~.~.~When you close your eyes~.~.~ [th-ff] del 5 |
fööööööörlåt, att det har tagit lite tid. Men jag har verkligen inte haft tid/insperation >.< iaf, ska snart iväg så postar in detta kapitelt nue (: hoppas ni gillar't för jag tyckte det blev könstight (a)
& sedan så är det fredagen den trettonden ida ;o så akta dej så du inte får en metiorit i huvudet !<
låt: James Blunt - Cry
enjoy & kommentera gärna (: för då blir ja happyfisk :*
Kapitel 5 - I'll cry on your shoulder, once again.
"Seriöst? Slog du till honom?" Lucas kollade menande på mej och jag nickade. Han verkade inte riktigt veta om han skulle skratta eller gråta då han förvred ansiktet i ett underligt uttryck och jag skrattade åt honom.
"Jag vet inte vad jag ska ta mej till med dej," suckade han tillslut och jag kunde inte låta bli att flina. Jag kollade upp på honom.
Vi satt på taket med stjärnorna och månen ovanför oss. Gömda för alla andra.
Jag låg med mitt huvud i hans knä och med hans händer begravda i mitt blonda hår.
En ugglade hoade i natten och jag slöt ögonen.
"Du vet att jag älskar dej," Jag öppnade ögonen och kollade förvånat på Lucas.
"Jag älskar dej också lillebror," viskade jag och fick tag i hans hand. Jag kramade om den hårt och han kramade tillbaka.
"Vad som än händer så finns jag alltid här," viskade han och jag nickade.
"Vad som än händer," mumlade jag och han strök mej sedan försiktigt över kinden.
Dagen efter gick jag inte till skolan. Lucas hade övertalat mamma att jag verkligen mådde skit - vilket iför sej var ganska sant. Men kanske inte på just det sättet som hon trodde.
När klockan var tre åkte mamma till jobbet och om en timma skulle Lucas komma hem.
Jag satt i de stora köket med ett glas kall saft framför mej. Med vana fingrar drog jag upp mobilen och knappade snabbt in ett medelande till Tom.
Hej (: Kan du komma hem till mej efter skolan?
Jag hann knapp lägga ner mobilen på bordet innan den började vibrera och jag tryckte upp medelandet.
Visst. Slutar om sju minuter..
Jag orkade inte svara så jag la bara undan mobilen och drack upp de sista utav min saft.
En kvart senare knackade det på dörren. Jag skuttade glatt dit, glad över att få träffa Tom igen. När jag öppnade dörren stod Tom där utanför och jag släppte glatt in honom innan jag slängde mej kring hans hals.
Han verkade bli förvånad, men besvarade tillslut kramen.
"Tom," viskade jag i hans öra.
"Nejla, jag förstår," sa han plötsligt och släppte taget om mej. Jag kollade oförstående på honom. Vad fårstår han? "Du går tillbaka till Johan, jag förstår," sa han. Jag gapade bara i några sekunder.
"Vah?" det var det enda jag fick fram, då min hjärna inte verkade reagera på de signaler jag skickade upp till den.
"Jag såg er utanför tyskasalen," sa han och jag kollade fortfarande på honom som om han var dum i huvudet.
Nej Tom! Jag älskar dej,
Orden verkade inte vilja bli uttalade, då min strupe var lika torr som sandpapper.
Bilder fladdrade förbi, när Johan kysste mej. Hade han sett det?
"Nej,"
Intligent Nejla.
"Du förstår inte," jag la mina händer på hans axlar och stirrade honom i ögonen. Det var det enda min hjärna verkade kunna göra förtillfället. Han skakade av sej mina händer och rynkade på näsan.
"Jag trodde inte detta om dej, Nejla," när hans mun formade mitt namn kände jag hur en plötslig kyla omfamnade mej, omfamnade orden han precis sagt.
"Tom du förstår inte," tårarna hotade att svämma över, och Tom verkade se detta.
"Sluta spela," han skakade på huvudet och verkade vara nära gråten själv, "Du är precis som dem." hans röst skrek utav avsmak när han sa det sista ordet. Han vände sej om och gick ut genom dörren.
Jag stod länge kvar och kollade förvirrat på den stängda dörren. Kände hur tårar rann ner för mina kinder. Blev plötsligt arg, eller rättare sagt förbannad.
"Jävla pissapa," skrek jag för jag kom inte på något annat att säga. Jag höjde min ena fot för att sparka till dörren, men den öppnades och en glad Lucas stod där. Men hans mun som log ett sött leende blev ett smalt streck och hans ögon lös utav oro när han såg mej.
"Vad har hänt?" han kastade ryggsäcken, stängde dörren och omfamnade mej. Detta på bara några sekunder. Han ledde in mej i vardagsrummet, fortfarande med armarna om mej, och vi satte oss i soffan. Jag ihop krupen i hans knä och med hans armar om mej. Andades in hans underbara doft och lät mej vara svag för en gång skull.
"Nejla?" viskade han och tyst och jag kollade försiktigt upp på honom. Han log oroligt mot mej och strök mej över kinden. "Vad har hänt?" han pussade mej på kinden och lutatade sedan sin näsa mot min kind. Jag snyftade till och harklade mej tyst.
"Tom såg mej och Johan igår," tårarna hotade med att svämma över ännu en gång, men jag tvingade dem tillbaka. "Han tror att det är något mellan oss igen," viskade jag mot hans hals. Lucas strök mej över håret.
"Mhm," var det enda Lucas sa och jag förtillfället glad över detta. "Jag kan prata med honom?" frågade han och jag kollade förvånat upp på honom.
"Kan du göra det?" viskade jag tyst och kollade honom i ögonen. Han flinade och strök mej över kinden ännu en gång.
"Jag gör vad som helst för dej, kommer du ihåg?" sa han och jag log.
"Du är bäst Luc," viskade jag och sjönk ner så jag kunde ha mitt huvud mot hans bröst igen. Han skrattade, och hans bröstkorg vibrerade utav skrattet.
And if you want to talk about it once agian,
on you I depend.
I'll cry on your shoulder,
You're a friend.
You and I have been throught many things.
I'll hold on to your heart.
|
| Kommentarer | | love_tokio_hotel - 15 feb 09 - 15:48 | | bra | | LipsOfAnAngel - 13 feb 09 - 17:46 | | jag instämmer med enannansak :) | | enannansak - 13 feb 09 - 16:18 | | Lika bra som vanligt (: |
|
|
|
