Den menlösa flickan /oneshot, troligen\ |
Lilla obetydliga emma drog borsten snabbt egenom sitt långa hår
som hon färgat svart, Hennes mamma ropade högt där nerefrån
-KOM NER SKITUNGE, ELLER SKA DU SKOLKA DIN MES? INGEN FRUKOST FÖR DIG IALLAFALL!
fan också tänkte emma, hon visste att om hon inte hade varit så långsam hade
hon fått frukost.. Aja, nu kunde hon inte göra något.
Hon satte på sig sina svarta jeans och en gammal tröja som låg över stolsryggen.
Och drog kajal runt sina blåa ögon som redan var fyllda av svart-hat.
Hon gick sakta nerför trappan för att försöka lista ut vad som väntade henne.
Skulle pappa vara uppe? Skulle han ge henne några örfilar innan hon fick gå till skolan.
Men till sin lättnad såg hon att det bara var mamma som stod därnere och rökte.
Emma hatade henne lika mycket för att hon lät honom göra så mot henne.
Men det var bättre att bli ignorerad än att bli slagen så hårt att man knäcker näsan muttrade emma.
Emma var bara 11 år, men redan väldigt mogen, Det var någonting som hade förstört hennes livliga blick
och hennes somriga leende. Ingen visste vad det var. Bara emma.
Hon flackade med blicken hit och dit i köket för att leta efter några brödkanter.
Förgäves. Hon smet in bakom trappan och tog sin väska och sin jacka som låg slängda på marken.
Hon hörde sin mamma svära något åt henne, men orkade inte ge henne någon uppmärksamhet.
Hon gick ut i den kalla luften, kylan bet sig fasst i hennes läppar och hon började gå i snabb takt för att öka värmen.
Hon skymtade en av killarna i sin klass som bodde på gatan, hon ökade takten ännumer.
Hon ville inte prata med honom,ända sedan han såg när hennes pappa slängde ut henne i snön, har han varit väldigt irriterande snäll mot henne.
Hon smet in bakom en stor tall som stog på någons gård. Hon såg genom barren att han tittade sig
förvirrat omrking, förmodligen undrade han vart hon tagit vägen. Hon skrattade tyst för sig själv.
Hon skulle gärna ha någon att anförtro allt åt, men tänk om hennes pappa får reda på det? Vad skulle han då göra.
Hon ville inte ens försöka ta reda på det. När Jacob hade gått förbi smög hon ut från sitt gömställe
och borstade av snön från byxorna, Hon började springa för att inte komma försent.
hon hade tur, lektionen började precis när hon kom fram till den röda lilla skolan. Hon gick till sin plats och började rita i sitt ritblock.
Resten av dagen var tråkig,händelselös och precis som alla andra dagar.
Hon dröjde sig kvar i klassrummet ett litet tag, men när läraren skulle låsa visste hon att hon inte kunde stanna nå mer.
Hon började sakta bege sig hemmåt. Emma fnös när hon tänkte på tanken hem.
Det hon bodde i var ett hus, men absolut inte ett hem. När hon kom hem såg hon inte bara pappas gamla vita volvo.
Där stod också en splitterny vinröd ford, hon tittade in genom köksfönstret, Där såg hon en medelålders tant sitta och prata med pappa och mamma i köket.
Hon såg på pappas ögon att han var arg, dom blixtrade av hat. Hon låste försiktigt upp dörren, och ropade ett svagt hallå.
-ÅH emma va?, hej, trevligt att träffas, jag är anna. Jag kommer från socialen.
-eh, ja. va? socialen? vad är det?
Anna skrattade lite, Men Emma kunde fortfarande se allvaret i hennes små gröna ögon.
-Vi tar hand om barn som inte kan bo hos sina föräldrar.
Emma tittade fundersamt på henne, vad gjorde hon här egentligen?
-Hm, jo det är så. Att en ung pojke i din klass. Jacob?
- mm, jag vet vem det är.
- Iallfall, han säger att han har sett din far, misshandla dig upprepade gånger,
Är det sant emma? du kan prata med mig.
-Öhm, eh, öh. Hon sneglade på sina föräldrar men täntke sedan, ÅT HELVETE MED DOM,
Dom har misshandlat mig både fysiskt och psykiskt.
-JO, så är det, varje dag i minst ett år.
-Ja, vi var rädda för det, med tanke på hur ofta du har varit på sjukhus.
Emma sneglade på Anna från sin svarta lugg, hon verkade mena allvar.
-Så du ska få komma med oss och bo på fosterhem tills nån vill adoptera dig.
Allting hände så fort, hon visste inte vad hon skulle göra.
-Jag har redan packat dina kläder, du kan inte bo kvar här i en dag till,
men jag lovar att du kommer få det bra hos oss.
Vad skulle hända med emma nu? Det hade hon ingen aning om,
men hon hoppades att det skulle styra bort från olyckan hon levde i nu.
Kanske inte den bästa novellen, men tyckte den hade ett bra budskap.
Är inte säker på att jag ska fortsätta, vad tycker ni?
KOMMENTERA!:*
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | thaNAMEisPSYCHO - 21 feb 09 - 13:07 | svar till anything om hon nu ser detta :
joo, fick min inspiration därifrån, nyss läst ut den förstår du :) | | anything - 19 feb 09 - 21:09 | | den va fin, påminner lite om pojken som kallades det <3 | Sindy_15 - 18 feb 09 - 17:02- Betyg:  | | Den här var väldigt bra! | | turbo001 - 17 feb 09 - 01:06 | | Jag tycker att du ska fortsätta <3 Den va skit bra :D |
|
|
|
