Någon där ute som vill hjälpa mig? |
Jag undrar bara om det finns någon som vill bli min vän.
En vän som man kan prata med om allt.
Jag hade en jobbig barndom. Allt som hände gör att jag inte
kan leva mitt liv i lugn och ro som jag vill.
Jag blir ofta rädd, är olycklig och hatar mitt liv efter allt.
Jag tänker ofta på hur det skulle vara om jag inte fanns.
Ibland vill jag bara dö.
Jag tänker på min barndom varje dag, men pratar aldrig om
det.
Jag skriver mycket hat- och sorgdiker för att glömma min barndom
åtminstone en stund som hjälper lite ibland.
Att skriva dikter är det bästa jag kan göra när jag tänker tillbaka.
|
| Kommentarer | | muppot - 13 feb 09 - 16:26 | De flesta här använder nog poesi till att avreagera sig, men man har ju fortfarande behovet att skrika ut det kvar.
Det som man vill ha sagt är ju gömt mellan raderna och inte ens nedskrivet...
Jag är inte direkt världens bästa stöd eftersom jag är extremt asocial, det blir nog bättre om du pratar med någon!
Man kan ju aldrig bli av med minnena men man kan lära sig att leva med dem, det är precis som ärr... De bleknar men de finns där och de påminner en varje dag om allt som man misslyckades med...
En kram till dig :/ <3 | | enannansak - 13 feb 09 - 13:50 | Klart jag kan hjälpa dig, (eller, det kan nog många) men då måste du lita på mig, (eller den som du berättar allt för)
jag menar, det du har att säga är väl kanske inte något som man säger till vem som hellst.
Men jag finns här för dig, skriv bara ett mejl. |
|
|
|
