Alltid din del 3 |
Jag hoppar till och min första tanke blir att ta mig därifrån så fort som möjligt innan något händer, men bara några sekunder senare hör jag en allt för välbekant röst och vänder mig om för att ge Elyon en stor kram.” Gud vad jag har saknat dig, hur hittade du mig här förresten?”
”Jag har saknat dig också, jag kan inte fatta att det är två år sedan jag såg dig sist. Men du, ska vi ta och gå till ett café längre ner efter gatan eller till det uppe i hörnet? Du får välja” Säger Elyon glatt.
”Jag vet inte vilka caféer du pratar om och jag har ingen aning om vilket som är bäst så du får välja”
”Okej då väljer jag Dylans Coffée, där har de uteservering så jag tänkte att vi kan ta vara på den varma dagen och prata samtidigt” Säger Elyon och drar med mig mot caféet längre ner efter gatan. Vi går in och beställer varsin latte och varsitt jordgubbswienerbröd innan vi sätter oss vid ett bord utanför fönstret. Elyon blir den första att öppna munnen och självklart vill hon veta allt om vad jag gör här, det hade hon inte ens behövt säga. Jag berättar allt med några få avbrott av frågor från hennes sida.” Men alltså, du menar att du kommer att fortsätta bo här en lång tid framöver” Frågar Elyon efter mitt långa tal.
” Jag hoppas det”
”Wow, det är så coolt. Men jag måste fråga en sak som jag undrat ända sedan du ringde”
” Fråga på”
” Hur visste du att jag bodde här, jag menar sist vi pratade bodde jag inte här så hur fick du reda på det?”
” Tom” Säger jag samtidigt som jag känner rodnaden stiga på mina kinder. Jag vågar inte möta hennes blick eftersom jag vet att den avslöjar för mycket. När Tom kommer på tal har jag aldrig lyckats dölja mina känslor, inte enligt honom i alla fall.
” Jag förstod nästan det. Men berätta då, vad sa han när han såg dig?” Säger Elyon och ett leende sprider sig i hennes ansikte.
” Han sa ingenting. Eller alltså han såg mig inte det var bara jag som såg honom”
” Såg dig inte? Vadå vart var du? Han måste väl ha sett dig om du såg honom eller hur. Jag fattar inte att han inte sa något med tanke på att du var hans allt.” De två sista orden i hennes mening fångar mitt intresse och det är något som inte stämmer. För det första, hur kunde jag vara hans allt när det var han som dumpade mig och för det andra, hur kunde hon veta om det där? Hon har inte fått höra det från mig och definitivt inte från honom, han var livrädd att det skulle komma ut att vi var tillsammans eftersom det kunde få ödesdigra konsekvenser för honom. Så om det varken var jag eller Tom som berättade för henne, hur kan hon då veta?
Jag skjuter undan tankarna för ett ögonblick och samlar kraft till att våga ställa frågan som dykt upp i mitt huvud. ” Vadå hans allt? Vad har han sagt till dig egentligen?”
” Tror du inte jag visste om er två. Det märktes rätt tydligt. Men åter till din fråga om vad han sagt till mig. Efter att vi flyttat märkte jag att han inte kom över dig så jag ställde honom mot väggen och bad honom berätta allt, vilket inte var mycket eftersom jag redan visste det mesta. Men han gick igenom hela historien och erkände att han inte kommer att komma över dig i första taget eftersom du var hans allt. Han älskade dig verkligen Lee.”
Under hela hennes berättelse hade jag kunnat hålla en samlad fasad, men återigen berör hennes sista ord något inom mig och jag klarar inte längre att hålla tillbaka gråten. Alla mina gamla minnen för Tom kommer tillbaka och sköljer över mig som en våg av okontrollerade känslor. Medan jag sitter där och låter tårarna rinna känner jag återigen armar runt min kropp, men där här gången vet jag vem det är och låter henne hålla om mig, skydda mig mot omvärlden, mot Tom. Vi sitter så ett tag utan att säga ett enda ord, jag känner mig bara glad över att känna hennes tröstande armar runt mig som om inget i världen kan skada mig när jag bara har henne nära. Plötsligt känner jag hur hennes grepp lättar och sedan släpper hon mig helt innan hon viskar, ” Är du redo att träffa Tom?” Jag blir chockad av hennes fråga och det enda jag är i bruk att göra är en skakning på huvudet, inga ord kommer över mina läppar.
”Okej då föreslår jag att du går in på toaletten och tvättar dig i ansiktet och väntar där till jag kommer och hämtar dig för Tom och hans vänner är på väg hitåt” Jag ser mig chockat om och går i snabb takt in mot caféet och det dunkla ljuset inne på toaletten.
Alex
”Jag tycker vi parkerar bilarna här och går in mot stan istället, det lär inte finnas parkeringar närmare” Säger jag till Tom i telefon. Och han svarar genast att det nog är en bra idé. Vi kliver ur bilarna jag och Nathalie, Tom och Emmie, Danny och Sarah innan vi börjar gå upp mot centrum.
” Är inte det där din syster Tom?” Säger Emmie och pekar mot uteserveringen på Dylans coffée.”
”Jo det är det nog, men vem är hon där med? Hon ser bekant ut på något sätt” Säger Tom och vi alla börjar gå mot caféet. Jag upptäcker att tjejen som sitter bredvid Toms syster är min egen syster, okej jag kanske inte ska kalla henne det, men min styvsyster i alla fall.
” Jag vet vem det är” Säger jag för att göra Tom nyfiken, han har alltid varit en sådan person som ska veta mest om allt och alla. Därför känns det skönt att för en gång skull veta något han inte vet.
