Alla ni som vill läsa mer dikter av mig, bli medlem på www.bloglovin.com, det tar 1 min, och sök efter min blogg, www.annamariafrida.blogg.se och bevaka den. Då kan ni via bloglovin se varje gång jag uppdaterat! :) Har ni en blogg bevakar jag gärna er.
Jeremy
Jag vände och gick in. En förlamning verkade släppa, mina tankar återgick till det kaos de befunnit sig i i en vecka nu. Det var nästan som att vakna. Som när man gått i sömnen och upptäcker att man är nån stans med man har ingen aning om hur man tog sig dit. Man liksom bara är där. Jag såg ner på mina händer, de var hårt knutna. Jag ryckte till när jag såg dem. Släppte genast mitt hårda grepp. Knogarna hade vitnat men färgen växte snabbt fram, röd och lysande. Jag tittade upp och insåg att folk stirrade på mig. Jag kände mig bortkommen, blottad på något underligt vis. Deras blickar verkade fräta små hål över hela mig, jag försökte fokusera på något vettigt men hela tiden ringlade samma tankar plötsligt runt i huvudet på mig. Vad hade jag egentligen sagt? Vad hade fått mig att tappa behärskningen på det där viset?
Alicia och Yacmina stod plötsligt framför mig. De hade samma tighta kläder som vanligt och ansiktena var hårt sminkade. De luktade tuggummi och söt parfym. Jag ville helst bara försvinna. Bort från allt. Det hade gått dåligt från starten och jag ville inte vara kvar längre. Men när en hel korridor med spänd förväntan och nyfikenhet riktar sina blickar mot en och det blir nästan helt tyst, då är det inte läge att fly. För vänder man och går då, då behöver man aldrig mer komma tillbaka. För då undrar folk mer än någonsin. Då nöjer de sig inte med att titta, då anfaller de också. Inte för att det skulle göra min något egentligen, för inom mig var jag redan död. Hade redan gett upp och slutat hoppas. Men ändå, ändå vill man inte förlora. Man får stå upp.
Så jag stod. Yacmina öppnade munnen och det fanns liksom ingen återvändo.
- Johanna är en riktig hora, du har rätt i det. Jävla fittkärring är hon.
Hennes ord träffade mig med sådan kraft att jag själv blev förvånad. Jag hade ju inte menat vad jag sagt, eller? Nu såg hon uppskattande på mig och smackade ljudligt på tuggummit. Sen vände hon sig plötsligt till alla som sett på,
- Johanna är en hora, fy fan. Hon spottade fram orden. Alicia nickade vid hennes sida. Människorna började sakta också nicka och återgå till vad de hållit på med. Alicia mötte min blick och knyckte med nacken så att håret flög. De svaga lysrören i taket speglades i varje litet glansigt hårstrå. Hon log. Nästan så hon såg nöjd ut. Så vred hon på sig och gick. Klackskorna trippade allt längre bort. Själv stod jag kvar. En obehaglig känsla spred sig genom mig. Ett obehag och en magkänsla som sa att det faktiskt ändå kunde bli värre.
Och jag som trodde att jag nått botten,
om jag vetat vad fel jag hade då.
Johanna
Jag visste inte att det kunde kännas så. Att man kunde bli så tom. Att ett par ord kunde slita ut allt som fanns inom en och bara lämna tomrum. Jag visste inte att det kunde kännas som att man verkligen på riktigt var tom och jag visste inte att hjärnan faktiskt kunde stänga av. Jag visste inte hur det kändes när man tappade allt hopp,
för ens nu. Jag visste inte att det var så enkelt för en person att släcka en livslåga som man trott brunnit stark och säker. Jag visste inte att saker kunde börja så fort, och ta slut så fort. Jag visste inte hur det kändes att hata sig själv, hata sig själv för att man älskade någon. För att man på riktigt älskade den personen som just gjort inbrott i kroppen och stulit en hel själ. Stulit hjärtslagens riktiga mening och bara lämnat ett tomt meningslöst dunkade. Jag visset inte att känslor helt plötsligt kunde ta över kontrollen och jag visste inte att tårar kunde bilda vattenfall. Jag visste inte att världen kunde försvinna och bara bli obetydlig. Visste inte att det kunde gå så fort och hände utan att man riktigt hann med. Jag visste inte att det kunde vara så tungt att ta ett enda litet steg till och jag visste inte att en människas ord kunde mörda.
Men nu visste jag.
Jag hade sovit hela natten. Jag hade stupat i säng och sovit utan en enda dröm. Sovit utan att vakna för ens väckarklockan ringde. Som en robot gick jag upp, åt frukost utan att behöva tvinga mig själv. Åt maten utan att det smakade och utan att jag kände mig varken mätt eller hungrig. Borstade håret och drog på min mina kläder. Mötte min blick i spegeln utan att känna mig äcklad och ful, utan att känna min någorlunda nöjd. Det var inte jag där i spegeln.
Jag gick till skolan. Solen sken men värmde inte. Det kryllade av folk när jag närmade mig. De sprang hit och dit som yra höns, jag fick inget fokus på dem. Mina ben gick av sig själv.
Men om jag vetat, om jag vetat vad som väntade hade jag vänt på direkten..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
jagkanintegunga - 21 mar 09 - 14:39- Betyg:  |
| Du är grymt bra:)<3 |
| NotJoyJustSorrow - 18 feb 09 - 15:23- Betyg: |
| Grymmmmmt braaa!! :) mejla när nästa del kommer :) |
| DracoLove - 18 feb 09 - 01:35- Betyg: |
Men så där får du väl inte sluta heller ?? :@ :O
Haha xD
Så jävla bra alltså, din novell äger !!
Jag dampar verkligen loss på de äckliga fjortisarna Alicia och Yacmina ..
// Polly |
| Niz0 - 17 feb 09 - 23:24- Betyg: |
| Superbra som vanligt :) Mejla nästa?:) |
| tjoh - 17 feb 09 - 18:44 |
åååååh så bra ! ( som vanligt :d)
men det visste du nog redan.
sjuktbra! |
| Sarisens - 17 feb 09 - 16:56- Betyg: |
MEJLA NÄSTA!
D
U
K
O
M
M
E
R
B
L
I
FF
Ö
R
F
A
T
T
A
R
E
N
Ä
R
D
U
B
L
I
R
S
T
O
R
T
R
O
R
J
A
G
.
D
U
S
K
R
I
V
E
R
I
A
L
L
A
F
A
L
L
S
O
M
E
N
!
!
!
! |
| Miccq - 16 feb 09 - 22:46 |
| jag vill ha happytimes :< |
| JessicaKarlsson - 16 feb 09 - 21:59- Betyg: |
ååh, jag säger som woops :o
haha xD
mejla :) |
| Notchii - 16 feb 09 - 21:40- Betyg: |
| Jag vill veta mer!! Skicka nästa del tack^^ |
| woops - 16 feb 09 - 20:54 |
Nej, säg inte att det kommer mer dåliga saker :((
Stackars Johanna! Alltså.. nej, fy, jag vill bara veta vad som kommer hända (tror jag) :D |
