursprung. Jag lät han hållas, jag visste troligen mer om honom än vad han gjorde själv, jag visste att han hade brutet benet tidigare i år, han åt mycket asiatisk mat, och hans doft sa att han var frisk och skulle leva ett långt liv, om han inte var med om en olycka såklart.
”Du Lily, kan vi inte hitta på något efter skolan” sa han under NO lektionen, jag såg på honom och undrade om det var så smart.
”Hm, jag vet inte, Eddie och jag ska iväg kanske” sa jag, jag hade slut på lögner, tillslut beslöt jag mig för att säg ja, han blev väldigt glad, påminde om Darkers blick när jag såg honom för första gången. Skoldagen gick långsamt, klockan verkade ta två steg fram och ett steg bak, under sista rasten letade jag upp Eld, jag hittade honom ganska fort, hans doft var betydligt starkare än människornas.
”Vad?” sa han frågande när jag drog undan honom, jag berättade att jag skulle iväg med Lee, han gillade inte idén men han kunde inte stoppa mig.
Efter skolan gick jag och Lee på bussen, han åkte buss, underbart. Vi slog oss ner längst bak i bussen, han sa inte mycket, bara enstaka saker som; ”Där bodde jag förr” eller ”Kolla han går i vår klass” jag sa absolut inget, dofterna var så många att huvudet snurrade på mig. Detta var nog ingen bra idé. När bussen äntligen stannade och Lee reste sig gjorde luften allt mycket bättre, solen hade gott i moln och regnet föll. Lee gick ut mot skogen, jag gick efter, jag kände mig bättre och när Lee inte kollade tog jag satts och klättrade upp i trädet. Jag hoppade till det andra och var snart nere på marken igen, Lee märkte inget, såna som jag är bra på att vara tysta.
”Jo Lily, vad vill du hitta på?” Frågade han, jag slog mig ner på en stubbe, han gjorde det samma, bara någon meter bort, jag började känna mig hungrig.
”Jag vet inte” sa jag kort, jag försökte spela blyg eller något, eller tråkig.
”Ok, men berätta om din familj” sa han och såg på mig, jag log lite.
”Jo, min mamma heter Maria och pappa heter Tommas, min bror har du ju träffat” sa jag och skrattade lite, han skrattade också.
”Jo, trevlig snubbe” sa Lee och sätte sig på stubben som stod precis bredvid min, mina glasögon satt på huvudet, redo om solen skulle komma fram, han såg in i mina ögon, ovetande om vilket monster som bodde inne i mig. Till min fasa lutade han sig fram för att kyssa mig, jag vände bort huvudet, han visste inte vad han gav sig in på, och jag tyckte inte om honom, alls, bara som vän.
”Lee, du är en bra vän, men jag är upptagen” ljög jag, han såg på mig.
”Ok, men jag ger mig inte så lätt” sa han sarkastiskt och log brett, jag skrattade till och knuffade till honom lite lätt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Bolliz - 21 feb 09 - 14:17- Betyg:  | | Jätte bra! Mejla nästa del!(A) | | WithinTemptation - 19 feb 09 - 13:16- Betyg: | Säger som the-rose, jag vill veta hur hon känner över att vara vampys och lite sånt ^^
//Sara | | the-rose - 18 feb 09 - 18:35 | | riktigt bra och intressant, men man undrar vad Lilly tycker om att vara en vampyr och hur hon regerade när hon fick ta reda på det. Man blir lite nyfiken^^ | | gbg_95 - 18 feb 09 - 16:39 | | Som vanligt skrev du jättebra! Riktigt spännande, längtar efter näste del:) | | SecretDream - 18 feb 09 - 15:07- Betyg: | | skit bra :) Mejla? |
|
|
|
