Alltid din del 4 |
Det händer inte särskilt mycket i denna del, men den är nödvändig att ha iallafall.
Efter ytterligare några timmar på stan bestämmer vi oss för att åka hem och möta det som väntar oss. Vi går mot busshållsplatsen och inser att nästa buss går först om en timme eftersom bussbolaget håller på att omorganisera och därför inte kör mer än några gånger om dagen. Under den tiden hinner jag inse att en bil i den här staden nästan är ett måste och att det får stå med på morgondagens att göra lista.
”Hur kommer vi hem nu då?” Säger Elyon.
”Jag vet inte, vi får väl försöka få tag på någon. Jag kan prova ringa mamma” Säger jag och tar upp mobilen från väskan och slår numret. Jamie svarar nästan direkt men säger att hon är på jobbet och inte har en chans att komma ifrån innan 5, men hon säger att jag ska försöka få tag på antingen Dean eller Alex. Vilket inte låter särskilt lockande, i alla fall inte Alex. Men jag inser rätt snabbt att jag inte har något annat val om vi inte vill stå och vänta en timme, så jag säger hejdå till mamma och ringer Alex mobil istället. Det tar lite längre för honom att svara än det gjorde för mamma, men efter kanske 8 signaler svarar även han.
”Hej jag vet att jag utnyttjar dig, men är du upptagen?” På andra sidan luren har Alex börjat skratta innan han svarar på min fråga.
”Jag förstod nästan att du skulle ringa, självklart kan jag hämta dig. Vart är du?”
”Hur kunde du veta att jag ville ha skjuts?”
”Jag visste att det inte går några bussar vid den här tiden och förstod att du inte visste det, så jag var beredd”
”Okej då, vi är vid busshållsplatsen nedanför Caféet vi fikade på förut. Går det bra att du skjutsar hem Elyon också, du vet väl var hon bor?”
”Visst, jag är där om 10 minuter” Säger han och lägger på luren. Jag vänder mig mot Elyon som nu står och kollar på några killar längre bort på gatan.
”Vilka är det där?”
”Det är Nathan, Eric och Seb”
”Jaha okej, och vilka en de då?”
”Några killar från skolan bara, de går sista året” Säger hon och rodnar.
”Du gillar någon av dem va?”
”Varför tror du det?”
”Du har aldrig kunnat dölja något sådant för mig och tydligen inte nu heller. Så vem av dem?”
Elyon rodnar ännu en gång och pekar på den längsta ljushårige killen, och ska jag vara ärlig så tycker jag också att han är rätt snygg med sina blå surfshorts och sin vita t-shirt som visar hans vältränade mage. Han liknar faktiskt Tom en del, nästan samma hårfärg och samma klädstil.
”Han liknar Tom om jag ska vara ärlig”
”Jag vet, han och Tom hänger rätt ofta med varandra så de blir väl rätt lika tillslut, man brukar ju säga att man blir som man umgås.
”Det är ju sant, så vad heter han då?”
”Seb, eller Sebastian heter han väl egentligen, men jag har aldrig hört någon säga det”
”Okej. Vad säger du ska vi inte gå bort till dem och prata ett tag. Alex sa att det tar 10 minuter innan han är här” Elyon ger mig en konstig blick och vägrar gå över dit, men hon vänder sig ändå om och kollar mot dem igen i samma stund som någon av dem vinkar till oss. Jag bestämmer mig för att dra med Elyon över gatan för att prata med dem, vilket hon inte tycker är någon bra idé men hon följer ändå med efter att jag har lovat att prata mest.
”Hej”
”Hej, ni såg så ensamma ut när ni stod själva där borta så jag tänkte att ni kunde komma hit och prata med oss istället.” Säger killen som vinkat nyss.
”Jaha okej. Jag heter Lee förresten och Elyon vet ni säkert redan vem hon är”
”Okej, jag heter Nathan och det här är Eric och Seb, säger han och pekar först på den kortaste killen och sedan på den långa som jag redan visste vem det var. Nu på nära håll ser jag att ingen av dem är särskilt korta även om Eric sett rätt liten ut på långt håll.
”Dig har jag inte sett förut, du är ny här va?” Säger Seb
”Ja jag har flyttat hit för någon dag sedan”
”Okej, så hur känner ni varandra? Jag menar, har ni känt varandra innan?”
”Jo vi har varit bästa kompisar sedan vi var små men har inte träffats på något år” Säger Elyon och jag blir förvånad över att hon över huvud taget vågat öppna munnen. Hittills har hon sett ut som en pinne bredvid mig men jag blir glad när jag märker att hon inte är lika blyg längre.