” Vadå, vem är hon då?”
”Min styvsyster” Säger jag och kan inte låta bli att låta lite överlägsen.
”Skojar du? Men vadå varför har hon aldrig varit hemma hos oss förut, jag menar om dem verkligen är vänner borde jag ha träffat henne eller hur.”
”Ja kanske, men det finns inga tvivel om att det är hon. Dessutom skjutsade jag henne hit för att hon skulle träffa en gammal vän hon inte sett på flera år”
”Okej, men kan vi gå dit en sväng, jag ville veta vem hon är.”
”Visst” Säger jag och börjar gå med Tom medan de andra väntar bakom oss. De tycker tydligen inte att det har något med det att göra så vi får gå själv. Men innan vi hinner halvvägs ser jag Lee vända sig om och sedan gå in mot caféet och lämna Elyon kvar.
”Hej, vem var det där?” Säger Tom, som vanligt rakt på sak.
”En vän, hurså?”
”Jag tyckte bara att jag kände igen henne men jag kan inte riktigt komma ihåg var jag sett henne förut. Vad heter hon?”
”Le…” mer hinner jag inte säga innan Elyon avbryter mig.
”Lina, jag tror inte du vet vem hon är” Hennes beteende börjar bli mer och mer underligt, och varför gick Lee bara iväg? Vad är det som gör att till och med hennes namn verkar vara ett känsligt område.
”Jaha okej, vart gick hon förresten? Jag menar, hon såg oss och sedan bara gick hon. Det är något du inte berättar för mig, jag ser det på dig”
”Ja det är något jag inte berättar men det är för att hon inte vill och orkar just nu”
Jag har egentligen inte en aning om vad det här handlar om, men så mycket fattar jag att hon inte vill ha oss kvar här. Det måste vara något som har hänt för flera år sedan, något ingen av dem verkar kunna glömma. Därför bestämmer jag mig för att få med Tom härifrån innan situationen blir ännu jobbigare än nu.” Kom igen Tom, vi går härifrån, ni får prata mer senare idag”
”Okej, men du Elyon, du ska inte tro att du kommer undan, inte den här gången. Jag vill ha ett svar och jag vill ha det ikväll. Med de orden lämnar han uteserveringen och går mot resten av gänget en bit bort.
”Du, jag vet att jag inte har något med det här att göra men vad handlar det om egentligen? Jag såg att Lee gick iväg härifrån när hon såg oss så något är det som hänt, eller hur?”
”Ja, men jag kan inte prata om det, du får fråga henne själv.”
”Okej, men nu är det väl bäst att jag skyndar mig efter de där, Tom verkade rätt arg. Men vi syns säkert någon dag, hejdå” Säger jag och skyndar mig bort till de andra.
Lee
Jag undrar vad de pratar om där ute egentligen, känner jag Tom rätt kommer han inte att ge sig i första taget. Mitt i mina funderingar knackar det på dörren och jag hör Elyons röst på andra sidan.”Du kan komma ut nu, de har gått” Jag öppnar dörren och går ut. ”Du vet att vi inte kommer att kunna hålla det hemligt länge till. Det var nära att han fick veta redan nu och jag var tvungen att rädda situationen genom att säga att du heter Lina vilket han snart kommer att genomskåda” Jag vänder mig om och kollar på Elyon som ser ganska orolig ut. ” Jag vet, det kanske är lika bra att berätta men jag orkar inte träffa honom, det gör fortfarande alldeles för ont”
”du har fortfarande känslor för honom va?”
”Ja och hur mycket jag än vill att de ska försvinna kommer det aldrig att hända, han har en alldeles för stor del av mitt hjärta”
”Jag vet, men det kommer inte att bli lätt. Han kommer inte att ge sig förrän han har träffat dig, det vet jag”
”Det vet jag också, jag känner honom alldeles för bra för att hoppas på något annat. Men tror du att han vill träffa mig nu när han har flickvän och så menar jag”
”Det bryr han nog sig inte om, jag menar även om han inte är intresserad av dig på samma sätt som förut, finns du alltid i hans liv precis som han finns i ditt”
”Du har rätt, men jag vill skjuta på det så länge som möjligt.”
”Jag vet. Nä men vad säger du, ska vi gå vidare? Har du lust att shoppa?”
”Visst jag skulle verkligen behöva lite nya kläder, och skor förstås” Jag har ett enormt intresse för skor, i alla modeller och färger. Det går inte att vara på stan en dag utan att köpa ett par skor. Man kan väl säga att jag är en shopaholic, fast inte kläder utan skor.
”Allvarligt, har du fortfarande en lika stor passion för skor som du hade när du var 13?”
”Självklart, nu börjar nog min samling gå upp emot 300 par skulle jag tro”
”Du skojar, vart fan får du plats med allt?”
”Det börjar faktiskt bli lite svårt, men än så länge funkar det”
”Okej, ja men då så, ska vi fortsätta?” Skrattar Elyon fram.
Jag känner att den här dagen, trots några mindre bra incidenter verkligen är en av de bästa på flera år. Självklart slår inget dagen då jag blev tillsammans med Tom, men det kommer väldigt nära.
Vi fortsätter vår dag med massa shopping, ingen av oss vill riktigt möta det som väntar hemma. Fast det är ju klart, jag kan inte veta hur Alex kommer att reagera på dagen, eller om han kommer att reagera över huvud taget, men jag är helt säker på att Elyon kommer att få ett rent helvete med Tom, eller kanske inte ett helvete men det lär inte bli någon rolig pratstund mellan de två.
|
| Kommentarer | | enannansak - 18 feb 09 - 16:19 | | Bra :D |
|
|
|
