Om en flicka del 3 Blodig och mörbultad |
Såhär slutade del 2:
- Pappa...?
- TYST! Våga inte ge ifrån dej ett ljud till!
My försökte fly ut genom dörren, men pappa blockerade den och låste sedan och stoppade nyckeln i byxfickan.
- Tänk inte ens tanken att smita!
Han började klä av sig sina egna kläder.
My var så rädd att hon mådde illa och skakade.
Hon ville inte vara med om det här.
För andra gången på 2 dagar klättrade My ut genom fönstret.
Den här gången hon packat med sig en väska.
Hon hade inte packat så mycket, bara det som hon tyckte var tillräckligt viktigt: kläder, underkläder, hårborste, lite smink, pengar, mp3...
Hon stoppade ner busskort och mobil i fickan och hoppade ut.
Hon började springa bort mot tåget, samtidigt som hon tog upp mobilen ur fickan igen och slog Gustafs nummer.
Det gick fram flera signaler ut att någon svarade.
Telefonsvararen gick på och la på.
Hon prövade att ringa igen, och Gustaf svarade efter många signaler.
- Hallå? svarade han sömnigt i luren.
- Hej! Gustaf, jag måste få bo hos dej!
- My? Vafaan ringer du så sent för?
- Jag måste få komma til l dej!
- Nu?
- Ja, NU!
- Kan du itne komma lite senare, jag ligger ju och sover.
- Nej det kris! Jag MÅSTE få komma!
- Okej, okej! Tare lugnt! Kom då.
- Jag förklarar när jag kommer.
- Okej, vi ses om en stund då.
- Ja, hejdå.
- Hejdå.
- Så, vad har hänt?
Gustaf tittade ner på muggen med te.
- Eh...
- Tveka inte, du vet att du kan berätta allt för mej.
- Min pappa ahr våldtagit mej.
- VA?! Gustaf satte teet i halsen och hostade till: Har han... Men han som... Han som verkade... okej!
- Jag vet... Jag är förbannad på honom. Jag hatar honom för det han har gjort, men han är min pappa, så jag inte låta bli att älska honom i alla fall...
- Jag trodde faktiskt , ärligt talat, att han aldrig skulle göra något sånt!
- Det trodde väl jag me!
- Hur mår du?
- Vad tror du? SKIT!
- Förlåt... Klarar du att sova på soffan i natt eller? Jag orkar inte gå ner och hämta extrasängen.
- Nej men det är lugnt.
- Vad bra.
My vaknade av att telefonen ringde.
Hon fick syn på Gustaf.
- Hur mycket är klockan egentligen? frågade hon.
- Halv 12.
Gustaf svarade:
- Gustaf.
- Hej Gustaf, det är mamma.
- Jasså, hej mamma.
- Har du hört något om My? Hon har tydligen stuckit igen. Vet du avrt hon finns någonstans?
- Nej, jag har inte hört något om My, och jag ahr itne en blekaste aning om vart hon kan ha tagit vägen.
- Nehe. Om du får syn på henne så kan du väl försöka få henne att åka hem? Hennes pappa skulle tydligen ringa polisen.
- Ja, det ska jag göra.
- Ja, hejdå.
- Hejdå.
Gustaf la på.
- Din farsa tänker ringa polisen.
- VA?! Polisen? Är du säger?
- Morsan sa det.
- Men han har ju våldtagit mej...
- My, det finns bara hans ord mot dina.
- Jag vet... Men... Men...
- Men vad då?
- Jag vet inte...
- Du måste hem.
- Hallå? Min pappa har våldtagit mej!
- Ja, det kanske går att... ordna upp?
- Kör du mej?
- Klart jag gör.
- Klarar du dej själv in den här gången? Dina föräldrar tyckte inte särskilt bra om mej...
- Nej, det är lugnt, men du kan väl stå kvar här utanför en stund?
- Jo det kan jag göra.
My gick in i trapphuset och låste upp dörren till lägenheten.
- Hallå?
- My! Vart har du varit? röt pappa.
Han var väldigt arg.
Inte ledsen, inte glad, inte orolig, bara arg.
- Kom hit din ungjävel!
My la handen på dörrhandtaget och beredde sig för att fly.
- Du går ingenstans!
Pappa gav henne en örfil.
- SLUTA! grät My.
- DU ska inte säga åt mej vad jag ska och itne ska göra!
Pappa slog till henne igen.
Och igen.
- Sluta, snälla sluta, bad My.
Pappa slog hårdare och hårdare och My sjönk ner på golvet.
Pappa passade på att låsa dörren, och bar sedan in henne på hennes rum och la henne på sängen.
Det rann blod från näsan och hela hennes huvud dunkade.
Pappa började slita av henne kläderna.
- Pappa? Snälla, sluta, gör inte såhär, bad My.
Han slog henne en till gång i ansiktet och det svartnade för ögonen.
My vaknade naken på sin säng med en dunkade huvudvärk.
Det var blod på både täcket och kudden och det var lite blodstänk på hennes axlar.
Hon såg sig i spegeln.
Hon såg hemsk ut.
Håret var rufsigt och blodiga hårtvistar hade klistrat ihop sig.
Större delen av hennes ansikte var täckte med blod.
Hon kände sig öm och mörbultad i hela kroppen.
Hon tittade på klockan.
01:45.
Hon vände på kuddarna, så att blodet hamnade mot lakanet, kröp ner i sängen igen, och somnade.
To Be Continued...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Sandra91 - 30 apr 06 - 22:52 | | Ahh måste läsa fortsättningen ! :) | Between - 18 apr 06 - 02:48- Betyg:  | | Du skriver verkligen skit bra! Vill gärna att du skriver fortsättning, NU :D | | a_sweet_chick - 18 apr 06 - 01:32- Betyg: | | åå. shit va bra du skriver :D har läst alla 3 nu.. Skir fortsättning !!:D:D | | bonanza_ - 18 apr 06 - 01:16- Betyg: | | Jätte bra!! | | TrasigFlikka - 18 apr 06 - 00:18- Betyg: | | skriv fortsättning :D nu!:D | | svartasorgvingar - 17 apr 06 - 23:25 | | Ska fortsätta så fort som möjligt! | | vattendroppe - 17 apr 06 - 22:06 | | jätter bra!! hoppas att fortsätningen kommer snart! |
|
|
|