”Jaha så ni kände varandra innan ni flyttade hit”
”Ja, vi har växt upp tillsammans och nu bor vi på samma ställe igen.” Vi fortsätter prata ända till Alex kommer och jag får veta att de också har varit vänner sedan barnsben och att de snart kommer att ”splittra” sitt gäng eftersom Eric flyttar efter skolan är slut.
”Hej” Säger Alex och liver ut ur bilen bakom oss.
”Tja Alex, vad gör du här?”
”Jag tänkte hämta dessa två” Säger han och lägger armarna runt våra axlar.
”Hur känner du dem? Eller just ja, Elyon är ju Toms syster, men varför hämtar inte han?” Säger Eric med undrande tonfall.
”Elyon kanske är Toms syster men Lee är min” Säger Alex triumferande. Jag ser på deras blickar att ingen av dem tror på det Alex säger och den som fört öppnar munnen är Nathan.
”Menar du flickvän, för alla vet att du inte har någon syster Alex. Men jag trodde du och Nathalie är tillsammans”
”Jag är tillsammans med Nathalie, och precis som jag säger är Lee min syster. Eller okej inte riktig syster men vi är styvsyskon.”
”Jaha det förklarar ju en del” Säger Seb.
”Ja det gör det. Men vi måste verkligen åka nu, jag har lovat att träffa Nathalie efter jag hämtat dessa två.”
”Okej, vi syns.” Säger Nathan medan vi sätter oss i bilen och åker iväg.
Vi hinner inte långt innan Elyons mobil ringer och jag förstår att det måste vara Tom. Hon pratar några ord med honom innan hon räcker över telefonen till mig och mimar att han vill prata. Jag inser att han måste ha listat ut vem jag var där på caféet idag och det är med darrande händer jag tar luren.
”He…hej” Säger jag och lyckas inte få rösten att låta stadig, jag har inte velat inse det tidigare, men jag är väldigt nervös inför att tala med honom.
”Lee, är det du?” Säger han och jag kan med lättnad säga att han är minst lika nervös som jag. Innan jag svarar samlar jag kraft för att inte börja gråta medan jag pratar.
”Ja det är jag” Det bli tyst ett tag efter det innan han säger ”Varför? Jag menar, vad gör du här?”
Hans ord sårar mig och jag måste återigen kämpa för att inte börja gråta, men jag känner en hand runt mina axlar och hur Elyon tar telefonen ur mitt grepp. Hon måste ha sett att jag inte klarar mer och tar istället själv telefonen och säger åt Tom att jag inte orkar prata just nu innan hon lägger på.
”Det där var nog ingen bra idé, jag borde ha pratat med honom först.” Säger Elyon med orolig röst.
Jag nickar och känner hur tårarna än en gång börjar rinna och orkar inte ens dölja de för Alex.
” Han frågade varför och sedan vad jag gjorde här” Säger jag mellan gråten och kollar upp mot Alex som inte verkar förstå något av det som just hänt. Jag ser Elyon sitta och spänna sig så som hon alltid gör när hon är arg.
”Elyon du behöver inte vara arg, både du och jag känner honom och vet att han inte har så lätt att uttrycka sig.” Säger jag efter att ha lugnat ner mig och nästan slutat gråta.
”Jag vet, men han borde inte ha sagt så där till dig, jag menar det var ju faktiskt han som ville prata och inte tvärt om.”
”Du har rätt, men han kanske inte tycker att det är särskilt kul att träffa mig igen, nu när han har tjej och sådant menar jag. Det kanske blir jobbigt.” Vi fortsätter att diskutera hans anledning till att ha uppfört sig som han gjort ett bra tag under bilresan.
”Jag fattar inte vad allt det här handlar om, men jag förstår att det har någonting med tidigare idag att göra, eller hur?” Säger Alex som fram till nu suttit helt tyst.
”Ja det har det, men kan vi ta det hemma ikväll istället, jag känner mig inte på humör att prata om det nu.”
”Okej visst, vi är ändå framme vid dig snart Elyon.” Säger han och vänder sig om mot henne i baksätet innan han svänger in på en uppfart till ett stort blått hus där han stannar och Elyon kliver ut.
” Jag ringer dig senare ikväll” Säger hon och smäller igen dörren.
|
| Kommentarer | | livskraft - 18 feb 09 - 01:59 | | riktigt bra :) |
|
|
|
