krönika |
Helg igen och bara, hjälp.
Helgen ska väl egentligen vara en avkoppling från vardagen, så att man kan komma tillbaka till jobbet eventuellt skolan utvilad och redo för en ny vecka full av arbete.
För många utav oss är det så, men för ännu fler utav oss är det inte så. Folk går och är rädda för att vistas utomhus kvällstid på helgerna.
Alkoholen bara sjunker och sjunker i åldrarna och ingen gör någonting. Nu för tiden reagerar folk knappt när en femton årig flicka med djup urringning och alldeles för kort jeanskjol en höstnatt ligger och spyr i ett dike. Tvärtom, ser du den här flickan ligga ett par hundra meter fram tar du gärna en omväg, går åt ett annat håll. Du vill inte bli inblandad. Du är rädd. Och det är inte för starka grova våldtäktsmän du är rädd längre, utan det är för oskyldiga förvirrade fjortisar. Som tror att alkohol är ett måste, att man inte är någon om man inte dricker alkohol. Jag vet att det är så, jag har varit där själv, och det är inte allt för länge sedan.
Jag ska ge ett exempel på hur en vecka för mig kunde se ut för ett par tre år sedan;
måndag eller tisdag, det är då spekulationerna börjar med de närmsta vännerna, planeringen, vem ska fixa alkohol till helgen? Vem kan man fråga? Vem känner någon som är över 20? För det är det enda som behövs, en snäll person över 20. En person som kan köpa ut på systembolaget. Men är man 14 år så är det inte det lättaste. Onsdag och torsdag kommer, alla har frågat sina respektive storasyskon, ingen är ”snäll” nog att köpa ut. Idag hade jag tänkt att det var lika bra, våra syskon var smarta, ingen av dem var dum nog att vilja se sina sex år yngre syskon supa ner sig, som de själva förmodligen också gjort alldeles för tidigt i livet. Jag tror att det är fler av oss i dagens samhälle som haft en fylla innan 16. Fler än vad folk egentligen vill inse. Så stod vi där på fredag, bittra och nyktra. När någon plötsligt erbjuder vodka. Rysk, tysk, polsk, estnisk vodka. Äcklig vodka. Sjuttis, 70 cl vodka. Lyckliga tjejer utan vett i huvudet drar på fest med en massa vodka och ICA:s egna apelsinjuice. Och trots att det inte är gott, inte ens nästan, så häller vi i oss, och plötsligt finns det ingenting kvar. Och i den soffan sitter den och hånglar med den och i köket har ett fönster just gått i kras, inne på badrummet sitter folk i badkaret och sjunger. Någon spyr i någons sovrum och… Jag vaknar i min egen säng, huvudet smärtar och jag undrar hur jag kom hem igår, vet mamma om att jag druckit nu? Det får inte vara så. Jag svettas och sparkar av mig min trasiga jeanskjol, inser att mina svarta strumpbyxor är så totalförstörda att jag slänger dom i soptunnan och sekunden efter spyr jag i den, soptunnan alltså. Kanske var det mig du såg när du gick hem den där helgen, flickan i diket som spydde, när du såg och visste, du visste att hon behövde hjälp, men du bara såg och så vände du om och gick en annan väg.
Kanske var det jag, kanske din dotter?
Vi måste se, vi måste göra någonting, vi måste hjälpa varandra. Det är inte okej med fjortonåringar som är i ett tillstånd som kan vara livshotande. Vi måste öppna våra ögon och våra hjärtan, vi måste förstå att det bara blir värre och värre, och ingenting gör vi. Fast egentligen, det är kanske förståeligt, vad ska vi göra? Vad kan vi göra? Det finns nog ingenting som helt och hållet kan lösa det här problemet, speciellt med tanke på att det är många utav oss som inte ser detta som ett problem ens. Själv tycker jag att alkohol är ok från 16 år och uppåt. Jag tycker att åldersgränsen borde sänkas, jag tror att det skulle kunna vara en bra idé, en idé som får fjortonåringar att vänta två år till, då är det inte långt kvar liksom. Å andra sidan kan vi lika gärna få en såkallad pervers effekt och plötsligt har vi tolvåringar i diket..
|
| Kommentarer | | maaliinT - 10 feb 09 - 23:00 | | bra krönika! det stämmer verkligen, det du tar upp.. |
|
|
|
