Vampyr Prolog+del ett |
Jag kunde inte andas, hans fingrar var så hårt knutna runt min hals att ingen luft kom in. Jag hostade och kämpade emot honom, hans händer fick ett bättre grepp runt halsen, mitt huvud kändes tungt och jag såg väldigt suddigt. Jag slog mot hans huvud men han reagerade inte äns, det var som om slagen gick rakt igenom honom, sedan hände jag hur något genomborrade min hals, jag kände blodet rinna ner, även om han släppt taget om min hals, kunde jag ändå inte andas. Det brann, mitt sår kändes som om något hällt flytande syra i det, jag slog vilt omkring mig, men han höll mig fast, jag hörde skratt, högt skratt. Jag skrek, så högt jag orkade, jag skrek så länge att mina lungor började kämpa emot mig, dem ville inte skrika mer, och snart, dog jag.
Kapitel ett, uppvaknandet.
Jag vaknade i ett runt rum med vita tapeter, det ända i rummet som inte var vitt var det röda skynket som hängde runt en annan säng, var jag död? Jag kände inte igen rummet, jag hade aldrig varit här. Den vita trä dörren öppnades och en man kom in, han hade långt svart hår klädd i en vit kostym, men det som jag märkte var att han doftade så underbar, hans ögon var gula och han log med perfekta vita tänder.
”Du är vaken” sa han med en röst som lät glad, nej överlycklig, som om han talade med en älskare. Jag kände ingen smärta, vilket var konstigt, jag mindes att min arm hade varit bruten, men nu kändes det hur bra som helst. Mannen stod nu bredvid mig, han la handen vid min hals, sedan log han mot mig.
”Det gick” sa han lågt, sedan kysste han mig på pannan, jag sa inget, jag var inte rädd, vilket också är konstigt, jag menar, jag var på en plats som jag inte kände till, en man hade nyss kysst mig. Jag sa inget, utan njöt av den underbara doften som han gav ifrån sig. Han log mot mig och gick bort mot den andra sängen i rummet, han såg sorgset ner på personen.
”Så synd” mumlade han och drog igen det röda skynket, han såg bort mot mig och gick sedan ut genom dörren. Han stängde den lika ljudlöst som han hade gått, jag såg mig omkring, jag märkte att jag var klädd i en vit klänning, på en stol bredvid sängen stod ett par skor och över ryggstödet hängde en annan vit klänning, dock mycket vackrare. Jag visste inte om jag var stark nog att ta mig upp, det kändes som rummet snurrade när jag säte mig upp, men inte av illamående, det var som om mina sinnen sa till mig allt som fanns i rummet genom att visa mig det, personen i sängen kunde jag lukta, om ändå inte höra att han var död. Jag visste att tre kvinnor stod utanför, dem luktade också gått. Jag kräktes, en av kvinnorna kom in, fast jag kunde känna på mig det innan hon kom in. Hon luktade precis som mannen innan, klädd i en likadan vit klänning som hängde på min stol, vitt axellångt hår och blåa ögon.
”Lugn, det händer för alla förta gången, vad heter ni?” Frågade hon, jag tänkte efter, jag mindes inte.
”Jag vet inte” sa jag lågt, hon log, sedan gick hon bort mot dörren, en annan kvinna kom in och tillsammans hjälpte dem mig att ta på den nya klänningen och skorna.
”Det är vanligt att man inte mins något innan” sa det första kvinnan, hennes hår kittlade mig i ansiktet och jag trodde för en sekund att jag skulle nysa. Dem hjälpte mig ut i hallen, den var också helt i vitt, inga tavlor bara en vit mjuk matta. Kanske jag var död ändå, och detta var himlen, jag togs fram till en dörr, där lämnades jag.
”Vänta” sa jag lågt mot kvinnan som först kommit in i rummet.
”Lugn, detta är något du måste göra själv” sa hon, jag vände mig mot dörren, jag öppnade den, allt i rummet var rött, rött av blod. Jag såg mig omkring, jag var rädd, men min puls var lugn, som om det inte var rädsla ändå. Mannen kom mot mig, han kramade om mig, jag blev så uppslukad av doften så jag gjorde inget för att kämpa emot.
”Välkommen till vår familj” sa han och släppte mig, han såg på mig.
”Jag är Darker” sa han och la sin hand på min axel, hans perfekta leende gjorde mig svimfärdig.
”Och du är, Malena” sa han, jag såg på honom, det kändes rätt, jag ÄR Malena, jag behöver inte heta det, men det är jag, Malena. Han log och kramade om mig igen, sedan tog han mig in i ett litet rum vars dörr satt längst in i rummet. Där inne gav han mig ett glas, men något rött i, tjockt och rött, som blod, doften som kom från drycken var så god, att jag inte kunde låta bli att dricka. Det som skulle bli en klunk slutade med att det blev tre hela glas, sen kände jag mig så mätt och stark att jag inte kunde få ner en droppe till.
”Du var hungrig” sa Darker med ett skratt, jag kunde känna en konstig känsla i mina ögon och tänder, jag kände mot min mun, mina tänder var två centimeter längre än vanligt, sylvassa, det fanns en spegel, jag rusade fram. Mina tänder var som huggtänder och mina vanligen bruna ögon var nu iskallt blåa. Mitt svarta hår hängde ner i ansiktet och runt munnen var det massor av, blod.
”Jag är ett monster” mumlade jag, Darker kom fram och torkade bort blodet runt min mun.
”Nej du är vacker, så otroligt vacker” han kysste min kind, ha hade rätt, jag var vacker. Malena är vacker.
del ett då =) kommer mer snart
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | humorrik - 19 feb 09 - 18:38- Betyg:  | Jag älskar att läsa om vampyrer.
Skumt ba att hon syndes i spegeln, me jaja det e ju din istoria | | WithinTemptation - 19 feb 09 - 13:06- Betyg: | Det var ganska så bra :D gick lite fort, men bra var det :)
//Sara | | gbg_95 - 18 feb 09 - 16:32- Betyg: | Spännande och riktigt bra skrivet!
Ska läsa de andra delarna du har lagt ut ;) | | SunZeth - 18 feb 09 - 06:40 | Hmm...
Det var ganska bra ^^
Mejla? |
|
|
|
