Vi hjälpte inte flickan... |
Flickan sträcker långsamt fram sin magra hand mot oss.
"Vill bara ha lite till, måste ha mat."
Vi tittar snabbt bort, vi klarar inte av att se att någon kan vara så hjälplös.
Tårar trillar sakta längsmed hennes beniga kind.
Hon reser sig och går med tunga steg till en annan gata, för att ännu en gång sträcka ut sin lilla hand. Inte heller här får hon något.
Jag blir plötsligt arg, arg på varenda människa som inte kan bry sig om någon annan.
Flickan kurrar ihop sig under ett träd. Jag funderar på om jag ska gå fram eller inte, tillslut bestämmer jag mig, flickan ska få mina sista mynt.
Hennes glädje går inte att beskriva, hela hon lyser. Hon kramar min hand innan hon snabbt springer iväg.
"Tänk om det inte var mat hon skulle använda pengarna till." Mitt huvud surrar av frågor på kvällen och på morgonen är jag helt slut. Jag hade inte sovit någonting, men jag hade kommit på att det skulle vara bättre att ge flickan mat. Så med ett bättre samvete tågar jag till trädet där hon var igår. Också idag ligger hon där, hon lutar sig mot trädet. Men när jag kommer fram till henne skriker jag, skriker rätt ut. Hennes en gång gyllenbruna ögon är nu helt tomma.
Jag tar hennes hand och kramar, men släpper den snabbt, den är ju kall.
Jag går därifrån gråtande, gråter över hur elaka och själviska människor är, hur självisk jag är.
Det är just det som får mig att må så dåligt inuti, jag är inte någon särskild, jag är precis som alla andra.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Between - 30 jul 05 - 09:31- Betyg:  | | Riktigt omskakande! Fin, och rörande. |
|
|
|
