Du Har Rätt Till Ett Bra Liv... (Svenska uppgift) |
(Ja, vi fick en skoluppgift som gick ut på att skriva en novell inom en viss kategori, och kategorin jag valde att skriva om hette "Du har Rätt Till Ett Bra Liv Men Du Måste Hämta Det Själv"
Och varje ord är sant...)
Du Har Rätt Till Ett Bra Liv men Du Måste Hämta Det Själv!
Alla har rätt till ett bra liv och det stämmer att man måste hämta det själv, många tror säkert att man kan sitta hemma i soffan och vänta på att det ramlar ner i knät på en men så funkar det inte. Alla människor går säkert igenom något någon gång i livet, något som känns så svårt eller deprimerande att man inte orkar med att leva längre. Det hände mig i slutet av 2008, då föll mitt liv i bitar steg för steg.
Det hela började i februari 2008 då jag råkade starta en brand i min familjs hem, och mina djur blev kvar i mitt rum där den började. Den natten var nog den värsta i mitt liv, att stå på en gata och se sitt barndomshem flamma som ett majbål det är något som jag aldrig kommer att önska någon annan inte ens min värsta fiende. Tiden efter branden var svår och jobbig för oss alla men det blev bättre och jag gick i skolan som vanligt och umgicks med vännerna, enda skillnaden var att vi bodde i en lägenhet på en annan ort och det blev man till slut van vid. Och så började man i andra ring efter sommarlovet och så småningom blev det ju dags för APU, jag hade fått min plats på polis rytteriet i Malmö men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag minns inte helt exakt men jag tror att det var veckan innan vi skulle ut på APU i september som allting blev så fel, min pappa lades in på universitetssjukhuset i lund och vi visste inte varför. Mamma berättade att han hade svimmat på jobbet under natten och då förts dit, dagen därpå fick vi veta att det var en tumör som tryckte på synnerven och att läkarna skulle operera bort den. Ingreppet skulle vara helt okomplicerat och det var tydligen ett ganska vanligt ingrepp, men ingen hade kunnat ana att det skulle bli så mycket värre…
Det var en fredagsmorgon och operationen inleddes och avslutades utan något problem, men sedan var det något som inte stämde. På uppvaket så vaknade han inte, de tog ner honom till röntgen och såg någonting som de inte kunde identifiera. Men morgonen därpå fick vi veta det. Det var en stroke på vänstra hjärnhalvan, och den helgen som följde var nog den svåraste jag någonsin har genomlevt. Min pappas hjärna svullnade så mycket att den inte fick plats inuti huvudet och trycket ökade och blev för högt, fem gånger på en helg opererade de honom och sen var det bara att vänta. Alla hans vänner och min familj vankade av och an där hemma och hälsade på så ofta vi hann med och sen fortsatte vi vänta. Och i oktober fick vi det svaret som vi inte ville ha, han skulle inte klara sig, hans vänstra hjärnhalva var död.
Den 12 oktober stängde de av hans respirator och allting som höll honom vid liv, femton minuter senare var han ute ur allas liv. Kort efter hans begravning flyttade vi tillbaka till vårt hus men utan honom.
Efter det var mitt liv meningslöst, jag spenderade mina dagar med att antingen gråta eller tröstäta. Det var det som gällde för mig, Jag var ofta hemma från skolan och bara deppade. Jag tänkte hela tiden tanken ”Varför jag? ”Varför inte någon annan?” Ingen förtjänar något sånt här, det borde inte få hända någon men det drabbade min familj. Efter en vecka var jag tillbaks i skolan men allting var annorlunda och jag stängde in mig i mitt skal så ofta jag bara kunde, och det blev bara värre och värre men så berättade jag det för några i klassen speciellt för en tjej som vet hur det är att gå igenom något sånt här och hon sa ”Det blir kanske lite lättare när du lär dig leva med det och accepterar det,” Efter ett tag så förstod jag vad hon menade, och då förstod jag också betydelsen av ”Alla har rätt till ett bra liv, men du måste hämta det själv” Även om man går igenom något som är svårt eller deprimerande och man känner att livet är meningslöst så måste man samla kraft till att orka ändra på det, det är bara individen som det rör sig om som kan ändra på tillvaron. Där har man ett val, man kan fortsätta att gömma sig under täcket och vägra att fortsätta leva eller så kan man inse att den man älskar aldrig kommer tillbaka men lever kvar inom en och att livet går vidare hur jobbigt det än är ibland. Man måste tänka positivt, det är inte alltid svårt eller ledsamt att leva för det kan också bringa massor med glädje med sig.
Jag kan inte säga att jag har hämtat mitt bra liv, men istället för att fortsätta bakåt så kämpar jag mot vinden och tar mig framåt för innerst inne vet jag att det är bara jag som kan ändra på mitt liv. Jag och ingen annan, jag kan fortsätta att begrava mig i mitt skal och stänga in mig i sorgen men det kommer till slut att förstöra mig och därför gör jag nu mitt val. Trots att det kommer att bli det svåraste jag någonsin gjort så måste jag upp på hästen igen och gå tillbaka till det livet som jag levde innan, jag vet att det kommer att bli jobbigt och att jag kommer vilja vända tillbaka men jag har vänner som inte kommer att tillåta det. De kommer alltid att knuffa mig framåt så fort jag vill stanna eller gå bakåt, Livet blir inte mer än vad man gör det till så man får helt enkelt göra ett val och fråga sig själv hur man vill ha det. Men samtidigt kan jag inte säga att man inte ska sörja, det måste man ta sig tid till men alltför många fastnar där och glömmer det att de har en lång väg kvar att gå men de ser bara ett stup där vägen egentligen fortsätter. Det gjorde jag länge men någon eller kanske jag ska säga några fick mig att göra mitt val, och jag vill inte mista den jag är. Sorgen är långt ifrån avklarad och jag kommer att må skit många gånger i framtiden men jag kommer också att vara glad och kanske till och med lycklig, när jag ser tillbaka på alla minnen och saker man upplevt.
Vill man ha ett bra liv får man hämta det själv, det kommer inte in genom dörren och ramlar ner i knäet på en när man sitter och deppar. Förr eller senare måste man gå vidare för det livet man vill ha finns där ute någonstans i världen, man måste bara hitta det.
|
|
|
|
