Nindë Silverdolk - Del 016 |
Jag lärde mig fort, sade både Aidien och Galadriel, men i Lórien har man ingen uppfattning om tiden. Det enda som jag märkte var att jag fler och fler gånger vann över Aidien när vi fäktades - utan att den blodröda dimman sänkte sig för mina ögon och eldade på mina krafter. Jag märkte också att jag alltfler gånger fick rätta Galadriel, och det visade sig att jag hade rätt när vi tittade i historieböckerna, och att jag gång efter annan klöv Aidiens pilar på måltavlan.
Jag minns det inte riktigt tydligt, men någon gång - på hösten tror jag att det var - sade Aidien till mig att han inte kunde lära mig mer om stridskonst. Haldir övertog min utbildning inom det området, och på vintern samma år överlät Galadriel min undervisning till Celeborn, också hon oförmögen att lära mig mer.
Och inte nog med att jag långsamt blev bättre och bättre på slagfältet. Jag följde också andra intressanta händelseutvecklingar. Till exempel Elicorns och Maídils relation. Hur skattmästaren gick till Aidiens far för att tala med honom, och sedan hur han - helt i onödan - uppvaktade Maídil. Det var faktiskt riktigt sött. Och på sommaren samma år som Haldir och Celeborn övertog min utbildning, förlovade de sig.
Utöver bågskytte och fäktning hade Aidien lärt mig knivkastning, att strida med spjut, strid utan vapen och även strid med både en och två dolkar. Men nu, när jag ser tillbaka på min utbildning ser jag en brist som varken Haldir, Aidien eller Glorfindel tänkte på. Jag fick hela tiden personlig träning, jag stred mot en eller flera personer, men aldrig tillsammans med någon, som soldaterna gjorde ibland. Jag kan klara av en stor strid när det hela gäller att hålla sig vid liv, och strida för den ena eller andra sidan, men samarbete är jag ganska dålig på.
I vilket fall som helst förflöt årstiderna utan att jag märkte det - och min kropp utvecklades, även det utan att jag märkte det. Det enda som tydde på att jag höll på att bli kvinna var att jag började få mina måntaliga blödningar, och att jag några gånger fick gå till Cuthelinen och be honom utvidga överdelen av min harnesk, eftersom att jag hade svårt att andas.
Med andra ord såg jag bara problem i mitt kvinnoblivande.
Det höll på att bli höst igen när drottning Galadriel och kung Celeborn kallade mig till sin audienssal.
|
|
|
|
